Vad är detta?
Rå och samhällskritisk brasiliansk actionthriller från 2011 om specialstyrkan BOPE. I första filmen från 2007 låg fokus på militärpolisens strider mot kartellerna i Rio de Janeiros slum. I den här filmen är det korrupta politiker och poliser som utgör fienden.
Varför?
Vi såg den första filmen under ett tidigare filmprojekt och var andfådda (på ett bra sätt) när eftertexterna rullade. Självklart ville vi se om uppföljaren kunde lyckas med samma bedrift.
Kantor Wilhelmsson undrar:
1. Vad kan man göra åt systemet?
Om jag lärt mig något av alla år av punk-, hardcore- och hiphoplyssnande så är den enda lösningen att ligga med systemet. Jag vet inte riktigt vad som händer då, men det verkar vara en populär åtgärd.
2. Vilken svensk programledare skulle kunna matcha Fortunatos våldsamma manér?
Ingen! Jag tror det närmsta vi kommer Fortunato är Sverker Olofsson och hans "ska det vara så?"-haranger.
3. Nämn tre yrken som det bör vara säkert, tryggt och okorrupt att utöva i Rio de Janeiro. Frisör, hundstylist och hattmakare.
Följdfråga: Tror du verkligen inte att frisörer är köpta av polisen? Jag tror inte att poliserna tillåts ha tillräckligt spexiga frisyrer för att frisörer skulle vara beredda att ta deras parti. Poliser sportar gärna rakade hår eller strama hästsvansar och inte alls slingor i fjorton nyanser av vinrött och.... uppklippta... permanentade ögonbryn, tuperad lugg? Du får ursäkta men min kunskap om frisörsskråets terminologi är begränsad. Min poäng är att frisörerna inte tänker låta sig köpas förrän poliskåren öppnar upp för high fashion-frisyrer.
När jag såg Tropa de Elite 2008 var jag bitvis chockad över hur påtagligt rå och brutal den var. Att se poliser skjuta folk i ansiktet med shotgun var en omskakande upplevelse. Men också regin, med skakig handkamera, snabba klipp, nedgångna byggnader och skrikiga brasilianare, bidrog till ångesteffekten.
När jag ser om filmen har det hunnit gå fem år. Sedan dess har jag tittat på Breaking Bad, Justified och Game of Thrones, spelat Borderlands och Fallout 3. Flera stora dödsskjutningar har ägt rum, som med Breivik och i Virginia Tech. Revolutioner har ägt rum i arabvärlden och folk har blivit jagade och mördade av sina egen ledare. Man kan argumentera emot detta - och kanske är det bara min personliga upplevelse - men jag skulle vilja påstå att världen är en våldsammare plats idag. Eller i varje fall en plats som har våldet mer integrerat, mer allestädes närvarande i kultur och media. Jag känner mig ganska avtrubbad. Första filmen slår mig inte lika hårt.
Därför är det skönt att uppföljaren vänder blicken mot makteliten istället. Tropa de Elite 2 handlar mindre om droghandeln och mer om den korrupta cirkel som omfattar hela regeringen, polisstyrkorna och media i Rio de Janeiro. Det är ett system där brott inte reds ut, där alla håller ryggarna fria och där polisbrutaliteten är fruktansvärd.
Det är fortfarande rå och intelligent film, som hela tiden går lite för nära. Men fokus är inte längre på droghandeln utan på hela det kriminella samhällsproblemet. Någon skriver på IMDb: "The problem in Brazil is not the criminals, not the police, not the politics, it's THE PEOPLE."
Det är rätt beslut och rätt fokus men filmen tappar ändå lite i helhet. Tropa de Elite knöts samman av flera bra karaktärer med tydliga resor. I första filmen var Nascimento bara en av många som kämpade med ett trasigt, kaotiskt samhälle. I tvåan får han en roll som antihjälte, en roll som är för enkel för att vara riktigt intressant. Övriga karaktärer som Rocha och Fabio är alldeles för uppenbara skurkar för att engagera, och André Matias känns underutvecklad. Det är också lite för mycket tillfälligheter på vägen, lite för mycket plottande för att nå fram till rätt budskap.
