Vad är detta:
Dramakomedi om livet för fyra unga tjejer i Brooklyn, om deras enstaka triumfer och ständiga fuckups.
Förtjänar sin plats på listan för att:
Vinner priset för årets mest polariserande TV-serie. Jag har läst riktigt vidriga kommentarer om "Girls" under året - från slödder som är upprörda över att Lena Dunham vågar visa sin lätt överviktiga kropp i rutan, till Generaler av God Smak som klagar på att en serie om fyra vita kvinnor inte har fler svarta och hemlösa i sig. Min egen reaktion på serien svängde också kraftigt, och utan påhejning från anna cornelia hade jag kanske gett upp säsongen halvvägs. "Girls" har inte alltid kontroll över sin ton, eller så uttrycker den bara saker som bitvis blir skitbanala, men när den lyckas är den å andra sidan mer nyanserad och autentisk än fiktiv teve brukar vara. Där många serier fluffar till sina huvudkaraktärer så att vi ska tycka om dem vågar Lena Dunham och Jennifer Konner visa upp sina dryga och bortskämda och smarta och självsaboterande girls utan att be om ursäkt för dem. Och avsnitt där allt klaffade, inte minst säsongsfinalen, gör mig mycket nyfiken på nästa års fortsättning.
Högtidsstund:
Hela Adams karaktärsark är faktiskt makalös!
Svagaste ögonblick:
Förstod ingenting av den tramsiga plotten kring chefen.
Bästa karaktär:
Adam. Gillar även Shosanna.
Bästa avsnitt:
"The Return".
Balloonfighter undrar:
Vad skulle din farmor säga om serien?
Kanske "Nej, det här vill jag inte se". Min farmor klarar inte av tanken på att folk dricker sig fulla så det är svårt att säga om hon skulle kunna se någonting på den här listan.
Dramakomedi om livet för fyra unga tjejer i Brooklyn, om deras enstaka triumfer och ständiga fuckups.
Förtjänar sin plats på listan för att:
Vinner priset för årets mest polariserande TV-serie. Jag har läst riktigt vidriga kommentarer om "Girls" under året - från slödder som är upprörda över att Lena Dunham vågar visa sin lätt överviktiga kropp i rutan, till Generaler av God Smak som klagar på att en serie om fyra vita kvinnor inte har fler svarta och hemlösa i sig. Min egen reaktion på serien svängde också kraftigt, och utan påhejning från anna cornelia hade jag kanske gett upp säsongen halvvägs. "Girls" har inte alltid kontroll över sin ton, eller så uttrycker den bara saker som bitvis blir skitbanala, men när den lyckas är den å andra sidan mer nyanserad och autentisk än fiktiv teve brukar vara. Där många serier fluffar till sina huvudkaraktärer så att vi ska tycka om dem vågar Lena Dunham och Jennifer Konner visa upp sina dryga och bortskämda och smarta och självsaboterande girls utan att be om ursäkt för dem. Och avsnitt där allt klaffade, inte minst säsongsfinalen, gör mig mycket nyfiken på nästa års fortsättning.
Högtidsstund:
Hela Adams karaktärsark är faktiskt makalös!
Svagaste ögonblick:
Förstod ingenting av den tramsiga plotten kring chefen.
Bästa karaktär:
Adam. Gillar även Shosanna.
Bästa avsnitt:
"The Return".
Balloonfighter undrar:
Vad skulle din farmor säga om serien?
Kanske "Nej, det här vill jag inte se". Min farmor klarar inte av tanken på att folk dricker sig fulla så det är svårt att säga om hon skulle kunna se någonting på den här listan.
Adam är den bästa karaktären, men jag vet inte om jag skulle säga att hans utveckling är makalös. När han visade upp sitt litteratur- och dramaintresse kändes det för mig som att Durham tänkte: "Adam måste få fler/mer sympatiska drag, typ nu!". Det räddades iofs delvis av att han träffande påpekade att Hannah aldrig varit intresserad av att egentligen lära känna honom som den han var.
SvaraRadera