Vecka 44: In darkness (Polen, 2011)

Vad är detta: 
Förintelsefilm från Polen från 2011 om en man som hjälper judar att gömma sig i kloakerna.

Varför: 
Jag gillade titeln. Kloaker lät spännande. Tro det eller ej, men förintelsen är outforskat material för detta filmprojekt.

Balloonfighter undrar detta och mycket mer:  

1. Vilka tre grejer hade du tagit med dig om du varit tvungen att flytta ner i kloakerna? 
Ett litet cembalo, en stämnyckel och en tjock bok med barocknoter. Om dessa tre får räknas som ett "cembalopaket" hade jag tagit med mig detta paket, en tandborste och en skön madrass. Fast då saknas i och för sig en pianopall... Det hade nog blivit svårt för mig att bo i kloakerna.

2. Har polackerna rätt - är vokaler onödiga tidstjuvar? 
Va?

3. Kan du komma på en annan film som innehåller lika mycket kloaksex?
Nej! Det känns som ett outforskat ämne överhuvudtaget.

Balloonfighter tycker att ni bör veta:  

Till skillnad från Kantorn har jag svårt att komma på något att säga om In Darkness, svårt att hitta något nytt perspektiv på en film som handlar om förintelsen. Alla vet vi redan att det inte var särskilt kul o va jude under andra världskriget. In Darkness gör dock ett hyfsat jobb med att påminna oss om den saken.

In Darkness gör ungefär samma sak som Schindler's list. Den skildrar mänskligheten från sin mörkaste sida och hyllar de människor som vågar trotsa all rädsla och göra det rätta. Det är ett klassiskt upplägg och därför också förutsägbart.

In Darkness gör en del saker rätt. Fotot i de mörklagda kloakerna är snyggt, ett par skådespelarinsatser är bra och trovärdiga och filmen bränner till i några scener. Tyvärr känns det som att jag har sett det hela förut. In Darkness lyckas inte hitta någon ny vinkel på samma sätt som Lore gjorde.

Däremot fick väl jag och Kantorn en del av den där ångesten som vi har saknat hos de senaste filmerna.

Kantor Wilhelmsson torkar blodet från munnen:

Det är aldrig en bra film när man börjar önska livet ur huvudkaraktärerna. Men när dessa karaktärer är judar i en smutsig kloak under en Naziockuperad stad och man ändå önskar livet av dem, då är det riktigt illa. 

"In Darkness" har ett lovvärt material och åtminstone en bra skådespelarinsats. Det har lagts ner mycket arbete på filmen, det märks. I en scen spelades arian "Dido's Lament" och detta är ett fint klassiskt stycke av Purcell.

Sedan tar mina positiva ord slut. Jag har aldrig varit med om så många dumma människor i en och samma film. Judarna i denna skildring beter sig kortsiktigt och destruktivt, sätter sig själva och andra i livsfara gång på gång, slåss och bråkar och skriker och trotsar allt sunt förnuft. Mannen som beskyddar dem är inte bättre och gör halsbrytande idiotiska beslut, som sällan känns rotade i normalt mänskligt beteende.

Men det värsta är att filmen går med på allting!

Detta är alltså en film där en judisk man lyckas nästla sig in i ett koncentrationsläger för att leta efter systern till hans nya kloak-käresta. Sedan kommer han tillbaka igen - oskadd och obemärkt, givetvis, trots att han inte ens dolt sin identitet som jude - och sätter på kärestan mitt i avloppet.

Dumheten i det här händelseförloppet fick mig att skrika åt teven. Det här är inte trovärdig fiktion. Det här är att ta tag i mina axlar och kasta mig rakt ut genom fjärde väggen.

I en annan scen - jag spoilar, men jag bryr mig inte, för ni ska inte se den här filmen - bär kloakarbetaren upp ett av de gömda barnen genom brunnslocket för att göra henne lite gladare. Han lyfter alltså en judisk flicka rakt ut i dagsljuset, på öppen gata, efter att nazisterna flera gånger misstänkt att judar gömmer sig i just dessa kloaker.

"In Darkness" är full av liknande situationer, som bara existerar för att göra det lite spännande i tio sekunder, men som i längden raserar hela filmens illusionsapparat. En soldat mördas lite hux flux. En dödfödd bebis från kloakerna grävs ner i fullt dagsljus, medan sjungande judar tittar på. Kloakarbetaren slår ner sin vän efter ett bråk om judarna - och går bara därifrån.

"In Darkness" är en lång film som utspelar sig i ett monokromt avloppsmörker. Den har redan oddsen emot sig. Det hade behövts ett stringent manus som motvikt till filmens trista utseende.

Vad vi istället får är en samling löst ihopkopplade vinjetter med lobotomerade karaktärer och tv-spelslogik. Herregud. Till slut önskar jag bara att ryssarna ska rulla in i stan med sina tanks så att allt ska vara över.

Statistik special: Vad man får om man planterar en bebis:
1 bebisträd, som kan ge upphov till
25-30 bebisfrukter om året, av vilka man kan göra
0,5 kg bebissylt eller
300 g bebiskräm.
4-5 bebisfrukter torde ligga kvar på marken som fallbebisar, som älgar kan äta och bli fulla.