Veckans historiska film: Vecka 11: 1938-1939: "En kvinnas ansikte" och "The Women"

1937 var inget dåligt år för det här filmprojektet, men rätt så ojämlikt. Snövit och de sju dvärgarna hade två kvinnliga karaktärer - en retarderad hemmafru, och en elak häxa - och Den stora illusionen hade nästan inga kvinnor i bild överhuvudtaget. Med denna veckas filmer hoppas vi kompensera. The Women är den första film i historien som helt saknar män, och En kvinnas ansikte stoltserar med en gangsta Ingrid Bergman.

1938. En kvinnas ansikte

Vad är detta? Dramathriller av Gustaf Molander om en bitter gangstertjej som lär sig värdet av mänsklig omtanke.

Varför? En ung Ingrid Bergman spelade huvudroll. Den verkade lite kul.

Balloonfighter: Vi bestämde oss för En kvinnas ansikte mest för att få se en ung Ingrid Bergman, men jag blev positivt överraskad. Jag hade inte väntat mig att en svensk film från 1938 skulle kunna kännas så pass film noir-ig. En kvinnas ansikte har inte världens mest intelligenta intrig, men jag var faktiskt underhållen från början till slut och älskade hur gaggiga filmen tillät en del karaktärer att vara.

Kantor Wilhelmsson: Ja, det här var kul! Många scener var larviga, men filmen hade en rapphet och en charm som lyste igenom. Det kändes lite som att titta på en modern såpa, typ... Äkta Människor? Det är roligt, så man ursäktar att det också är väldigt fånigt. Hur bra tyckte du Bergmans skådespel höll?

Balloonfighter: Hon hade knappast samma pondus som Greta Garbo, men å andra sidan var hon bara 22-23 när En kvinnas ansikte spelades in. Jag tyckte att hon var helt okej utöver ett par oväntade raseriutbrott som kom från ingenstans. Dramaten-ilska är så olik riktig ilska.

Vad tyckte du var det dummaste i handlingen?

Kantor Wilhelmsson: Det dummaste var att hela plotten byggde på att döda en sexårig pojke. Det är verkligen cartoon evil. Det var svårt att få någon riktig känsla för karaktären Torsten, han var bara ett slemmigt destillat av ondska som filmen behövde för att fullborda fröken Holms resa, kändes det som.

Balloonfighter: Men jag gillade det! Ingrid Bergmans kriminella karaktär kontrakterades för att mörda en rik arvinge, men fick senare veta att det rörde sig om en jättesöt sexårig pojke. Det var såp-smaskigt (svenskans vackraste ord?) spännande. Det var väldigt roligt att fröken Holm försökte framkalla sin bitterhet genom att skälla ut pojken för hans bortskämdhet. Gossen hade alltså fått en fotboll, ett par skidor och en cykel under totalt två års tid. Det är så jävla långt från dagens en-ipad-i-veckan-ungar.

Jag tyckte nog annars att det dummaste var att Anna Holm var en total outcast för att hon hade några ärr i ansiktet. "Ingen vill anställa ett monster som mig!". Jag förstod inte varför hon inte bara kunde jobba i telefonväxel eller på verkstad. Och sen var ju själva sensmoralen ganska märklig.

Kantor Wilhelmsson: Ja och ja. Men man måste gilla att sånt här händer i svensk film och att filmen fullt ut står för det. Ingen svensk rulle hade vågat ett sånt här manus idag - inte utan fjorton Robert Gustafssons och fyrtio minuter slapstick och förväxlingshumor. En kvinnas ansikte vågar vara lite melodramatisk och rå och spännande, och det känns osvenskt på något sätt.

Balloonfighter: Och osvensk är det finaste man kan vara i Sverige.

Balloonfighter: 7
Kantor Wilhelmsson: 7

1939. The Women

Vad är detta? Komedi-drama med enbart kvinnlig ensemble - mer än 130 talande kvinnliga roller, och inte en man så långt ögat kan nå! Storyn, som bygger på en pjäs, handlar om otrohet och skilsmässor i en glamourös Manhattan-miljö.

