Veckans historiska film: Vecka 49: 1992-1993. "The Long Day Closes" och "Dazed and Confused"

Denna vecka fick Balloonfighter problem att hinna skriva om filmerna innan deadline. Som tur är har vi alltid varsin Skägg-robot stående ifall något sånt här händer. Kantorn hade inga problem att avsluta inlägget själv med Balloon Simulator 4.0.1. 

1992. The Long Day Closes
Vad är detta? En gammal regissör minns sina barndoms dagar i 50-talets England och första kontakten med film.

Varför? Kantorn hade läst en fin recension som beskrev filmen som drömlik och stämningsfull.

Kantor Wilhelmsson: Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland skaffar man en fin ny cykel och så är den stulen inom två veckor. Andra gånger förväntar man sig en glad och produktiv decembervecka och så vurpar man, slår huvudet i asfalten och krossar skallbenet. Någon gång då man är på väg mot ljusare dagar drabbas man av förstoppning och får ägna dagarna åt att skrika av smärta ur rövhålet.

Och så finns det filmbesvikelser. Jag kommer alltid vara lite sur på A.A. Dowd för hans lyriska recension (och många andra entusiastiska kommentarer) som fick mig att välja The Long Day Closes till projektet.

Som vi sagt flera gånger under projektets gång: Långsamt och konstnärligt är mer än välkommet så länge det finns någon form av substans. Jag förundrades över att en tio minuter lång scen genom en smutsig tunnel - utan minsta händelseförlopp - kunde vara så spännande i Stalker. Och jag drabbades hårt av Béla Tarrs hypnotiska undergångsstämningar även när han filmade potatisar i flera minuter.

The Long Day Closes har ingen puls och ingen friktion. Det är fina, långsamma, lätt sentimentala, nostalgiska montage ovanpå varann. Huvudpersonen, Bud, är trist. Helt ointressant. Han har ingen inre konflikt eller personlighet som får mig att vilja knyta an till honom. Det värsta han drabbas av är en jättelycklig och trygg familj som sjunger för honom och ger honom kaka. Vad har han att gnälla för? Vad vet han om synd och misär jämfört med barn som lever i arbetarklassförhållanden? Och varför ska jag bry mig?

Vissa bilder är klart stiliga men bildar ingen sammanhängande upplevelse, det blir ingen helhet av filmen, The Long Day Closes är melankolisk och frånvarande och fortsätter vara det i 90 minuter. Jag förstår inte varför den här barndomen är viktig att berätta om för den innehåller ju ingenting.

Balloonfighter:  Jag kan, tyvärr, bara hålla med.

Balloonfighter: 3
Kantor Wilhelmsson: 3

1993. Dazed and confused

Vad är detta? Kultförklarad film om amerikanska tonåringar som just gått ut gymnasiet respektive högstadiet på 70-talet.

Varför? Kantorn hade inte sett den. Balloonfighter hade inte sett den på 14 år. Den innehåller många roliga skådisar.

Kantor Wilhelmsson: [åsikt] tycker jag.

Balloonfighter: Jag kan, tyvärr, bara hålla med.

Kantor Wilhelmsson: Tycker du att [referens] är bättre? Det känns lite som att filmen [raljerande resonemang]...

Balloonfighter: Jag tänkte, ledsamt nog, också på det. Om man [svepande generalisering] är den inte mycket bättre än [referens]. Det borde den ju varit eftersom [gullande med kändisar som senare gjort mycket bättre filmer]. Eller vad tycker du?

Kantor Wilhelmsson: Min vän, det plågar mig, men jag är av samma åsikt. Problemet är kanske att [diss av tonåringar och deras världsbilder]. Eller så var det helt enkelt [ovidkommande fakta om bristen på våld och sex]. Kanske hade det varit mer intressant om [sentimental och lite motbjudande utvikning om skribentens ålder]. Håller du med?

Balloonfighter: I djupet av mitt hjärta känner jag denna skarpa smärta - smärtan av att vi tillsammans bildar konsensus i denna fråga!!! Jag skulle inte uttryckt mig annorlunda utan anser att [referensrunkande kring andra filmer vi sett i projektet] och kanske [svammel om 80-och-90-talet] och förstås [plumpt skämt].

Men [detalj] var i alla fall fin.

Kantor Wilhelmsson: Ja, [detalj] var fin. Jag tyckte även att [meningslös information] var kul. Det är sånt som alltid lyfter filmupplevelsen tycker jag.

Balloonfighter: Ja, [meningslös information] var nästan filmens stora behållning. Det, och [kvinnlig skådis röv].

Balloonfighter: 4
Kantor Wilhelmsson: 5