Topp 10 Tv-serier 2011: Plats 7. Game of Thrones

Vissa tv-serier blir intressanta på grund av sitt ämnesval. Andra vinner över en med stark atmosfär och i ytterligare andra är det bara skönt att hänga med mustiga, genomarbetade karaktärer.

Game of Thrones har inget av det där. Game of Thrones är ett spektakel. Det är populär fantasyprosa översatt till en serie så påkostad att man på making of-dvd:n troligen kommer få se dvärgarna som bär omkring på producenternas pengasäckar. Redan en scen i början av första avsnittet, som innehåller ett dött rådjur, fem vargungar, fem minitiuöst uppklädda skådespelare och en jätteborg, förbluffar med sin detaljnivå och filmiska presentation. Det är ögongodis av den mest perversa sorten - för dem som inte accepterar sina filmer i mindre än blu-rayupplösning, och för dem som tröttnat på att fantasy aldrig görs med tillräcklig värdighet.

Men efter Sagan om Ringen-filmerna, Harry Potter och det breda genomslaget hos World of Warcraft är fantasy knappast bara för nördar längre. Och det finns en anledning till att vi fått vänta så länge på en "mogen" fantasyserie: Fantasy är inte alltid så moget. Under året som gick blev "sexposition" (sex + exposition) ett av de mest utskrattade uttrycken i tv-världen. Termen föddes ur Game of Thrones' vanligaste metod att berätta för tittaren om sin värld: karaktärer som knullar och håller föreläsning samtidigt.
På andra håll blir det "sluga" plottandet väl uppenbart och effektsökerier lyser igenom. Men det finns också en intressant tematik i serien, där karaktärerna går upp i sina egna planer och får betala dyrt för sin själviskhet. I landet Westeros kämpar klanerna Stark och Lannister ett löjligt inbördeskrig medan en enorm krigarklan gör sig redo att anfalla österifrån. Vyserys Targaryen utnyttjar sin syster för att hans namn ska hamna i god hos krigarklanen, men finner snart att de skiter fullständigt i hela hans släkt. Eddard Stark ger inte upp sin idealism ens när kungen bränner lagbindande dokument rakt framför hans ansikte. Och över dem alla hänger hotet om den kommande vintern, som kommer att kunna bli decennier lång.

Som bäst är Game of Thrones ett storslaget fantasydrama som håller många bollar i luften samtidigt och överraskar vid varje vägskäl. Som sämst är det en onödigt porrig och lite dum popcornserie, men detta är inte heller så fel. Efter att True Blood gått in i en grå medelålder är Game of Thrones det bästa spektaklet vi har.