Civilization V

Det andra skägget bakom den här bloggen kritiserade omyndigförklarandet av TV-spelare. När Civilization-serien, de nördiga spelens flaggskepp, i sin femte utgåva väljer att göra ett spel som riktar in sig på casual-spelare vet man att inte allting står rätt till i spelvärlden. Sedan det första spelet i serien, Sid Meier's Civilization, släpptes 1991 har det varit det djupaste, nördigaste, mest komplexa och det roligaste strategispelspelserien på marknaden. Varje ny utgåva har lett till nya dimensioner och fördjupningar. Hardcore-fans och recensenter har jublat vid varenda nytt släpp, fram tills Civilization V. För första gången i seriens historia har man gjort ett spel som är sämre och mer simpelt än föregångaren.

Det är mycket som saknas i Civilization V och framförallt - de flesta av de senare utgåvornas fina introduktioner har kapats. Borta är religionerna, diplomatin, spionage och kulturell påverkan. Förr kunde man vara en sneaky fucker och ta över motståndares städer bara genom att utsätta dem för ens missionärer eller genom att satsa på kulturella och välfungerande städer så att andra civilisationers städer ville ta efter och frivilligt gick över till ens sida utan att några strider behövde äga rum. Det här var spelseriens allra roligaste inslag, men nu återstår bara ett spelmoment för att interagera med de andra civilisationerna: krig.


Krig har alltid varit en del av Civilization-serien och stridssystemet har förbättrats till den femte utgåvan. Man kan inte längre massproducera soldater och sätta på samma ruta, man tvingas fördela dem och vara mer strategisk. Det är ett välkommet inslag men eftersom AI:n nu bara har en enda reaktion tillgänglig (= bli provocerad och gå till motangrepp) så tvingas man ständigt in i nya krig så att man måste lägga allt fokus på att producera soldater istället för att satsa på kultur, vetenskap, handel etc. Därtill är produktionshastigheten i Civilization V betydligt lägre än tidigare och det tar så många turns att konstruera byggnader eller att rekrytera soldater att dessa ofta hinner bli daterade under tiden man väntar på att de ska bli färdiga. Det är således svårt att göra städer som man verkligen bryr sig om.

Ett annat problem är att man inte längre kan utveckla specialiststäder. Förut kunde man till exempel anlägga en stad i bergen och bygga ut gruvdrift så att produktionstakten där blev väldigt hög så att man snabbt kunde uppföra byggnader eller rekrytera soldater medan man kunde grunda en annan stad på slätten och inrikta den på jordbruk och helt enkelt ha ett utbyte mellan städerna. Nu är skillnaden mellan de olika städerna minimal för att undvika svårigheter.

Min främsta kritik mot Civilization V är fördummandet av en tidigare så välrenommerad och komplex spelserie, ett fördummande som absolut ligger i tiden. Inget spel med budget får vara så pass invecklat att det kan skrämma bort en 8-åring eller en milt retarderad pensionär som aldrig tidigare har spelat ett datorspel. Risken med det här är förstås att man skrämmer bort de spelare som alltid älskat och köpt spelserien från dag ett och kvar står utvecklarna med en ombytlig skara spelare med ett attention span som bara kan mäta sig med narkomaners. Borta är alla långsiktiga beslut som kräver en viss slutledningsförmåga och borta är även alla spelmoment som inte baseras på någon form av våldsutövande eller krigsföring. Det är symptomatiskt för hela spelvärlden idag.