Rewilding

Föregående inlägg fick mig att tänka på rewilding som är en av de mest spännande naturvårdsinriktningarna. Enkelt förklarat så går det ut på att ekologiska samband och kopplingar störs om en art i ett ekosystem försvinner. En form av rewilding är då att försöka återintroducera den försvunna arten genom att till exempel importera individer från ett annat område eller som i den nordliga trubbnoshörningens fall att man planterar ut individer från djurparker eftersom arten är utdöd i det vilda.

En mer kontroversiell och experimentell form av rewilding, och den form som jag är mest nyfiken på, presenterades av geologen Paul S. Martin i hans bok Twilight of the Mammots: Ice Age Extinctions and the Rewilding of America från 2005. Jag tog mig genom flera hundra sidor om jättesengångares avföring i denna bok för att komma till slutkapitlet där allt det kontroversiella och intressanta stod. Martin hävdar följande: det är ingen slump att Nordamerikas megafauna med mammutar, sabeltandade tigrar, jättesengångare m.fl. dog ut samtidigt som människorna kom till kontinenten. Han menar vidare att den ekologiska balansen har störts eftersom det ännu finns djur som är anpassade efter att ha levt i tusentals, miljontals år vid megafaunans sida och att man bör försöka återskapa det förstörda ekosystemet för att på så vis återupprätta kontinentens naturliga tillstånd. Man pratar om en pleistocen rewilding, vilket betyder att man försöker återskapa den geologiska tidsperiod som sträcker sig från ungefär 2,5 miljoner år sedan fram tills för cirka 11 000 år sedan. Detta menar Martin att man kan göra genom att importera ersättningsarter som har liknande funktioner i ekosystemen. Till exempel kan Nordamerikas mammutar ersättas med elefanter och det amerikanska lejonet med det afrikanska. Hur man ersätter Martins favoritdjur jättesengångaren har jag svårt att föreställa mig. Kanske är det galenskap, kanske ligger det något i det. Hur som helst har teorin diskuterats flitigt och varit mycket kontroversiell. Martin menade att man skulle upprätta försöksområden i till exempel Texas där elefanter, lejon och geparder förmodligen skulle trivas. Problemet har varit att inte särskilt många har velat ställa upp på det här och att det är ganska svårt att få staten att låta en släppa ut vilda afrikanska djur i USA. Mediamogulen Ted Turner har dock upplåtit några av sina rancher för försök, men det har varit ganska blygsamma sådana. Till exempel har man försökt att återetablera en i USA utdöd men i Mexiko existerande sköldpadda på Turners rancher.

Betydligt mer radikala experiment har utförts i Ryssland av forskaren Sergei Zimov. På ett stort försöksområde i Sibirien har han planterat in stora betande som däggdjur som älgar, renar, bison och vildhästar och det finns planer för amurtiger, myskoxar, jak, kameler och asiatiska lejon. Det finns förstås stora risker att leka med ekosystem på det här sättet, men jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt spännande att experiment faktiskt utförs.

Det närmsta vi kommer den här typen av radikala rewilding-projekt är förmodligen Eriksbergs viltreservat i Blekinge som hyser ett antal av den europeiska buffeln - visenten - som annars bara finnas kvar i den polsk-vitryska urskogen Bialowieza.