Vecka 4: Dogtooth

Vad är detta? 
Grekiskt drama från 2009 om ett gift par som låst in sina vuxna barn i en stor villa med trädgård och pool och hållit barnen gömda från omvärlden under hela deras liv.

Varför? 
För att det är sjukt spännande med ett psykologiskt drama som utforskar en Fritzl-familj.

Kantor Wilhelmsson undrar:

1. Om du fick byta betydelse på ett ord till något annat, vilket ord och vad för betydelse skulle du välja? Jag skulle vilja att ordet "pepp" byttes ut för det ger mig rysningar av obehag varje gång jag hör det. Det skulle kunna bytas ut med varböld, kräk eller vad som helst. Allt är bättre än det där vidriga, lilla ettriga ordet.

2. Om du tvingades "krydda" den här filmen med någon stilistisk effekt, vilken skulle du välja? Ett akvarellfilter. Men egentligen tycker jag nog att filmen mår bäst av sitt avskalade foto. Det känns nästan som att man ser inspelningar som fångats på hemvideo och övervakningskameror när karaktärer går in och ut ur bild utan att kameran följer efter.

3. Vilka är de viktigaste kunskaperna att ge ett barn som aldrig ska delta i samhället? Förmågan att tillfredsställa sig själv samt ett yttre hot.

Kantor Wilhelmsson säger sin åsikt: 

Film är en fantastisk möjlighet att visa utan att behöva förklara. I många fall leder det bara till ansvarslös verklighetsflykt - filmer som packar ihop så mycket drama eller action de bara orkar, eftersom dumheten ändå inte kommer ifrågasättas efteråt, så länge allt hänger ihop.

I Dogtooth - den överlägset bästa filmen hittills i vårt projekt - gäller raka motsatsen. Här är en presentation så saklig och självklar att den kunde tillhört en dokumentär. Kameran går medan dagarna passerar, karaktärerna lever sina vardagliga liv, det finns ingen stor plan eller story. Det är väldigt svårt att berätta om Dogtooth utan att behöva förklara, att skriva på näsan, och därigenom fördärva det arbete som filmen redan har gjort. Hur den övertygar sin tittare, bit för bit, om det underliga och vansinniga och påtagliga i dess värld.

Det är så pass svårt att jag har stirrat på den här texten i flera timmar utan att veta vad jag ska skriva.

Det bästa jag kan säga om Dogtooth är: Läs inte mer nu. Skaffa inga förkunskaper eller förutfattade meningar. Gå och se filmen bara.

Om du påverkas av den lika mycket som jag, kommer du efteråt ha en känsla som är motsatsen till den mätta nöjdhet som alltid följer efter en välbalanserad film. Det vill säga: Ett perspektiv som är omöjligt att sluta tänka på, som vägrar släppa taget om dig.

Vi är beroende av referensramar och förebilder, stabilitet och normalitet, mer än vi tror, och så mycket att när Dogtooth placerar oss bland människor där alla parametrar vridits ett halvt varv, tar det lång tid att komma tillbaka till verkligheten. Jag älskar slutet - helt i linje med resten av filmen. Helt omöjligt egentligen.

Det finns massor att skriva här, om makt och förtryck och identitet och språk och sociala koder och om filmens fantastiska illustrationer. Men att sitta och förklara allt i text känns inte riktigt rättvist för en såhär lysande upplevelse.

Jag ger Dogtooth 14 skumbjörnar av 5. Alternativt: 2 barn och 1 hund.

Balloonfighters åsikt:
Dogtooth är den första film i det här projektet som till fullo utnyttjar filmmediets fördelar och inte havererar mot slutet. Det är en film som tar upp det oerhört intressanta ämnet med gravt hjärntvättade människor som växer upp utan någon uppfattning om verkligheten. Med filmens dokumentära, nästan övervakningsaktiga, anslag känns det som att man får en inblick i hur det måste ha varit för Fritzl-barnen. Det är obehagligt och verklighetstroget och inte minst väldigt intressant.

Jag håller med Kantorn om det mesta han skriver, det här är en mycket bra film som kommer att stanna kvar i mina tankar ett bra tag framöver. Det enda jag inte riktigt håller med om är slutet. För ovanlighetens skull tycker jag att eftertexterna börjar rulla för tidigt och den psykologiska aspekten intresserar mig så pass mycket att slutet framstår som ett stort antiklimax. Det finns för många trådar jag skulle vilja dra i. Jag vill veta mer. Kanske är det dokumentär-junkien i mig som är missnöjd.

Trots att slutet var något av en besvikelse så är Dogtooth det bästa jag har sett i filmväg på flera år.

Mysiga hemmakvällar: Alla kvällar

Sjukt awkward dansmoment: 2 stycken
Antal namngiven avkomma: 0
Farligaste djur: Katt
Bästa imitation: Sylvester Stallone

Tidigare filmer: 
Vecka 3: The Last Circus
Vecka 2: Once Upon a Time in Anatolia
Vecka 1: Take Shelter