Vecka 50: The Raid: Redemption ("Serbuan maut", Indonesien, 2011)

Vad är detta?
Indonesisk actionfilm från 2011 om en militärstyrka som ska infiltrera ett stort hyreshus fullt med gangsters.

Varför?
Indonesien. 7.5 på IMDb. Kantorn hoppades på fyndigt manus eller spännande regi eller både och.

Kantorn frågar Orpon: Vad Är Det För Fel På Oss Edition: 

1. Hur långt hade du gått för att slippa betala hyra? Dödat någon? Slagit någon i ansiktet? Satt ett tuggummi på någons dörrhandtag? 
Jag hade nog kunnat slå någon i ansiktet. För att få gratis hyra i resten av mitt liv hade jag kunnat tänka mig att ligga med en rik gammal tant en gång i månaden. Hellre det än att jobba på ett kontor liksom.

2. Avsluta följande mening. "The Raid: Redemption" hade en stark indonesisk karaktär, som bäst kom fram i... 
... de gälla mansskriken och den totala frånvaron av kvinnor. Nej, den gravida kvinnan utan repliker som syntes i drömska tillbakablickar gills inte!

3. Den här filmen innehåller ju väldigt många människor som slåss. Hade det inte varit roligare att titta på en film där en himla massa underliga djur slogs? Gör en topp tre över de roligaste fighting-djuren. Kampfisk är fusk. 
Jag vet inte om det hade blivit roligare i längden. Slagsmål går inte variera att så värst mycket. Min favorit bland djuren är blåmes vs. påfågelöga (fjärilen alltså) för det oväntade resultatet. När jag var liten brukade jag hämta pissemyror och sätta ner dem bland de vanliga svarta myrorna och se på när de slogs. Det var väldigt roligt tills jag fick dåligt samvete för resten av mitt liv. Sist säger jag krabbor för allt krabbor gör är instant comedy.

Orpon har åsikter: Inte Min Kopp Med Te Edition: 

Ja, vad fan ska man säga? Jag visste att The Raid skulle vara våldsam, men jag hade hoppats på något i stil med Tropa de elite och att våldet skulle vara motiverat. Men nej, här finns inget djupare än det som står efter "Vad är?" i inledningen av det här inlägget. Det är brutalt våld bara för det brutala våldets skull. The Raid är en film för lågbegåvade män som inte vill ha någon töntig handling eller intrig - en film för de där männen som ber sin fru att ropa på dem om det kommer en biljakt på TV. Bilentusiasterna har The Fast and the Furious, våldsentusiasterna har The Raid: Redemption.

The Raid: Redemption får instruktionerna till bokhyllan Billy att framstå som ett litterärt mästerverk. Jag överdriver inte när jag påstår att Call of Duty har mer välutvecklade karaktärer. Det finns i princip ingenting bakom våldet som gör filmen intressant. Om man gillar slafsig action och tight slagsmålskoreografi så levererar filmen oavbrutet. Personligen får jag inte ut mycket mer än några "oj, det där såg ut att göra ont". Jag hade lika gärna kunnat kolla sändningar från hoppreps-VM.

Kantorn har åsikter: Allt Detta Våld I Samhället Edition: 

Att spel gärna vill vara film har blivit en klyscha. Det är inte lika ofta jag ser en film som fullt ut beter sig som ett tv-spel. Hyreshuset som militärpolisen infiltrerar i The Raid: Redemption har tjugo våningar, men det kunde lika gärna ha varit tjugo nivåer i en actionbana. Slagsmålen är som hämtade ur ett gående beat'em-up, typ Double Dragon eller Dynamite Cop. Själlös klubbmusik dunkar på medan underhållningsvåldet pågår och pågår. I vissa scener kan jag nästan se knappkombinationerna framför mig på skärmen. Skillnaden är bara att spel brukar vara kul. 

Jag riskerar att dissa en hel genre här, men okej: The Raid: Redemption är inte en film för vuxna människor. Det är en film som 15-åringa wannabe-alfahannar ser och tycker är asball. Det är en film som man fastnar framför klockan halv två på ett hotell i Amsterdam för att man har suttit i en flygstol hela dagen och är för trött för att sova.

Det märkliga är att det hade kunnat mjölkas bra dramatik ur det här upplägget. Skurken i hyreshuset har kameror på varje våning och telekom-centraler vid varje dörr. En mer spännande film hade lekt med detta och låtit militärerna använda list och fantasi för att överlista systemet. Vad de gör är att hugga sig igenom ett golv vid ett tillfälle. Resten av filmen är ändlöst, tröstlöst, meningslöst våld. The Raid: Redemption är som Oldboy fast utan story eller spänning eller tematiskt innehåll. Karaktärerna är fullständigt utbytbara och fungerar bara som dockor i ett långt krockkuddetest. Deras motivationer kunde inte vara sämre uppbyggda.

Förlåt, men jag förstår inte poängen. Kanske är det så att jag inte förstår hela genren heller. Hur kan den här filmen ha 7.5 på imdb? Varför vill man titta på män som pucklar på varandra i en lång, gråtonad, monoton svit av stön och sprutande blod? Vad är nöjet i det? Varför anses såna här filmer vara "en adrenalinkick"? Är folk djur?

Statistik:
Komplexitet: 3%
Kill count: 100-200 äh vem bryr sig
Kamerafilter: Lila. VARFÖR?!