Det här året har jag haft ett litet inventeringsprojekt som i korta drag går ut på att jag besöker en mosse utanför Malmö och försöker fastslå vilka fåglar som häckar där. Det kräver en hel del besök och jag brukar försöka lägga mina besök på vardagsmorgnar. På grund av sommarjobbet är jag nu tyvärr tvungen att utföra mina inventeringar på helger när det fullständigt kryllar av människor vid mossen.
Jag har hört från kvinnor som varit gravida att de under graviditeten förvandlas till ett objekt utan personlig sfär, något som alla får lov att ta på som de själv behagar. Alla tror sig få lov att klappa på en gravid mage. Det är lite samma sak när man står med en kikare. Plötsligt tar sig folk rätten att knacka mig på axeln och dra in mig i samtal som jag inte alls vill dras in i. Jag kan ha stått och stirrat in i en träddunge, följt de prasslande löven i en halvtimme för att få en sekundlång skymt av en liten grön fågel när plötsligt en pensionär (det är oftast pensionärer) knackar mig på ryggen och gormar "VAD TITTAR DU PÅ FÖR PIPPI?!".
Ibland nöjer sig människorna med ett kort, snäsigt svar men ofta fattar de inte vinken utan fortsätter. Idag, vid mossen, stod jag i 25 minuter och pratade med ett antal pensionärer som inte själva kända varandra utan flockades kring mig för att jag hade en kikare. De satte också igång med bland det jobbigaste jag vet när jag är ute och skådar - de började att visa bilder på fåglar från sina trädgårdar. Jag svarade artigt och försökte att gå därifrån flera gånger men drogs tillbaka.
- Vänta, du måste se den här bilden. Jag hade en ringtrast i trädgården igår! Den har byggt ett bo vid garaget.
- Det är en koltrast.
- Men den har ju gulare näbb än en koltrast.
- Nej. Och den har ju ingen vit haklapp.
- Min granne säger att det är en ringtrast. De hade också en ringtrast med ungar i sin trädgård i fjor.
- Men ringtrasten häckar bara i fjällkedjan. Det är en koltrast.
- Det håller jag inte med om. Koltrastar har inte lika gula näbbar.
- Okej, jag kan ha fel men nu måste jag gå vidare. Hejdå!
En annan pensionär hinner under tiden hitta en bild på sin kamera.
- Men du, vänta! Jag hittade bilden på den där hägern som jag berättade om innan.
- Okej.
- Kolla. Fin va?
- Ja, den är fin.
- Är hägern inte väldigt ovanlig?
- Nej, inte särskilt.
- Nähä.
Första pensionären visar en ny bild. På en suddig bofink.
- Den här fågeln hade vi vid fågelbadet igår. Jag har aldrig sett en liknande fågel. Den ser helt exotisk ut.
- Det är en bofink.
- Jaha, är den ovanlig?
- Nej, det är Sveriges vanligaste fågel.
- Jaha...
Jag lyckades till slut gå därifrån innan en av pensionärerna skulle visa upp zoom-funktionen på sin kamera men jag fick strunta i att inventera den sista av mina fem punkter eftersom jag bara blev störd hela tiden.
Fågelskådare är inte allmän egendom. Min kikare säger inte "Hej, ska vi småprata en halvtimme?". Den säger "Om du inte är en fågel - lämna mig i fred".
Så jävla jobbigt när folk bara tror sig veta nåt om vad man gör. Så jävla drygt när överintresserade försöker kunna/förstå exakt det man gör och ändå har de fel. (Referens till lumpen när jag gick runt i uniform när jag pendlade).
SvaraRaderaFy fan för människor. Just det där att någon avlägsen jävla bekant ska ha mer rätt än man själv har hela tiden. Lite som med mitt hår. "A, fast en jag kände dom hade dreads för fem år sen, han tvättade aldrig håret och han hade minsann vax i!"
SvaraRaderaOch vad fan gör folk med att ha med sig bilder på fåglar om man inte är intresserad nog att fatta vad en bofink är ens?
Haha, bilden är så rätt.
SvaraRadera