Ser ni inte vad jag ser?

Om jag blev besviken på Heavy Rain så är det ingenting emot hur besviken jag blev på Uncharted: Drake's fortune. Jag reagerade inte som brukligt med att tänka "vi är för olika, jag och alla andra människor i världen". Jag reagerade med att vilja omyndigförklara alla gamers för deras oförmåga att kritisera och sätta sitt intresse i förhållande till andra kulturyttringar.

Det som lyfts fram i varenda recension av Uncharted-serien är dess cinematiska äventyrskänsla, bra röstskådespelare och storslagna miljöer. Det låter ju inbjudande. Vad ingen berättade för mig är att Drake's fortune till största delen går ut på att skjuta copy-pastade generiska piratfiender timme efter timme efter timme. Hur kan ni ha missat den aspekten av spelet? Den är ju ständigt närvarande och förstör hela stämningen. Resten av spelets beståndsdelar är marginella i jämförelse.

Låt mig illustrera vad ni, lättimponerade gamers, gör mot mig:

- Har du varit i Thailand?
- Nej.
- Det är underbart! Det är så fina miljöer och människorna är så trevliga.
- Då åker jag dit!

Tre månader senare:

- Hur var det i Thailand?
- Jag fick aids.
- Haha jo, det fick jag med.
- Varför berättade du inte att det är lag på att turisterna ska smittas med aids vid inresa?
- Jo, men det är ju inte det som är poängen med att åka till Thailand. Visst var miljöerna häftiga och människorna trevliga?
- ... jag fick aids.
- Jag ger Thailand 10 av 10 :D.

Uncharted Drake's fortune - för få cutscenes, för mycket spel. Man kan ju inte blunda för att spelet är en medioker tredjepersonsskjutare med extremt repetitiva spelmoment bara för att det utspelar sig under en vackert blå himmel.

Är den tokhyllade tvåan mer av samma vara - ett spel som kommer att ytterligare alienera mig från resten av mänskligheten?

Har jag inte dödat dig tvåtusen gånger redan -
och tyckt att det var jättejättetråkigt?