2012 tillhörde inte AAA-titlarna, tvärtemot imponerade en rad mer eller mindre experimentella spel från mindre studior. Jag lämnar spelåret 2012 med en känsla av optimism för det verkar som att spelmediet äntligen har börjat växa upp. Det har sällan varit så lätt att uppleva engagerande spelupplevelser utan att behöva mörda horder av virtuella fiender som det var 2012. Jag hoppas innerligt att det är en trend som håller i sig.
Disclaimer: Minecraft borde förstås vara givet på listan, men eftersom den version som i år släpptes till Xbox 360 i själva verket utgjordes av en gammal PC-version valde jag att inte inkludera det. Skit i det nu, här är mina fem favoritspel från det gångna året.
5. Unfinished Swan (PS3)
Den första halvtimmen i Unfinished Swan när spelaren befinner sig i en kritvit värld och genom att kasta kluttar med svart färg ska upptäcka konturer och former för att ta sig vidare, är bland det snyggaste jag sett i ett TV-spel. Tyvärr ändrar Unfinished Swan riktning från det nedtonat artsy till regelrätt övertydlig barnbok, men det lyckas trots det förbli årets nästcharmigaste pusselspel.
4. Botanicula (PC)
Priset till årets charmigaste pusselspel går till Botanicula. Många har klagat på att det var enklare än Machinarium men jag kan inte se det som något negativt att slippa sitta fast dagar i sträck med samma ologiska problem (Machinarium fick mig bara att känna mig efterbliven). Botanicula var fantasifullt, färgglatt och hade årets gladaste soundtrack (signerat DVA). Dessutom går en andel av intäkterna till att skydda regnskog. Allt med Botanicula är gulligt.
3. Dear Esther (PC)
De senaste åren har vi fått spel som har börjat tänja på gränserna för vad spel egentligen är. En del projekt blir bara pretentiös smörja (Bientôt l'été), men Dear Esther visade att man kan berätta något engagerande utan att slänga in en enda fiende eller hinder i handlingen. Jag skrev långt om det här och Kantorn här.
2. Journey (PS3)
Efter min första genomspelning av Journey var jag inte lika imponerad som alla andra tycktes vara. Kanske var det alla texter om hur tv-spelare hade samlats på gatorna för att gråta ut tillsammans efter att de skådat det vackraste och mest episka ever som gjorde mig anti, men i efterhand har jag regelbundet dragits tillbaka till spelet. Jämfört med Dear Esther är Journey betydligt mer av ett spel, men det är fortfarande i första hand en stillsam upplevelse. Journey visar hur mycket man kan åstadkomma utan att ett enda ord yttras. Det är två angenäma timmar på resande fot genom praktfulla landskap. Slutet är lika grandiost och fantastiskt som att ligga med en enhörning.
1. The Walking Dead (PC)
Serieförlagan av The Walking Dead är kass och TV-serien är medioker, trots det finns det teman i Robert Kirkmans skapelse som gör zombieapokalypsen intressant och angelägen igen. Det var fan inte igår. The Walking Dead handlar inte om att headshotta en massa läskiga zombies, det handlar om människorna som tvingas samarbeta och konkurrera i en värld där allt gått åt helvete. Det skulle vara hur lätt som helst att göra ett FPS som utspelar sig i Walking Dead-världen (vilket Activision tyvärr gör) men Telltale snappade upp vad som är verkligt intressant hos förlagorna och skrev sin egen handling - en handling som förvaltar teman från originalet men också vida överträffar den.
Telltales Walking Dead handlar inte om att spränga zombies på löpande band. Spelet innehåller bara ett par actionsekvenser per episod (totalt fem episoder) och istället fokuserar man på överlevarna och deras relationer till varandra. Relationen mellan Lee och Clementine är förmodligen den finaste som har skildrats i ett spel. I Walking Dead är inget spelmoment utdraget för att blidka spelare - Telltale är medvetna om vad som är verkligt intressant och lyckas därigenom skapa ett spel som på riktigt är ett djupt och engagerande drama och tillika ett av de allra bästa spel jag någonsin har spelat.
Strax utanför listan: Spec Ops: The Line, Trials Evolution, Quantum Conundrum, Thirty flights of loving
Absolut inte i närheten av listan: Battlefield 3
Disclaimer: Minecraft borde förstås vara givet på listan, men eftersom den version som i år släpptes till Xbox 360 i själva verket utgjordes av en gammal PC-version valde jag att inte inkludera det. Skit i det nu, här är mina fem favoritspel från det gångna året.
5. Unfinished Swan (PS3)
4. Botanicula (PC)
Priset till årets charmigaste pusselspel går till Botanicula. Många har klagat på att det var enklare än Machinarium men jag kan inte se det som något negativt att slippa sitta fast dagar i sträck med samma ologiska problem (Machinarium fick mig bara att känna mig efterbliven). Botanicula var fantasifullt, färgglatt och hade årets gladaste soundtrack (signerat DVA). Dessutom går en andel av intäkterna till att skydda regnskog. Allt med Botanicula är gulligt.
3. Dear Esther (PC)
2. Journey (PS3)
1. The Walking Dead (PC)
Telltales Walking Dead handlar inte om att spränga zombies på löpande band. Spelet innehåller bara ett par actionsekvenser per episod (totalt fem episoder) och istället fokuserar man på överlevarna och deras relationer till varandra. Relationen mellan Lee och Clementine är förmodligen den finaste som har skildrats i ett spel. I Walking Dead är inget spelmoment utdraget för att blidka spelare - Telltale är medvetna om vad som är verkligt intressant och lyckas därigenom skapa ett spel som på riktigt är ett djupt och engagerande drama och tillika ett av de allra bästa spel jag någonsin har spelat.
Strax utanför listan: Spec Ops: The Line, Trials Evolution, Quantum Conundrum, Thirty flights of loving
Absolut inte i närheten av listan: Battlefield 3
Fint att bon Jiiorno växte så mycket för dig! Topp tre skriver jag i princip under på, även om jag skulle kompletterat med FTL. Har en gnagande känsla av att Waking Mars är ett av årets bästa spel men har inte testat det än.
SvaraRaderaHåller med om nästan allt (de jag inte provat ännu vet jag ju inte, så klart) och så vill jag försvara Battlefield 3 med att i alla fall ljudet var asbra. Jag hoppas dock hellre på en fortsättning av Bad Company med ännu mer fokus på landsförräderi, egoism och "fuck you" (som i ettan). Vidare vill jag säga ananas.
SvaraRadera