Arvet efter L.A. Noire

Trots att L.A. Noire så hade sina uppenbara brister (tråkiga actionsekvenser, biljakter, tillfällen då spelet bokstavligen tar kontrollen ifrån spelaren och styr Phelps åt en etc.) så var det stundtals bland det mest underhållande jag har spelat. Ett av de mest bestående intrycken är kanske att det blir i det närmaste omöjligt att spela andra spel efter att ha sett och hört skådespelarinsatserna i L.A. Noire.

Spontant exempel från samma konsolgeneration:

Jag hoppas att fler spel börjar att använda sig av MotionScan. Illa kvickt. Det är väldigt svårt att gå tillbaka till kassa röstskådespelare och Thunderbirds are go-mimik när man väl har vant sig vid en högre nivå.