Regissören José Padilha har velat säga mer med den här filmen. Resultatet är fascinerande och spännande, om än inte lika tredimensionellt som det kanske kunde varit. Men oavsett resultatet bär Tropa de Elite 2 på en världsåskådning som inte blundar för något, som inte mörkar någonting i det här sunkiga samhället, och det är värt en stor applåd.
Balloonfighter drar påsen över ditt huvud:
Efter förra veckans sömnpiller till film A simple life var Tropa de elite 2 precis vad jag behövde. I A simple life var alla människor goda - till och med den sexköpande gubben var en härlig prick. I Tropa de elite finns det inga goda människor. Det finns naiva och politiskt korrekta människor som får lära sig hur fel de har och det finns poliser som alla befinner sig någonstans på bad cop-skalan. Huvudpersonen löjtnant Nascimento medger i en voiceover att han kan känna njutning inför våldet. André Matias (även han medverkade i första filmen) har utvecklats till en psykopat - om än psykopat som kämpar för... eh... "det goda".
Det jag tyckte så mycket om med den första filmen var hur den aldrig riktigt tog ställning. Knarkhandlarna var värdelösa människor, poliserna utnyttjade sin position för vålds- och maktfantasier och däremellan fanns den utbildade medelklassen med sina naiva världsuppfattning. Allt utmålades i en gråskala där det gick att frammana såväl förakt som sympati för alla inblandade grupper. I Tropa de elite 2 är det lättare att peka ut fienden, de korrumperade politikerna och poliserna. Det är en välriktad känga mot det brasilianska samhället, men jag saknar den mer dynamiska skildringen från första filmen där det var betydligt svårare att välja sida i den infekterade konflikten.Jag hade också hoppats få veta något mer Matias och hans agenda. Jag förstod den aldrig riktigt i första filmen heller. Varför sökte sig den duktiga studenten som ville bli jurist och förbättra världen till polisens hårdaste insatsstyrka och blev psykopat?
Tropa de elite-filmerna är något så ovanligt som engagerande och intressanta actionfilmer med betydligt mer komplexa karaktärer och handlingar än de som Hollywood har matat oss med. Jag blev absolut inte besviken på uppföljaren.
Statistik:
Korruption: 97%
Våld som lösningen på alla problem: 95%
Män med krulligt hår: 88%
Kvinnor: 17%
Värdig död: 0
Romantiska subplots: 0 (tack så mycket för det)
Tidigare filmer:
Vecka 18: Tao Jie ("A Simple Life", Kina, 2011)
Vecka 17: A torinói ló ("Turinhästen", Ungern, 2011)
Vecka 16: Boy (Nya Zeeland, 2010)
Vecka 15: Klovn (Danmark, 2010)
Vecka 14: Mannen från Le Havre ("Le Havre", Finland, 2011)
Vecka 13: Hodejegerne ("Huvudjägarna", Norge, 2011)
Vecka 12: Avaze gonjeshk-ha ("Sparvarnas sång", Iran, 2008)
Vecka 11: Choi-jong-byeong-gi Hwal ("War of the Arrows", Sydkorea, 2011)
Vecka 10: Das Weiße Band ("Det vita bandet", Tyskland, 2009)
Vecka 9: Django Unchained (USA, 2012)
Vecka 8: Monsieur Lazhar (Kanada, 2011)
Vecka 7: Darling (Sverige, 2007)
Vecka 6: Le Chat du Rabbin ("Rabbinens katt", Frankrike, 2011)
Vecka 5: Gyakuten Saiban ("Ace Attorney", Japan, 2012)
Vecka 4: Kynodontas ("Dogtooth", Grekland, 2009)
Vecka 3: Balada trista de trompeta ("The Last Circus", Spanien, 2010)
Vecka 2: Bir Zamanlar Anadolu'da ("Once Upon a Time in Anatolia", Turkiet, 2011)
Vecka 1: Take Shelter (USA, 2011)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar