Vad är detta?
Colombiansk film från 2009 om en musiker som likt en colombiansk Nils Holgersson reser genom landet för att lämna ifrån sig sitt dragspel som han tror har förbannats av djävulen. Med sig på resan har han en tonårig beundrare och en åsna.
Varför?
Jag snubblade över en trailer som vittnade om en lätt absurd handling, snyggt foto och sjukt fina landskap. Colombia är dessutom ett väldigt spännande land som i princip bara får uppmärksamhet för sin skyhöga brottslighet. Och så gillar jag verkligen dragpsel.
Det rombiska ollonet undrar:
1. Hur hade den här filmen sett ut i Sverige? Vilket instrument hade den handlat om och vilka avlägsna platser (nämn tre) hade besökts?
Jag tror att det hade varit en fiol i den svenska versionen, även om det hade varit fetare med en nyckelharpa. Fiolen har en speciell roll i svensk folklore, till exempel är det ju näckens instrument of choice och när djävulen utklädd till spelman fick ungdomarna i byn Hårga i Hälsingland att dansa ihjäl sig så var fiolen hans givna val. Om läsarna själv vill dansa sig till skelett så finns det ett antal versioner av Hårgalåten/Horgalåten på Spotify.
Jag tror att Ales stenar, Nimis och Sarek hade gjort sig bra i en svensk version av filmen.
2. Vad tyckte du om folkmusiken som spelades i filmen? Är det något du själv skulle lyssna på?
Jag är väldigt förtjust i dragspel, men jag har aldrig lyckats fastna för Sydamerikansk musik. Om man skulle göra en karta över vilka länder vars musik jag har lyssnat aktivt på skulle Sydamerika vara den enda kontinenten som sticker ut. The Wind Journeys väckte inte någon musikalisk nyfikenhet.
För övrigt sjöng alla i filmen väldigt illa.
3. Saknades något i den här filmen?
Jag var besviken att sällskapet lämnade den fina lilla indianbyn så fort. Jag hade velat se indianerna sitta och spela flöjt på bergstoppar mycket längre.
En legendarisk dragspelare förlorar sin fru och ger sig av för att lämna tillbaka dragspelet till en mästare på norra kusten. En wannabe-kille från samma by hakar på honom och försöker bevisa sitt värde. Tillsammans upplever de en rad händelser som inte är så mycket "story" som en chans att visa upp landsändens originella kulturliv. Här finns dueller i svärd och dueller i dragspelsrappande. Här finns människor som klättrar upp i träd för att få välsignelser från obskyra fåglar och trummisar som döps i ödleblod.
Här finns kanske framför allt helt otroliga miljöer som ständigt står i förgrunden. De skogiga bergen som man förväntar sig av Colombia kompletteras av tjock djungel, ljusa kuster och vita saltgruvor samt stenöknar där invånare bor i hyddor. Bildrutorna dryper av doft och smak. I musikscenerna är det för mig inte själva folkmusiken som står ut, utan den personliga inramningen och regissörens känsla för färg och perspektiv. Det är en genomgående kärleksfull och ofta kroppsligt närvarande film.
Colombias tradition är rik på mytologi och folktro, och bitvis glider filmen över i underliga och mycket osannolika händelseförlopp. Här lånar filmen lite av landsmannen Marquez' magiska realism, och det är en stor komplimang till filmskaparna att dessa element aldrig känns flamsiga eller sökta.
The Wind Journeys är en mycket konstnärlig film där få scener är dramatiska men inga är uttryckslösa. Här finns bilder som är häftigare än det mesta jag sett i det här filmprojektet.
Balloonfighter torkar upp med trasan: Bland det roligaste med det här filmprojektet är att man aldrig riktigt vet vilka länder som ska leverera. Jag hade inte väntat mig att Colombias bidrag skulle vara ett av de mest minnesvärda så här långt.
The Wind Journeys är inspelad på över 80 platser i norra Colombia och det är svårt att bortse från att det är Colombia som har den egentliga huvudrollen i filmen. Landskapen är fantastiska och framhävs av det stundtals oerhört snygga fotot. The Wind Journeys är inte en film som i första hand ska ses för sin handling, men nästintill varje scen är ett litet konstverk i sig. Scenen med den trummande busken och scenerna med indianerna kommer jag att bära med mig som några av de finaste från det här filmprojektet.
Statistik:
Färgskala: 95%
Utnyttjande av estetiska möjligheter: 89%
Geografilektion: 68%
Vacker sång: 4%
Dragspelsbattle: Alldeles för få (1).
Myndighetsnärvaro: 0%
Tidigare filmer:
Vecka 22: Sibir, Monamur (Ryssland, 2011)
Vecka 21: Tyrannosaur (Storbritannien, 2011)
Vecka 20: Le gamin au vélo ("Pojken med cykeln", Belgien, 2011)
Vecka 19: Tropa de Elite 2 (Brasilien, 2010)
Vecka 18: Tao Jie ("A Simple Life", Kina, 2011)
Vecka 17: A torinói ló ("Turinhästen", Ungern, 2011)
Vecka 16: Boy (Nya Zeeland, 2010)
Vecka 15: Klovn (Danmark, 2010)
Vecka 14: Mannen från Le Havre ("Le Havre", Finland, 2011)
Vecka 13: Hodejegerne ("Huvudjägarna", Norge, 2011)
Vecka 12: Avaze gonjeshk-ha ("Sparvarnas sång", Iran, 2008)
Vecka 11: Choi-jong-byeong-gi Hwal ("War of the Arrows", Sydkorea, 2011)
Vecka 10: Das Weiße Band ("Det vita bandet", Tyskland, 2009)
Vecka 9: Django Unchained (USA, 2012)
Vecka 8: Monsieur Lazhar (Kanada, 2011)
Vecka 7: Darling (Sverige, 2007)
Vecka 6: Le Chat du Rabbin ("Rabbinens katt", Frankrike, 2011)
Vecka 5: Gyakuten Saiban ("Ace Attorney", Japan, 2012)
Vecka 4: Kynodontas ("Dogtooth", Grekland, 2009)
Vecka 3: Balada trista de trompeta ("The Last Circus", Spanien, 2010)
Vecka 2: Bir Zamanlar Anadolu'da ("Once Upon a Time in Anatolia", Turkiet, 2011)
Vecka 1: Take Shelter (USA, 2011)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar