Dagens skiva: Tame Impala - Currents

Artist: Tame Impala
Album: Currents
Utgiven: 17 juli 2015
Innehållsförteckning: 80-talssynthar, falsett, elektronisk pop, blöt produktion, fuzzy ljud
Sagt om skivan: "There’s a lushness to every instrumental and vocal decision here of a tone smacking of eternality." - Mack Hayden, The Guardian
Varför? Efter James Bay ville vi gå åt det kreddigare hållet och plocka en ren Pitchfork-hype.

Kantor Wilhelmsson har en åsikt:

Det här hade stor potential. Jag har inte följt Tame Impalas tidigare karriär, men den allmänna uppfattningen verkar vara att Currents tagit honom från gitarrbaserad psykedelia till varm, lyssnarvänlig elektronik. 

Spontant verkar det ha varit ett utmärkt val. Öppningsspåret Let it happen börjar som en vemodig melodisk poplåt om att känna sig kvävd i vardagen, men ger snart allt fokus åt ett syntmotiv som låter som ett hyperaktivt PC-modem från 90-talet, för att sedan bryta sig loss i snyggt överproducerad klubbmusik med flera polyfona lager. Det är skivans stora anledning att existera och min första favoritlåt från det här projektet.

För min del hade det gärna fått vara mer av den sortens energiska, ambitiösa pop. Eller mer av catchy melodier överhuvudtaget. För efter en övertygande inledning smälter skivan ihop i en serie makliga och lite formlösa låtskisser. Jag läste att bandets maestro Kevin Parker skulle vara perfektionist. Kanske är han mer introducerad av syntarnas olika lager än av själva låtskrivandet?

Orpon:
Man får ju, under skivans senare del, lätt intrycket att han främst är ute efter att testa varenda ful chorus-inställning på sin 80-talssynth. 

Precis som du tyckte jag att Let it happen var väldigt bra, men ju längre skivan pågick desto sämre blev det. Efter inledningsspårets många infall blev det snabbt monotont och såsigt, som en balearisk mixning av 80-tals-BeeGees komplett med falsettsång. Jag har svårt för falsett...

Pitchfork gav Currents extremt höga 9.3 i betyg. Kan du förstå varför?

Kantor Wilhelmsson har en åsikt: 

Jodå, jag kan förstå att man blir smittad av skivans starka identitet. Och ibland blänker den ju till - som på korta, poppiga Disciples. Kanske hade recensenten samma estetiska ingång som Parker själv. För mig är Currents en stundtals fin popskiva som blir för monoton rent musikaliskt för att fungera i längden.

Kantor Wilhelmsson: 3

Orpon: 3