Sidor

lördag 24 december 2011

Topp 10 Tv-serier 2011: Plats 8. Sons of Anarchy

Jag ondgjorde mig över dramatiska mesigheter i mitt senaste inlägg om Sons of Anarchy, men glömde påpeka att frustrationen också kom av att resten av säsongen var så spännande. "Sons" har en fantastisk energi när allt klaffar, en mustig och svettig energi som får en att bry sig oväntat mycket om den kriminella lilla MC-klubben i Kalifornien.

Där den tredje säsongen av serien flög till Belfast och lyckades tappa allt konsekvent historieberättande på vägen, är den fjärde på många sätt ett formbesked. Konflikterna håller sig återigen inom klubben och kommer från karaktärerna själva. Tysta, pyrande scener mellan tronarvingen Jax, hans oskyldiga flickvän Tara, hans machiavelliska mamma Gemma, presidenten Clay och den skäggige, destruktive publikfavoriten Opie. Serien är barnsligt förtjust i biljakter, skottlossningar och såsiga montage, men det är de lågmälda uppgörelserna som är de riktiga höjdpunkterna. Och de har blivit allt bättre realiserade. Skådisarna har växt så långt in i sina roller nu att när serien växlar in i ett mörkare dramatiskt territorium känns det i magen.

Även sidofigurer som Tig och Juice har fått så pass mycket tid att man lider med dem. Det är fula, ofta grisiga män i Sons of Anarchy, mördare med minst sagt diskutabel kvinnosyn, och en av seriens styrkor är att aldrig mörka det faktumet och ändå göra dem till sympatiska människor.

Om nu bara plottandet kunde börja leva upp till figurerna. I varje avsnitt målar Sons of Anarchy några centimeter till på sin stora Shakespeare-pannå, men litar sällan på att den håller. Istället slänger man in ännu fler historier i farten. Den här fjärde säsongen har ett hjärtslitande avsnitt som innebär en återvändsgränd för flera av huvudkaraktärerna, men som undermineras av att en karaktär från säsong 1 plötsligt dyker upp helt omotiverat. Istället för att göra plotten tajtare och mer fokuserad förlänger man vissa avsnitt till dubbla längden och ber om ytterligare avsnitt från tv-bolaget för att avsluta säsongen - något som bara gör den ännu mer överlastad.

Men jag har goda förhoppningar på seriens avslutande säsonger ändå. Särskilt eftersom Kurt Sutter, seriens skapare, verkar ha börjat lyssna på kritiken. "Sons of Anarchy" har en tung Hamlet-struktur i ryggen och några av de bästa karaktärerna på TV. När allt klaffar är serien näst intill oslagbar. Så låt oss hoppas att lite fler saker klaffar nästa år.

2 kommentarer:

  1. Jag vet knappt vad detta är och har lite svårt att flika in med något konstruktivt, men vet att Anna har velat se det ett tag. Ron Perlman har ett fascinerande utseende. På din text låter det som ännu en visserligen bra men för lång tv-serie; orden "avslutande säsonger" ger mig obehagskänslor.

    SvaraRadera
  2. Första halvårets bästa hip hop var en fin lista.... andra halvåret... man är nyfiken...

    SvaraRadera