Varför? Allt ovan är intressant. Vi hoppades på en feministisk film med smart manus.

Kantor Wilhelmsson: The Women är en problematisk film för mig. Skildringen av alla dessa kvinnor är väldigt energisk och engagerad, och filmen kommer med förvånansvärt nyanserade porträtt av otrohet och skilsmässa. Men alla historier verkar ändå landa i sensmoralen att en kvinna inte klarar sig utan sin man, vilket förstör den goodwill som filmen byggt upp.

Balloonfighter: Ja, det är en film som glattar omkring över hela skalan. Efter en mängd titlar i det här projektet där kvinnor har haft en undanskymd roll var det befriande att se en film som klarade Bechdel-testet inom ett par minuter. Filmen tog också upp intressanta och för tiden kontroversiella åsikter som kvinnors lika värde, bara för att i nästa stund komma med moralkakor i stil med "det är alltid kvinnans fel om det blir skilsmässa" och "kvinnan måste offra allt för att hålla samman äktenskapet".

Trots att det inte finns en enda man i The Women så utvecklas den ganska snart till en film som handlar om hur en skara kvinnor påverkas av sina män. Jag tycker det är ganska kul rent berättartekniskt, men just i en film som handlar om män vs. kvinnor känns det inte så jäkla fräscht.

Kantor Wilhelmsson: Feministisk kritik har nästan blivit ett tema i det här filmprojektet. Vi noterade den dåliga kvinnosynen redan i Broken Blossoms och senare Pandora's Box. Om vi bortser från jämlikhetsaspekten, är The Women en bra film, tycker du?

Balloonfighter: Mm, det är inte meningen att göra någon genusanalys av varenda film vi ser men det är tyvärr lite svårt att bortse från den dåliga kvinnosynen. Det är stor skillnad mellan Sverige 2014 och Hollywood 1935 och kvinnobilden är den som skaver mest. Förutom att icke-vita människor inte inkluderas. Nåväl.

Jag tyckte The Women var underhållande! Jag gillade den rappa dialogen och de många gliringarna som främst förekom i början. Det var lite bröderna Marx-tempo stundtals, fast utan 120 ordvitsar i minuten. Och så fick man se en kvinna spöa en häst. Det var ju ball. Vad tyckte du? (ursäkta fantasilös fråga men jag vill ju veta)

Kantor Wilhelmsson: Häst-fajten var episk. Och alla filmer borde ha en vinjett där huvudkaraktärerna porträtteras som olika djur.

(små spoilers)
Trots allt gillade jag filmen bättre i teorin. De ständiga otroheterna blev tjatiga, och det var frustrerade att inte en enda kvinna i hela filmen var nöjd med att stå på egna ben. Bitvis var manuset rätt så fyndigt, men vad var det du sa vid något tillfälle...? Något om att detta kändes som en klichébild av hur kvinnor betedde sig? Det lät sant för mig. The Women vinner framför allt på ett gott humör och ett bra koncept, men det är lite för mycket ihåligt skvaller och lite för lite substans.

Balloonfighter: Jag kollade upp att det faktiskt var kvinnor som skrev manuset och pjäsen som filmen bygger på, men det kändes lite som att ett gäng filmbolagsmän suttit i ett mötesrum och fördomsfullt tänkt ut att kvinnor gillar skvaller, glamour och mode (man fick se en tio minuter lång modeshow i technicolor!!!).

Vilka djur skulle vi vara om vi hade varit med i The Women-vinjetten?

Kantor Wilhelmsson: Jag skulle vara en räv. Du - lätt en björn. Detta är kanske den finaste komplimang jag kan ge någon!

Kantor Wilhelmsson: The Bear and the Fox - Adventures in Technicolor

Balloonfighter: Jag som drömmer regelbundna mardrömmar om björnar! Men du kanske tänkte något i stil med att jag är min egen värsta fiende? Okej, då säger vi så.

Kantor Wilhelmsson: Jag kan också tänka mig en gädda och en lax, men det hade inte blivit en lika bra film.

Kantor Wilhelmsson: 6
Balloonfighter: 6