Några spel vi gillade 2010

Kantor Wilhelmsson:
2010 utmärktes av att jag tröttnade på spel i allmänhet, och stora AAA-titlar i synnerhet. Inte ens Super Mario Galaxy 2, Mass Effect 2 eller Fallout: New Vegas lyckades locka fram någon entusiasm. Kvar blev de personliga spelen till PC och iPhone som inte krävde mer än ett par timmar för att få ut en fin och unik behållning av.

VVVVVV (PC)
VVVVVV har av många klumpats ihop med den hardcore-revival som fått folk att behöva svettas och blöda för att klara spelen igen. Men där Mega Man 9 och Trials HD handlar om svårighetsgrad och riff på gamla koncept är VVVVVV stöpt i en annan form, minimalismens. Tillsammans med Limbo är det 2010 års bästa exempel på hur mycket som går att göra med lite. Spelet kommunicerar med korta "bildtexter", skapar stämningar med monotona färger och ränder, bygger hela huvudkaraktären på en glad mun och lyckas till och med göra soul av pipiga NES-ljud. Bandesignen är förstås snillrik, svår och varierande, men den är inte allt - spelet lever i varje enskild aspekt och får överallt ut sitt budskap om positiv energi trots svåra utmaningar. VVVVVV känns som en klassiker redan de första minuterna.

Minecraft (PC)
Årets indiesensation, som växt sig så stor att den knappast kan kallas indie längre. I en spelvärld befolkad av dryga actionfilmskaraktärer, aliens, orcher, guldfarmande och skjutvapen är Minecraft en regression till tiden före fulpuberteten, då det häftigaste som fanns var att bygga ett Star Trek-skepp i lego. Eller en 16-bitsdator. Eller bara bygga ett litet hus någonstans, plantera träd och sätta upp skyltar. Det finaste med min Minecraft-upplevelse var alla som inte var duktiga eller ambitiösa nog att göra konstverk eller piratfort men som byggde ändå, och var nöjda med det, för att spelcommunityt hade blivit så välkomnande och prestigelöst.

Osmos (iPhone)
Årets new age-upplevelse i litet format. Osmos handlar inte om någonting utom att få en liten boll att växa, men det känns som det handlar om stora planetkollisioner, överlevnadsjakt på mikroskopstadiet eller att styra sugkraften hos ett svart hål. Med ett av årets mest stämningsfulla soundtrack, varierande ljussättning och (på iPhone) fingertoppskontroll över materian kunde spelet få en att tro på vad som helst.




Digital: A Love Story (PC)
En grafisk roman placerad mitt i internets barndom. Digital: A Love Story går ut på att knappa in siffror för att ansluta till servrar och att läsa rätt meddelanden för att komma vidare i storyn. Det är inte mycket till spelande, men den stilsäkra presentationen gör att det successivt spelar allt mindre roll. När det uråldriga operativsystemet blir invaderat av virus och kärlekshistorian går mot sitt ödesdigra slut är det bitvis lika gripande som vilken prosa som helst.


Game Dev Story (iPhone)
En enkel och sympatisk spelutvecklarsimulator där det bästa möjliga spelet alltid ligger precis runt hörnet. Så fort man kontrakterat den där nya designern. Så fort man sparat ihop till den senaste mässan. Så fort man fått ihop tillräckligt med research för att ge sig in på RPG-marknaden. Game Dev Story lever inte bara på hoppet, utan också på mängder med referenser från spelhistorien, något som gör det hemtamt och stilsäkert. När ens stortitel sågas av kritikerna för att man vill få ut det innan årets löner måste betalas ut blir det dessutom ett fantastiskt litet samtidsdokument.








Balloonfighter:
2010 har stundtals känts som ett segt spelår med en rad stora besvikelser (Mafia II, Bioshock 2, Endless Ocean 2 och framförallt Civilization V). 2011 hoppas jag att simulatorspelen gör comeback (ge mig ett ordentligt Game dev story till PC!) och att speldesigners upptäcker andra spelmoment än skjutande och bilkörande.


Mass Effect 2 (Xbox 360)

Värdig uppföljare med ett stort universum att utforska, karaktärer man faktiskt intresserar sig för och en välskriven story. Folk påstår att Halo är rymdeposet numero uno men de har sjukt fel. Mass Effect 2 är mycket mer än ett hjärndött fps i lila.

Osmos (iPhone)

Som en biologilektion och avslappningsövning i ett. Årets soundtrack.

Ilomilo (Xbox 360)

Malmö-baserade Southend Interactives Ilomilo är så indiepopsött att man då och då spyr lite i munnen men med ett soundtrack som för tankarna till Maher Shalal Hash Baz och ett riktigt underhållande och överraskande komplext pusslande är det också ett av årets allra charmigaste spel.


Red dead redemption (Xbox 360)

Filmåret 2010 bestod av ADHD-filmer som Inception och Scott Pilgrim vs. the World som tryckte in så mycket stimuli i varje scen att man efteråt kände sig fysiskt utmattad och intellektuellt dränerad. Red dead redemption var den bästa film jag spelade 2010 för att det lät mig rida runt och titta på bufflar mellan actionscenerna.


Splinter Cell: Conviction (Xbox 360)

Splinter Cell: Conviction når inte upp i riktigt samma nivå som de andra spelen på min lista. Det är ett spel med många idéer och även om en del är lite udda, som att projicera karaktärernas känslor och uppdrag som ord på väggarna, är det unika stealth-systemet briljant och smygandet sätter en helt ny standard. Smygattackerna är sjukt tillfredsställande. Att co-op-läget dessutom har en separat story är riktigt generöst.