Restuppgift: nya kryss sen sist

2011 blev inte riktigt den ornitologiska braksuccé som jag hade hoppats på och delvis förväntat mig. Det beror först och främst på tidsbrist, men även otur hade ett finger med i spelet. Trots hinder så blev det ändå 21 nya kryss i år, mycket tack vare en stark start på året och en Sverigeresa som bland annat ledde till nationalparkerna Fulufjället och Kosterhavet. Sen jag sist uppdaterade er alla oerhört intresserade läsare så har jag kryssat följande arter:

Pungmes

Pungmesen är en gammal favorit som länge har gäckat mig. Jag har sett dess bo och hört pungmesar flera gånger utan att vara riktigt säker. Först i år fick jag en riktig obs så att jag med 100%-ig säkerhet kunde kryssa.

Halsbandsflugsnappare

Ölandsvistelsen i början av juni gav en god utdelning med tanke på att vi befann oss i helt fel ände av solens och vindarnas ö. Halsbandsflugsnapparna visade snällt upp sig genom att flyga framför bilen när vi var strax utanför Löttorp. Med tanke på att den i Sverige bara häckar på Gotland och Öland så var det skönt att få syn på den.


Morkulla

Ingen dag i år har jag varit lika lycklig som när jag röjde skog i månskenet på Öland och en morkulla cirkulerade över mig.


Skräntärna

Tredje Ölandskrysset. Tärnor är överlag väldigt smäckra och eleganta fåglar, men skräntärnan är störst i sin familj och det syns på dess måslika flykt. Den blodröda näbben, den svarta hjässan och de skarpa vingarna är dock riktigt snygga.


Toppskarv

Toppskarv är storskarvens lite mindre släkting och förekommer i Sverige i princip bara på västkusten och jag hade turen att få åka med på Göteborgs universitets forskningsfartyg på Kosterhavet. Jag fick se många fina havsfåglar men toppskarven var det enda nya krysset. Jag fick å andra sidan se sälar i drivor, inhemska koraller, krabbor, ormstjärnor, eremitkräftor och en gammal, gammal gubbe som bodde ensam på en ö.


Lavskrika

Lavskrikan är lätt den mest karismatiska fågeln i den här uppdateringen. Den är inte alls ovanlig i norra halvan av Sverige men omöjlig i Skåne så jag var glad att Sverigeresan tog oss till Fulufjället i Dalarna där den förekommer i riklig mängd. Förutom att vara väldigt nyfiken är lavskrikan awesome därför att den uthärdar bistra vintrar genom att hamstra föda och har en otrolig minneskapacitet som gör att den kan lyckas äta upp 90% av alla mat som den har hamstrat på en massa olika ställen.


Jaktfalk

Världens största falk. Jaktfalken var tidigare listad som starkt hotad i Sverige eftersom endast några hundra par häckade i de svenska fjällen. På senare år har den återhämtat sig. Jaktfalk har fått sitt namn på grund av att den använts inom falkenering. Under järnåldern var jaktfalk rentav en av Sveriges allra största exportvaror.




Stenfalk

Från världens största falk till Europas minsta. Liksom de två arterna ovan kryssade jag stenfalken på Fulufjället, närmare bestämt kom den flygande över Sveriges högsta vattenfall - Njupeskär.


Dalripa

Ännu en fågel som är omöjlig i Skåne som jag var glad att få syn på i Dalarna.


Som om det inte vore nog med de kryss som Dalarna försåg mig med fick jag även se en massa lämlar för första gången.

Nästa år satsar jag på att komma upp i 250 kryss. Jag behöver med andra ord få 30 nya. Ge mig tusen björnars styrka och fritid så ska det nog gå.