Vad är detta?
Takashi Miike, den über-produktive japanske regissören bakom t.ex. "Audition", "Ichi the Killer" och "The Bird People in China" gjorde i fjor en filmversion av gamla Nintendo DS-spelet Phoenix Wright: Ace Attorney. Spelet är ett storydrivet peka-och klicka-äventyr om en advokat som utreder fall och försöker vinna mot åklagare i ett väldigt uppskruvat rättegångssystem. Filmen är samma sak fast...film.
Nej, seriöst, vad är detta?
Här kan ni se hur spelet ser ut. Den andra skärmen, där spelaren tar hand om bevismaterial, får ni föreställa er själva.
Varför?
Phoenix Wright-spelen är gamla Kantor W-favoriter, kända för sin popkulturella humor och sina spännande och bisarra manus. Takashi Miike gillar stiliserat våld och underliga karaktärer. Kan bara bli win-win av alltsammans.
Balloonfighter undrar:
1. Har du sett några andra värdiga filmer baserade på tv-spel?
Nej. Jag har i och för sig inte sett Animal Crossing-filmen...
2. Vilken av frisyrerna i filmen skulle du helst ha och vad tror du att den kostar?
Larry Butz! Tror jag kan fixa den själv för tvåhundra. Riktigt bra hårgelé och färgning borde fixa det.
3. Hur verklighetstrogen bild av advokatyrket ger filmen?
Praktiskt taget 1:1. Alla advokater utreder väl mord, leker skattjakt på bevismaterial och åkallar döda människors kroppar genom ädelstenar?
Kantor Wilhelmsson frågar tillbaka:
1. Hur obegriplig var storyn för dig som inte spelat spelen?
Inte alls obegriplig. Jag antar att jag främst gick miste om mindre bikaraktärer som har en större roll i spelen.
2. Vilken karaktär tyckte du mest om?
Det var många charmiga karaktärer! Jag gillade både Phoenix Wright och Miles Edgeworth, men jag tyckte nog allra bäst om den mumlande och skäggiga domaren. Sen skulle jag vilja ha en Larry Butz i mitt eget liv. Han verkar vara en bra och stöttande sidekick.
3. Om du applicerar detta rättegångssystem på Sverige: vem sköt Palme?
Åklagaren, helt klart. Åklagare har aldrig rent mjöl i stallet.
Balloonfighter säger sin åsikt:
Jag trodde att Ace Attorney-spelen var något för mig, men jag klarade inte att spela mer än en och en halv timme på grund av all text. Jag slet ut mig genom att dutta på DS:en. Mina förväntningar på filmen var trots det ganska höga. Regissören Takashi Miike har gjort en del balla filmer tidigare och Ace Attorney såg ut att ha bevarat spelets estetik. Min oro över att filmen skulle vända sig enbart till inbitna fans av serien var obefogad, den gick helt klart att se som vilken småtokig japansk film som helst.
Miike sköter den visuella kommunikationen bra och filmen blir aldrig tråkig att titta på trots att den till större delen utspelar sig i en rättssal. Stundtals är filmen rentav ganska spännande men oftast får den mig att skratta åt överdrivna minspel och allmänna dumheter. Och det skriver jag i all välmening.
Ace Attorney är den bästa tv-spelsbaserade film jag har sett
hittills (vi kanske ser fler under det här projektet) men konkurrensen
är så klart inte särskilt hård.
Kantor Wilhelmsson ger respons:
Det måste vara ett bevis på succé att jag skrattar högt flera gånger under de första tio minuterna. Miike lyckas med casting, manus (plankat från första spelet) och till stor del också det hyperaktiva tonfall som är spelens signum. Det hade varit lätt att bara göra ofokuserad, flamsig skit av Phoenix Wright om man slarvat med detaljerna. Men Miike lägger ner sin själ i både detaljer och figurer och skapar en visuellt genomtänkt film, som till och med vågar ta sig några friheter med förlagan.
Mina invändningar kommer mest från de nördigaste hörnen av Phoenix Wright-världen: Karaktären Maya är mycket mer av en sockerkick i spelen, och borde bidra med glad, hejdlös energi istället för att som i filmen vara lite småquirky och gnällig. Popkulturreferenserna borde varit fler - spelen droppar till och med Snoop Dogg vid tillfälle - och sista halvtimmen blir kanske lite väl dramatisk och tungrodd.
Men i stort sett säger jag som Orpon - Ace Attorney kan mycket väl vara den bästa och mest lojala tv-spelsfilm jag sett. Och även fast detta inte behöver vara beröm i sig är det verkligen en prestation när det kommer till en så eccentrisk förlaga.Statistik:
Färgstarka karaktärer: 89%
Glada färger: 80%
Spännande historier: 74%
Vetenskaplig logik: 30%
Bortslösade spelkvaliteter: 15%
Trovärdighet i en verklig rättssal: 10%
Tidigare filmer:
Vecka 4: Dogtooth
Vecka 3: The Last Circus
Vecka 2: Once Upon a Time in Anatolia
Vecka 1: Take Shelter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar