Vecka 42: Contracorriente ("Undertow", Peru 2009)

Vad är detta?
Peruanskt triangeldrama från 2009 om en fiskare som väntar barn med sin tjej men samtidigt blir kär i en konstnär.

Varför? 
"Contracorriente" har fått fina ord för sin magiska realism, en grej Kantor alltid går igång på. Dessutom har vi inte haft några homosexuella kärlekshistorier i det här projektet hittills.

Balloonfighter ropar ner i en lång tunnel:

1. Om jag dog, hade du gärna sett att jag kom tillbaka och hängde med dig som spöke?
Ja. Fast kanske inte i arbetslivet? Du hade lätt kunnat hänga med mig på eftermiddagarna och se konstiga filmer. Bäst hade förstås varit om du bara besatte en mobil och skickade mig 100 spök-sms om dagen. Ja, det hade knappt varit någon skillnad mot hur det är nu.

2. Om du blev ett spöke och ville få min uppmärksamhet och samtidigt avslöja din identitet så att jag inte blev rädd, hur hade du gått till väga?
Tråkigt svar: sms tror jag. Allt annat - till exempel om jag besatte dina mjukisdjur, eller ritade fula paint-fiskar i din dator - hade varit lite creepy, men sms hade du inte reagerat på. Du hade bara "haha, kantorn är så ball" och först senare, när vi fått igång en konversation, hade du kommit på att just ja, han lever ju inte längre.

Ett reservalternativ hade varit att dyka upp i ett tv-spel. Jag hade kunnat springa runt i till exempel minecraft och kommunicera med skyltar, eller vara en liten soldat som alltid sprang åt fel håll i Shogun-spelen...
Gud vad roligt det här verkar, nästan så man blir lite sugen på att dö.

3. Hur homofobisk verkade den peruanska fiskebyn som filmen utspelade sig vara?
Inte överdrivet homofobisk, måste jag säga. Det fanns viss utfrysning och baktalande men det förekom inget direkt hat eller våld. Det känns som att man lätt hade kunnat bo där som bög om man stod ut med lite sneda blickar ibland - tyvärr inte så stor skillnad mot resten av världen...

Balloonfighter har åsikter också:

Contracorrientes främsta styrka är dess skildring av människorna i den lilla peruanska fiskeläget. Det är en berättelse om Miguel som brottas med sin homosexualitet i ett traditionellt och mansdominerat samhälle. Det hade kunnat vara som dukat för klichéparty, men filmen lyckas ett flertal gånger undvika att gå de redan inslagna vägarna. Både Miguel och människorna i hans samhälle känns trovärdiga.

Det finns en del fina inslag i Contracorriente men jag hade önskat att filmen stannade kvar längre i Miguels förvirring och ångest. Det finns förutsättningar för en betydligt mer kreativ riktning här. När filmen är slut så lämnas jag med en känsla av att "ja, det där löste ju sig bra till slut". Kanske är det mig det är fel på, men jag hade gärna serverats en liten klump i magen som efterrätt.

Kantor Wilhelmsson är även han en man med åsikter:

Efter några veckor med hafsigt skissade huvudkaraktärer är det skönt med en film där folk äntligen beter sig som riktiga människor. "Contracorriente" är ett triangeldrama - med en övernaturlig twist! - men lyckas ändå rota sin handling i trovärdigt mänskligt beteende och svåra frågor om skuld, trohet och förlåtelse.

Precis som förra veckans "The Orator" är den här filmen intresserad av vad vi gör med våra avlidna. Hur vissa människor kan styra oss mer som döda än vad de någonsin gjorde i livet. Den stränga manskulturen och familjebanden i det peruanska samhället etableras med lätt hand och kontrasteras med fina bilder på klippor och stränder.

Om "Contracorriente" ändå inte hamnar i det riktiga toppskiktet bland filmerna vi sett i år är det kanske för att andra halvan blir väl förutsägbar och konventionell. Atmosfären i den lilla fiskebyn är i och för sig skön. Men tillsammans med det sentimentala soundtracket, som inte tycks veta när det är dags att hålla tyst, slinker filmen ner lite för lätt.

"Contracorriente" har en väldigt avslappnad vibe även när den jobbar med sorg och kärlek. Det kanske är mitt eurocentriska perspektiv, men med en strängare regi och lite mer vilande i ångesten hade filmen nog gjort starkare intryck.

Japp, jag skrev just vilande i ångesten. Har en känsla av att vi kommer se mycket Bergman nästa år.

Statistik: 
Tacky konst: Minst 14

Blåa husväggar: Överallt
Sex on the beach: Ja
Biotop: Havsnära sandlåda