Så det kom väl inte som någon överraskning att "You're getting old" - årets halvsäsongsfinal - tolkades som en metakommentar på seriens nuvarande tillstånd. I avsnittet fyller Stan tio år och börjar se livet i ett nytt, fulare ljus. Musiken han gillar börjar låta som skit, klasskamraterna börjar framstå som skithögar och allt han brukade finna glädje i "has turned to shit". Det här är förstås South Park, så skitmetaforen är bokstavlig, med otaliga människor som ser ut som bajskorvar och skit som sprutar ur folks munnar. Men samtidigt vågar avsnittet vara mörkt på riktigt. Stans föräldrar börjar inse att deras äktenskap har gått i stå, med "ny befängd skit varje vecka - och varje vecka börjar det på nytt som om inget hade hänt". De andra barnen börjar undvika Stan för hans negativa, cyniska attityd. Och avsnittet slutar med att Stan flyttar från South Park och hans föräldrar separerar.
Jag skrev nyss om hur tv-serier oftast gör allt för att bevara status quo, och det värsta exemplet är förstås sitcoms, vars hela förutsättning är att karaktärerna kan starta på nytt varje avsnitt. Efter femton års tryckande på resetknappen går South Park, av alla serier, här vidare och gör något nytt, och det träffar som en knytnäve i magen. Utan att tumma på sin tramsiga identitet lyckas serien säga något allvarligt om att växa upp och att växa ifrån. "You're getting old" är ett av de finaste avsnitten jag såg i år, alla kategorier.
Tyvärr fick det inte fortsätta så. Trey Parker och Matt Stone förnekade bestämt att de var trötta på serien, och under hösten flyttade Stans föräldrar ihop igen och det blev mer eller mindre business as usual. Lite verkar det som att skaparna fick en kreativ nytändning, för ett par av höstens avsnitt ("Broadway Bro Down" och avsnittet där Butters flyr till Mexiko) har varit mer energiska än tidigare. Men mest är "You're getting old" en one trick pony, ett enskilt avsnitt som uttrycker så mycket vemod och frustration på ett så autentiskt och roligt sätt att det katapulterar hela serien upp till en topp tio-lista.
Jag hade hoppats att "You're getting old" skulle sätta tonen för hela säsongen och att det här skulle bli den sista. Sen skrattade jag gott åt både Broadway och The poor kid ("My name is not Kjem") som var säsong 6-tramsigt roliga.
SvaraRaderaJag är glad att jag slipper bajs som bajsar. Men det är fint att se hur en motgång ändå kan omvandlas till en välformulerad självinsikt, även om det bara var en tillfällig grej.
SvaraRadera