Det här är bland det mest intressanta jag har läst den senaste veckan. Jag vet inte hur väl statistiken överensstämmer med Sverige och det är omöjligt för mig att inte fundera över vilka knappar som verkligen fyller en funktion och vilka som bara är där för att lugna mig efter att ha läst inlägget."Whether or not you press the buttons, the doors will eventually close. But if you do press the buttons, and later the doors close, a little spurt of happiness will cascade through your brain. Your behavior was just reinforced. You will keep pressing the button in the future.
Non-functioning mechanisms like this are called placebo buttons, and they’re everywhere."
Inte för att det skulle vara mindre värt att blogga om, men Anna länkade till artikeln - eller en artikel med samma budskap - för typ ett år sen. Först-credit till henne där - och först-credit till mig för att jag hann före henne med att påpeka det, vilket leder till lika mycket credit åt alla totalt, och en balans i ekosystemet.
SvaraRaderaJust den artikeln skrevs redan i februari så det kanske var samma. Jag hade inte sett den förut dock. *sist och skamsen*
SvaraRaderaJag visste inte om det alls, det är tur att jag finns och kan ta rollen som den sämsta. Visste ni förresten att min undertitel faktiskt var "Sämst" på det forum jag hängde på dagligen i tre år? Hela universum är rörande överens om min sämsthet. Vilket betyder att jag är bäst på det och då kan jag inte vara sämst och nu har jag sagt för mycket igen.
SvaraRaderaDom där knapparna är i alla fall sjukt störiga för jag har inte riktigt känt att dom spelar någon roll. Man kommer ju lika snabbt över på de ställen där det inte finns knappar.
Artikeln övertygade inte mig, åtminstone inte vad gäller svenska förhållanden. Den slog dessutom an med en rätt så nedlåtande ton, jag tycker inte att man är ignorant bara för att man inte ifrågasätter knappar. Jag menar, jag måste inte veta hur Microsoft Word är hårdkodat för att uppskatta dess funktioner.
SvaraRaderaI vilket fall som helst är det väldigt enkelt att pröva knappar. Tryck och se om något händer, alternativt avvakta och se om något händer utan att man behöver trycka. Över tid hinner man demonstrera rätt så många knappar på rätt så många ställen.
Jag är dessutom rätt så säker på att svenska övergångsknappar _har_ en funktion. Det är som att fälla ned en järnvägsbom, det stoppar flödet i den egentliga trafikströmmen för att släppa förbi trafikanter i tvärled. Tänk exempelvis på övergångsstället vid UB på Allhelgona Kyrkogata. Kan du tänka dig bilar stanna för rött där _utan_ att där finns fotgängare som vill ta sig över?
Du är hjärntvättad av knapptillverkarna, Maräng! På övergångsställena här omkring så fyller knapparna faktiskt ingen funktion. De är dessutom nästan alltid trasiga så att det inte ens går att trycka på dem och ändå blir det ju grönt lika fort som om man hade tryckt.
SvaraRaderaEn korsning några kilometer härifrån brukar ha minst 3 trasiga knappar dock och där blir det aldrig någonsin grönt och den är tungt trafikerad. Jag hatar den korsningen.
Ballongis, du talar som en hedning:
SvaraRaderahttp://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=156637
"En vanlig trafiksignal detekterar fordon som närmar sig automatiskt, medan fotgängare och cyklister som vill ha grönt ljus själva ofta måste annonsera sin närvaro genom knapptryckning vid övergångsstället. En aktiv handling – att
SvaraRaderatrycka på knappen – behövs för få grönt."
http://www.trafikverket.se/PageFiles/1997/vv_itshandbok_sv_utg2.pdf
Ha! Vem är det som defusar bomben nu!
Du sväljer deras lögner!!
SvaraRaderaHur som helst var det mest intressanta med inlägget den psykologiska aspekten, inte om det stämmer överens med Sverige eller inte. Jag gillade i synnerhet place-termostaterna.
* placebo
SvaraRadera