Vecka 28: Lore (Australien, 2012)

Vad är detta?
Australiensisk film (samproduktion med Tyskland) från 2012 om en ung tjej som finner sig föräldralös i Tyskland när andra världskriget tar slut.

Varför?
Tyskland ca 1945-46 är en fascinerande del av historien med postapokalyptiska övertoner. Jag kan inte komma på att jag har sett någon film som skildrar denna tid från tyskarnas perspektiv (har dock läst en bra bok om det: Tysk höst av Stig Dagerman).

Två män med ett skägg sätter sig kring runda bordet: 

Kantor Wilhelmsson: Filmer om nazismen och förintelsen är en svår balansgång. Det finns en anledning till att vi inte haft med några i projektet hittills. Man kan inte bete sig hur som helst med ett av 1900-talets största folkmord, och detta krockar lätt med viljan att göra bra konst. Ofta slutar det i snyftfilmer, eller filmer som är så försiktiga och förutsägbara att ingen någonsin behöver kränkas.

Även en film som Lore, som utforskar post-Nazityskland på ett väldigt nyanserat sätt, blir kallad "förintelseförnekelse" av folk som är övertygade om att det finns Goda och Onda människor, och att det är rätt att ha sympati för vissa, men inte för andra.

Vad säger du Balloonfighter, var den här filmen smaklös historierevisionism av värsta sort?

Balloonfighter: Nej, absolut inte. Lore blundar ju aldrig för de hemskheter som skedde i nazi-Tyskland - filmen tar istället upp det hårda uppvaknande som många tyskar fick när bilder från förintelselägren började att nå allmänheten. Det blir extra påtagligt av att huvudkaraktären Lores far var en ledande nazist.

Andra världskriget är oerhört tacksamt att använda i filmer och TV-spel just för att det är så enkelt att identifiera vilka som är bad guys. Vad man lätt glömmer bort är de miljontals civila tyskar som inte visste bättre, inte vågade säga emot eller bara brydde sig om sin egen vardag. Det är svårt att dra en gräns och avgöra vilka som är skyldiga eller ej.

Det är inte särskilt konstigt att det dröjde länge innan man började skildra det trauma som många tyskar genomgick under efterkrigstiden. Många anser nog att det var rätt åt dem. Det här är tveklöst en väldigt spännande tid och förmodligen den största samhällskollapsen i modern tid. Lore känns verkligen postapokalyptisk.

Kantor Wilhelmsson: Ja! Bitvis var det nästan lite zombiefilm över upplevelsen. Lore och hennes syskon drar runt i ett land som fråntagits sin nation, där alla försöker skrapa ihop mat för dagen utan arbetsliv eller samhällssystem att falla tillbaka på.

Jag irriterade mig en del på dramatiken med föräldrarna i början, men filmen växte oerhört på mig så snart huvudstoryn började. Det är en hätsk film, där kameran hela tiden ligger lite för nära människorna, där ljud är för högt mixade och bilderna är direkta och känslomässiga.   

"Köttigt" tror jag var ordet vi använde för att beskriva Lore. Det var lätt att bli illamående av regin, men över tid skapade den en väldigt närgången upplevelse som faktiskt jobbade till filmens fördel.

Balloonfighter: Människorna kändes väldigt köttiga, smutsiga och sköra. Jag tänkte ett par gånger att Lore nästan påminde om en naturdokumentär i sitt sätt att skildra människornas kamp för överlevnad. Jag tror att bildspråket hjälpte till med det också, det blev en hel del bilder på växter som vajade i vinden i slow motion. Det hade lätt kunnat bli pretentiöst, men jag tyckte att det passade in utmärkt i Lores tempo.

Jag tyckte riktigt bra om den här filmen. Perspektivet känns nytt och Lore skildrar en väldigt spännande tid. Den är också ett intressant inlägg i debatten om den tyska skulden. Håller du med om att det är topp fem hittills på filmprojektet?

Kantor Wilhelmsson: Ja det gör jag. Det är en laddad och personligt plåtad film som inte ber om ursäkt för sig. Den behärskar flera olika stämningslägen och blir aldrig riktigt förutsägbar. Jag gladde mig också åt slutscenen.

Ibland blir det bara skit när filmskapare försöker vara "råa" och "äkta" (se till exempel nyversionen av Wuthering Heights, en två timmars studie i uselt skådespel och kopiöst mycket lera). Men Lore klarar balansgången, och känns viktig.

Statistik:
Skuldkänslor: 91%
Köttighet: 93%
Fungerande infrastruktur: 3%
Störiga barn: 48%
Vanligaste maträtt: ägg
Tur i oturen: att det är sommar

Tidigare filmer:
Vecka 27: Loong Boonme raleuk chat ("Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv", Thailand 2010)
Vecka 26: Un homme qui crie ("En man som skriker", Tchad 2010)
Vecka 25: No (Chile, 2012)
Vecka 24: Sin Nombre (Mexiko, 2009)
Vecka 23: Los viajes del viento ("The Wind Journeys", Colombia 2009)
Vecka 22: Sibir, Monamur (Ryssland, 2011)
Vecka 21: Tyrannosaur (Storbritannien, 2011)
Vecka 20: Le gamin au vélo ("Pojken med cykeln", Belgien, 2011)
Vecka 19: Tropa de Elite 2 (Brasilien, 2010)
Vecka 18: Tao Jie ("A Simple Life", Kina, 2011)
Vecka 17: A torinói ló ("Turinhästen", Ungern, 2011)
Vecka 16: Boy (Nya Zeeland, 2010)
Vecka 15: Klovn (Danmark, 2010)
Vecka 14: Mannen från Le Havre ("Le Havre", Finland, 2011)
Vecka 13: Hodejegerne ("Huvudjägarna", Norge, 2011)
Vecka 12: Avaze gonjeshk-ha ("Sparvarnas sång", Iran, 2008)
Vecka 11: Choi-jong-byeong-gi Hwal ("War of the Arrows", Sydkorea, 2011)
Vecka 10: Das Weiße Band ("Det vita bandet", Tyskland, 2009)
Vecka 9: Django Unchained (USA, 2012)
Vecka 8: Monsieur Lazhar (Kanada, 2011)
Vecka 7: Darling (Sverige, 2007)
Vecka 6: Le Chat du Rabbin ("Rabbinens katt", Frankrike, 2011)
Vecka 5: Gyakuten Saiban ("Ace Attorney", Japan, 2012)
Vecka 4: Kynodontas ("Dogtooth", Grekland, 2009)
Vecka 3: Balada trista de trompeta ("The Last Circus", Spanien, 2010)
Vecka 2: Bir Zamanlar Anadolu'da ("Once Upon a Time in Anatolia", Turkiet, 2011)
Vecka 1: Take Shelter (USA, 2011)