Vad är detta?
Rumänskt ensembledrama från 2012 om en underlig spökstad full av bisarra doktorer.
Varför?
Den ovanstående beskrivningen lät spännande. Och affischen såg ut såhär!
Balloonfighter frågar:
1. Har du en favorittitel i genren "väldigt konstig film"?
"Visitor Q" av Takashi Miike. Den är....störd. Och bra.
2. Om vi läser varsin biografi om Ceaușescu samt studerar Rumäniens moderna historia under ett par veckor och sen ser Somewhere in Palilula igen - kommer vi att tycka mindre illa om filmen?
Tveksamt. Satiren var inte direkt subtil och skulle lätt ha kunnat klippas bort utan att resten av innehållet påverkades.
3. Är det här den sämsta filmen hittills i filmprojektet?
Nej, "En man som skriker" var sämre.
Balloonfighter tycker viktigt viktigt inte jätteviktigt ni kan hoppa direkt till Kantorn om ni vill:
De första tjugo minuterna kändes lovande även om det osade av filmatisering av en tidig Tom Waits-låt eller Filip Hammars runkfantasier. Det fanns tydliga spår av Jeunet, Fellini och Naked Lunch och kanske lite Roy Andersson i kulissbyggandet. I bakgrunden rymdes fina detaljer, som ett fikande par på en parkbänk som hängde utanför fönstret i ett höghus. Men det visar sig ganska snart att regissören Silviu Purcarete bara är en vanlig idiot och inte har något gemensamt med de regissörer han så uppenbart beundrar.Somewhere in Palilula vräker på med konstigheter i ett makalöst tempo.
"Hmm, vi har bara två konstigheter i den här bildrutan. Släng in en man som gömmer sig bakom en krukväxt, en kvinna som misshandlar sin man med en baguette och en farbror som är ute och går med en utter i koppel" har Purcarete vrålat ut i sin megafon säkert 784 gånger under inspelningen av den här filmen. Och det blir bara tröttsamt. Det finns ingen som helst balans och humorn funkar aldrig.
Mitt främsta intryck av Somewhere in Palilula beskrivs bäst med ett ord hämtat ur högstadieterminologin: wannabe. Purcarete har snappat upp detaljarbetet hos andra regissörer men är så upptagen med att posera att han helt glömmer bort att berätta något. Somewhere in Palilula är den ängsligaste och mest självupptagna film jag har sett.
Se Funky Forest istället.
Kantor Wilhelmsson tycker också, oj oj oj:Såhär tror jag det gick till: Silvio Purcarete gillar absurda grejer, tänk Naked Lunch. Han gillar också tokiga grejor, tänk Kusturica. Han älskar när det är sådär pratigt och skrikigt och teatralt i Fellinis filmer. Han tycker allra bäst om att föreställa sig film som en scen, där underliga och fantastiska saker ska äga rum. Ur dessa tankar födde han detta epos.
Så bra i teorin, så dött i praktiken. "Undeva la Palilula" har många influenser men här finns inte en gnutta - hör ni det? GNUTTA! - egen konstnärlighet.
Inte minsta känsla för vad som funkar och vad som bara faller platt.
Inte en halv tumörs aning om vad som är spännande, intressant eller roligt att titta på.
Säg stopp när ni fått nog:
1. En karaktär som förvandlar sig till get. 2. En kvinna som blir till man vid fullmåne.
3. Två makar som kallas Laurel och Hardy.
4. En karaktär som har blackface på sig i 70% av filmen (för att sedan bara ta av det).
5. Alla dricker sprit konstant men ingen äter.
6. En plötslig dagdröm (?) där alla nuppar, nakna i en fruktträdgård.
7. En tandlös doktor som pratar om sin flickvän "cupcake". Alla skrattar (?).
8. En man som blir uppäten av en groda.
9. Två män som försöker frakta ett piano över en planka men det faller ner i vattnet hela tiden.
...Det är bara en massa ansträngda dumheter. En värld befolkad av "knäppa" karaktärer som pladdrar och pladdrar utan att fånga intresset. En film utan röd tråd, uttryck eller meningsfullt innehåll. Undeva... är killen man lär sig ignorera på musikvetenskapen, han som alltid ställer sig upp och trummar med skedar när läraren spelar en låt.
Det finns politiska övertoner här som ofta går mig förbi - kanhända är allt en briljant satir av Causcescu-regimen - men det spelar ingen roll, detta är tråkig, effektsökande skit. Undvik.
Statistik:
Favoritlåt: Internationalen
Kvinnomisshandel som comic relief: cirka 5
Karaktärer i blackface: 1
Konstnärlighet: 6%
Tidigare filmer:
Vecka 29: Tulpan (Kazakstan, 2008)
Vecka 28: Lore (Australien, 2012)
Vecka 27: Loong Boonme raleuk chat ("Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv", Thailand 2010)
Vecka 26: Un homme qui crie ("En man som skriker", Tchad 2010)
Vecka 25: No (Chile, 2012)
Vecka 24: Sin Nombre (Mexiko, 2009)
Vecka 23: Los viajes del viento ("The Wind Journeys", Colombia 2009)
Vecka 22: Sibir, Monamur (Ryssland, 2011)
Vecka 21: Tyrannosaur (Storbritannien, 2011)
Vecka 20: Le gamin au vélo ("Pojken med cykeln", Belgien, 2011)
Vecka 19: Tropa de Elite 2 (Brasilien, 2010)
Vecka 18: Tao Jie ("A Simple Life", Kina, 2011)
Vecka 17: A torinói ló ("Turinhästen", Ungern, 2011)
Vecka 16: Boy (Nya Zeeland, 2010)
Vecka 15: Klovn (Danmark, 2010)
Vecka 14: Mannen från Le Havre ("Le Havre", Finland, 2011)
Vecka 13: Hodejegerne ("Huvudjägarna", Norge, 2011)
Vecka 12: Avaze gonjeshk-ha ("Sparvarnas sång", Iran, 2008)
Vecka 11: Choi-jong-byeong-gi Hwal ("War of the Arrows", Sydkorea, 2011)
Vecka 10: Das Weiße Band ("Det vita bandet", Tyskland, 2009)
Vecka 9: Django Unchained (USA, 2012)
Vecka 8: Monsieur Lazhar (Kanada, 2011)
Vecka 7: Darling (Sverige, 2007)
Vecka 6: Le Chat du Rabbin ("Rabbinens katt", Frankrike, 2011)
Vecka 5: Gyakuten Saiban ("Ace Attorney", Japan, 2012)
Vecka 4: Kynodontas ("Dogtooth", Grekland, 2009)
Vecka 3: Balada trista de trompeta ("The Last Circus", Spanien, 2010)
Vecka 2: Bir Zamanlar Anadolu'da ("Once Upon a Time in Anatolia", Turkiet, 2011)
Vecka 1: Take Shelter (USA, 2011)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar