Artist: Years & Years
Album: Communion
Utgiven: 22 juni 2015
Innehållsförteckning: Eurovision-refränger, Justin Bieber-röst, syntar,
Sagt om skivan: "Börjar man gräva på djupet är ”Communion” lika grund som en vinylskiva är platt. Men spela roll, när låtskrivandet sprudlar av kolsyrade arrangemang och bubblande melodier som ”Desire”, ”King” och ”Shine”." - Anders Nunstedt, Expressen
Varför? Vi lyssnade på så mycket udda musik förra veckan att det kanske kunde vara uppfriskande med lite vanlig elektronisk pop. Samt att Anna önskade skivan.
Kantor Wilhelmsson: Jag var inte särskilt bekant med Years & Years sedan tidigare. Som de presenterar sig själva hade jag hoppats på elektronisk indie i stil med Hot Chip eller LCD Soundsystem - det vill säga: hantverk eller hjärna, melodier eller snygg produktion. Något av detta.
Vad jag fick? Självbelåten pojkbandsdisco. Slätstruket plattitydbajsande. Idol-doftande maskinell fläktljudspop.
Communion är så slapp och banal att jag blir arg av att lyssna på den. Bandet har en ljudbild som tror att den är slickt elektronisk, men i själva verket bara lutar sig tillbaka på de mest uttjatade synt-effekterna och datorljuden. Hela skivan låter som ett av de sämre bidragen till ESC, typ insmickrande och daterad pop-house från ett dåligt år i Ukraina. Utslaget över sextio minuter blir det långtråkigt, drygt och pinsamt.
Om du fick i uppgift att försvara den här skivan, vad skulle du hugga på? De douchiga kärlekstexterna?
Orpon: Måste jag försvara detta? Jag kanske skulle påpeka att några av syntarna är ganska snygga, men det räddar ju inte detta Måns Zelmerlöv-trams till musik. Precis som med Måns är det storslagna och poserande känslor framförda med Justin Bieber-röst som gäller och det är riktigt, riktigt outhärdligt. Det finns ändå någon slags indie-hype här, men spår som Desire är ren och skär ESC-dynga.
Jag blir så otroligt trött på alla dessa fejkade känslor. Det finns inget djup här, inget självutlämnande. Det är bara enfaldiga textrader i stil med "I was a king under your control" och "I must keep fighting" som inte betyder något. 2015 verkar vara det narcissistiska vemodets stora år.
Kan du, på tre minuter, försöka skriva en text i stil med de som finns på Communion?
Kantor Wilhelmsson:
*ställer klockan*
Don't you know that look
I could be your armor
Diamonds in the perfect sky
Wanting you was harder
Did you ever try to throw
your heart out to the void
my skin has thousand purple death marks
like an asteroid
Would you ever steal a fuck
from the man who waited hours
in the cafeteria
between a sandwich and a - *klockan ringer*
Orpon: 1
Kantorn: 1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar