Vecka 26: Un homme qui crie ("En man som skriker", Tchad 2010)

Vad är detta?
Drama från Tchad (!) från 2010 om en man som blir omflyttad och indragen i ett inbördeskrig.

Varför?
Det är en konstfilm från Tchad! I Afrika! Hallå.

Balloonfighter undrar:
1. Dåliga farsor har blivit ett återkommande tema i filmprojektet. Tar Champion priset så här i halvlek?
Jag ska inte spoila vad Adam ("Champ") gör här... eller förlåt, det ska jag förstås. Ingen ska behöva bli nyfiken på den här filmen. Han tittar alltså på bakom ett fönster (utan att ge sig tillkänna) när armén slår ner och kidnappar hans son. Förutom denna feghet verkar han dock vara en helt okej far och inte ett lika aktivt slöseri med mänskliga resurser som Alamein i Boy. Det ska mycket till för att någon ska toppa Alamein vid det här laget. 

2. Vilka länder tror du är sämre att bo i än Tchad?
Enligt Failed States Fund är åtminstone Somalia, Congo och Sudan värre. Fyra ändå, inte illa!

3. Vad tänkte du mest på när filmen fick dig att spejsa ut?
Finalen av sjätte säsongen av Mad Men, som var den här filmens antites i dramatik och engagemang.

Baboonfighter:
Det är lika bra att säga det direkt - En man som skriker är en usel film. Vi har haft vår beskärda del av meningslösa filmer i det här projektet och vi borde ha härdats vid det här laget, men ingen av de tidigare filmerna har varit i nivå med den här. Sparvarnas sång var fruktansvärd men den lockade åtminstone fram några förvirrade skratt och bjöd på obegriplig slapstick-humor utan känsla. Rabbinens katt hängde inte ihop det minsta men var så dålig att det nästan slog över och blev en utmaning i sig att försöka förstå något.

En man som skriker består bara ett rövhål till gubbe som bryr sig mer om en hotellpool än om sin egen son och går runt och surar och tycker så himla synd om sig själv när han får byta jobb från att sköta poolen till att vakta grindarna.

Det här är en film som utspelar sig i Tchad - ett av världens fattigaste och mest korrumperade länder. Det är ett land där inbördeskrig pågår eller i bästa fall väntar på att bryta ut igen. Och huvudpersonen Champion går runt och bölar för att han inte får sköta poolen längre. Man vill bara slå honom honom hårt i ansiktet med en kalebassfrukt.

En man som skriker är ett drama av en regissör (Mahmat-Saleh Haroun) som inte har någon som helst insikt i hantverket och som försöker ta den klassiska genvägen till "djupt drama" genom att göra en tyst film. Det är ju alltid något idiot som går på det, hur genomskinligt det än är. Den här filmen har varken regi, bildspråk, manus eller skådespelare som klarar av att bära upp tystnaden.

Att försöka fokusera på En man som skriker är som att försöka lista ut en omöjlig geometrisk figur. Det går inte. Hjärnan triggar flyktbeteendet och jag finner mig gång på gång leka med gosedjur, räkna mina fingrar eller slå mig själv i huvudet med en liten, liten pinne istället för att titta på filmen.

Nedan är en av bilderna som skickades mellan mig och Kantorn under filmens gång. Sällan har jag varit lika avundsjuk på LaGaylia. Hennes film ser mycket ballare ut.

Kantnål Wilhelmsson: 
En man som skriker markerar den absoluta botten på det här filmprojektet.

Det är okej. Alla har vi våra dåliga dagar. Alla filmer behöver inte fånga intresset eller ha något existensberättigande.

Filmen utgår från en felaktig premiss - att det finns någonting intressant i att mannen som sitter och slappar vid poolen blir omflyttad till att sköta en vägspärr. Jag antar att man ska ha sympati för den lilla människan gentemot den stora privatiseringsmaskinen. Men varför? Adam verkar inte ha tillfört särskilt mycket. Han tillbringade dagarna med att gå runt och tramsa med sin son och gömma sig för chefen. Adams vän kocken blir också avskedad. Denna kock skojar senare om att ingen gillade hans mat och att han fick en massa klagomål. Eventuellt saggade han i maten också. Ja, det var ju konstigt att de gjorde sig av med honom.

De närmaste nittio minuterna fortsätter hamra hem samma poäng: Titta, så ledsen Adam är. Han får inte sköta poolen längre. Han är så sur att han inte ens pratar med sin fru eller berömmer hennes mat. Varför berömmer du inte min mat? frågar frun. Adam är tyst. Sedan går han och misslyckas med att lyfta på en vägspärr. Sedan är han sur igen. Eventuellt gråter han en skvätt. Betrakta nu denna tjugo sekunder långa inzoomning på Adams ansikte när han är ledsen.

Inbördeskriget bryter ut och Adams son blir tvångsinkallad. Hans dotter sitter och gråter. Landet går åt helvete. Men Adam går fortfarande och tjurar över poolen. Han promenerar runt i stan helt mållöst och filmen följer honom slaviskt, utan att förklara vad det är som händer, eller varför vi ska bry oss. Långa tagningar följer där Adam bara går omkring eller åker moppe. Det är hit all dramatik går för att dö.

Adams fru, som fortfarande tar saker på allvar, agerar tittarsubstitut och frågar varför han fortfarande bryr sig om den jävla poolen. "Det är inte jag som har förändrats, det är världen" svarar Adam. När folk väl säger något i den här filmen är det melodramatiskt trams.

Jag har sett riktigt dåliga filmer i min dag, men de flesta framkallade åtminstone någon slags fascination. En man som skriker är cinematiskt avloppsvatten - lika kul att titta på som rostfärgad vätska som bara rinner och rinner. Jag har sett testbilder som varit mer levande och uttrycksfulla än detta fjuttiga avskräde till film.

Med detta markerar vi slutet på första halvan av filmprojektet. Det kan bara gå uppåt härifrån.

Statistik:
Människor som rör sig utan mål eller mening på skärmen: 80%
Story: 2%
Omotiverade känslor: 93%
Roliga djur: 1 hund

Tidigare filmer: 
Vecka 25: No (Chile, 2012)
Vecka 24: Sin Nombre (Mexiko, 2009)
Vecka 23: Los viajes del viento ("The Wind Journeys", Colombia 2009)
Vecka 22: Sibir, Monamur (Ryssland, 2011)
Vecka 21: Tyrannosaur (Storbritannien, 2011)
Vecka 20: Le gamin au vélo ("Pojken med cykeln", Belgien, 2011)
Vecka 19: Tropa de Elite 2 (Brasilien, 2010)
Vecka 18: Tao Jie ("A Simple Life", Kina, 2011)
Vecka 17: A torinói ló ("Turinhästen", Ungern, 2011)
Vecka 16: Boy (Nya Zeeland, 2010)
Vecka 15: Klovn (Danmark, 2010)
Vecka 14: Mannen från Le Havre ("Le Havre", Finland, 2011)
Vecka 13: Hodejegerne ("Huvudjägarna", Norge, 2011)
Vecka 12: Avaze gonjeshk-ha ("Sparvarnas sång", Iran, 2008)
Vecka 11: Choi-jong-byeong-gi Hwal ("War of the Arrows", Sydkorea, 2011)
Vecka 10: Das Weiße Band ("Det vita bandet", Tyskland, 2009)
Vecka 9: Django Unchained (USA, 2012)
Vecka 8: Monsieur Lazhar (Kanada, 2011)
Vecka 7: Darling (Sverige, 2007)
Vecka 6: Le Chat du Rabbin ("Rabbinens katt", Frankrike, 2011)
Vecka 5: Gyakuten Saiban ("Ace Attorney", Japan, 2012)
Vecka 4: Kynodontas ("Dogtooth", Grekland, 2009)
Vecka 3: Balada trista de trompeta ("The Last Circus", Spanien, 2010)
Vecka 2: Bir Zamanlar Anadolu'da ("Once Upon a Time in Anatolia", Turkiet, 2011)
Vecka 1: Take Shelter (USA, 2011)