Vecka 20: Le gamin au vélo ("Pojken med cykeln", Belgien 2011)

Vad är detta?
En pojke med en cykel.

Varför?
Vi skulle se Tyrannosaur men Discshop-strömmandet funkade inte (hejdå 39 kronor!), jag blev arg och bad Orpon välja vilken jävla film som helst på Netflix. "Belgien, 2011, bara 87 minuter..." lät bra.

Balloonfighter kliar sig i skägget och undrar:
1. Vem är den sämsta farsan - Guy från Pojken med cykeln eller Alamein från Boy?
Detta har blivit ett återkommande tema! Alamein är väl lite bättre eftersom han inte är helt samvetslös. Men Alamein var samtidigt så störig att jag har svårt att föredra honom.

2. Vad säger det egentligen om dig och mig att vi flera gånger under filmen önskade livet ur den 11-åriga huvudkaraktären?
Vi lyckades ju nästan också. Med detta i åtanke tycker jag inte vi ska ha dåligt samvete.

3. Även de flesta medelstora europeiska länder har någon unique selling point eller identitetsmarkör. Holland har tulpaner och hasch, Schweiz har gökur och händiga fickknivar, Tjeckien har öl och hockeyfrilla, Ungern har langos och nazister, Grekland har tzatziki och nazister, Rumänien har romer och nazister och så vidare. Vad fan är Belgiens grej?
Ja vi diskuterade ju det... Det närmaste jag kommer är Belgian Blue. Belgisk choklad? Serietidningar? Jag finkammar Wikipedia nu men det är svårt att hitta något om detta anonyma land.  

Balloonfighter drar nåt ur röven: 
Pojken med cykeln är typexemplet på en sån där kritikerrosad europeisk film som vinner massvis med filmfestivalspriser men som jag avskyr. Det är en film som inte på något sätt utnyttjar filmmediets styrkor utan bara skildrar något vardagligt trist rätt upp och ner. Jag tycker nästan att man kan lyfta fram titlarna på regissörbröderna Dardennes andra filmer för att illustrera deras fantasilöshet: Barnet (2005), Sonen (2002), Ett löfte (1996). Och precis så tråkigt som det låter är det. I Pojken med cykeln är det bara en skitjobbig 11-åring i röd tröja som cyklar omkring och har en kass pappa.

Jag blir både uttråkad och arg av att se Pojken med cykeln. Det är meningen att jag ska tycka synd om huvudpersonen Cyril men jag blir bara irriterad på honom. Den sista kvarten, när filmen börjar utveckla något som kan kallas för intrig, räddas Pojken med cykeln från att bli ett totalhaveri av samma mått som Sparvarnas sång, men ända in i det sista önskar jag att Cyril ska cykla in i skogen och bli sliten i stycken av björnar. Det är inte bara Cyrils fel - det är främst bröderna Dardennes fel.

Här är mina fem gissningar på vad brödernas kommande filmer kommer att heta och handla om:

Mamman: En film om en mamma som är deprimerad. Oklart varför, nåt om ett missfall kanske. Hon ligger mest i sängen och har morgonrock på sig och svarar inte i telefon.
Båten: Om en man vars fru har dött och så typ måste han sälja sin båt eller nåt.
Flickan med dockan: En flicka som bor på ett barnhem har en docka. Kanske hamnar hos en tråkig fosterfamilj.
Drömmen: En medelålders man flyttar från landsbygden till Bryssel men har svårt att anpassa sig. Han spelar på lotto, men vinner aldrig. Kanske tittar han ibland på ett svartvitt foto av sin gamla prisvinnande häst.
Tavlan: En kvinna vars man är alkoholiserad och så typ måste hon måla en tavla eller nåt. Mannen får gulsot, blir jättearg, har sönder tavlan och sen går de och lägger sig.

Kantor Wilhelmsson fortsätter:
Pojken med cykeln handlar om livet från ett barns ögon, och hur godtycklig de vuxnas moraliska värld kan ta sig. Det finns ingen genomgående logik bakom de andra karaktärernas beteende gentemot Cyril. Vissa hjälper honom av medkänsla, andra sprider kyla och apati och ytterligare andra försöker utnyttja honom till sina egna ändamål. En far och son blir utsatta för Cyrils våldshandlingar - fadern förlåter honom, men sonen gör det inte. En hårfrisörska hjälper Cyril genom hela filmen, men det är oklart varför. Kanske behöver hon en surrogatson.


Vi satt mest och hoppades att Cyril skulle dö så att filmen kunde ta slut. Han är elak, självisk, odräglig och låser aldrig sin cykel. Under en och samma film hinner cykeln bli stulen flera gånger men han lär sig inte av misstagen utan lämnar den olåst om och om igen. Det är uppenbart att man ska känna någon slags sympati för Cyril eftersom hans farsa är ett samvetslöst as, men sympatin ville inte infinna sig för mig. Jag försökte även uppbåda engagemang för det neutrala och ganska välklippta fotot. Det gick sådär.

Man kan läsa intervjuer med bröderna Dardenne och klia sig i huvudet åt deras vaga och mesiga svar. Tydligen spelar cykeln en stor symbolisk roll i filmen. Det är symboliskt att Cyril trampar på pedalerna när han lämnar sitt förflutna bakom sig och att han klättrar på sin egen cykel när han försöker ta sig över en vägg. Säkerligen är Cyrils röda tröja även en symbol för ilska och det klumpiga Beethoven-citatet i soundtracket en symbol för klumpighet.

Statistik:
Cykel: Ja
Jobbiga barn: Jajamen
Karaktärsmotivationer: Näpp
Underhållning: Titta någon annanstans
Minuter: 87
Engagerande minuter: 6

Tidigare filmer:
Vecka 19: Tropa de Elite 2 (Brasilien, 2010)
Vecka 18: Tao Jie ("A Simple Life", Kina, 2011)
Vecka 17: A torinói ló ("Turinhästen", Ungern, 2011)
Vecka 16: Boy (Nya Zeeland, 2010)
Vecka 15: Klovn (Danmark, 2010)
Vecka 14: Mannen från Le Havre ("Le Havre", Finland, 2011)
Vecka 13: Hodejegerne ("Huvudjägarna", Norge, 2011)
Vecka 12: Avaze gonjeshk-ha ("Sparvarnas sång", Iran, 2008)
Vecka 11: Choi-jong-byeong-gi Hwal ("War of the Arrows", Sydkorea, 2011)
Vecka 10: Das Weiße Band ("Det vita bandet", Tyskland, 2009)
Vecka 9: Django Unchained (USA, 2012)
Vecka 8: Monsieur Lazhar (Kanada, 2011)
Vecka 7: Darling (Sverige, 2007)
Vecka 6: Le Chat du Rabbin ("Rabbinens katt", Frankrike, 2011)
Vecka 5: Gyakuten Saiban ("Ace Attorney", Japan, 2012)
Vecka 4: Kynodontas ("Dogtooth", Grekland, 2009)
Vecka 3: Balada trista de trompeta ("The Last Circus", Spanien, 2010)
Vecka 2: Bir Zamanlar Anadolu'da ("Once Upon a Time in Anatolia", Turkiet, 2011)
Vecka 1: Take Shelter (USA, 2011)