Veckans historiska film: Vecka 33: 1969: "Easy Rider" och "The Cremator"

1969. Spalovac mrtvol ("The Cremator") 

Vad är detta? Bisarr genreblandning av skräck, drama och komedi när en tjeckisk krematoriefamilj börjar falla under nazisternas inflytande.

Varför? Kantorn tyckte att den verkade otäck, spännande och dessutom tjeckisk. 

Balloonfighter: En tjeckisk film om en kremator låter som världens festligaste film, men herregud vad jag avskydde det här. Jag tror inte att jag har varit så här arg på en film sen Rom - öppen stad. Och det finns en koppling mellan de två filmerna (samt The Face of Another som jag också hade väldigt svårt för) - karaktärerna håller ALDRIG käften. I The Cremator tvingas man att lyssna på en monoton tjeckisk röst i 1½ timme och enda gången den tystnar är när en pojke med extremt obehaglig kastratröst istället pratar. 

De få stunder The Cremator börjar bete sig som en inte helt jävla utvecklingsstörd film så har jag redan tappat intresset fullständigt och lyckas inte återfå fokus. Blev du lika irriterad och hypnotiserad av det eviga pladdrandet?

Kantor Wilhelmsson: Nej, inte fullt! Jag håller med om att det var en onödigt pratig och ofokuserad film, men jag tycker trots allt att den hade kvaliteter. Bäst blev det när The Cremator vågade lita på sin ryckiga klippning och sina fria associationer och vara riktigt obehaglig. Här fanns en del otäcka scener, som de slibbiga närbilderna på den döende fisken, eller när huvudpersonen började tillbe sig själv.

Sedan har jag också väldigt svårt att vara arg på en film som innehåller en barnteater där folk halshuggs och en ljusshow med foster.

Balloonfighter: Jo, man måste ju ge filmen att den lyckas vara genuint obehaglig och att soundtracket är effektivt. Och att huvudkaraktären heter Kopfrkingl är förstås ett plus. Men det är en deal breaker för mig när karaktärer ständigt berättar för tittarna vad den tänker och vad den gör. Utnyttja filmmediet för helvete!

Vad tyckte du om gestaltningen av Kopfrkingls sinnesförvirring och buddhistiska vanföreställningar?

Kantor Wilhelmsson: Mjaa, det kändes inte helt psykologiskt rumsrent, tyvärr. Kopfrkingl (vilket awesome namn) introduceras som en lite tokig entreprenör som försöker få människor att sälja kremeringar tillsammans med kakor och bröd, men när nazistvännen börjar ansätta honom visar han upp ett tydligt motstånd och hederlighet.

Men sedan plötsligt är han helt bananas och har ihjäl folk... Jag antar att de suggestiva bilderna är viktigare än logiken här. Synd, för det hade kunnat bli en spännande historia om vad som får folk att omvändas.

Sista frågan: Fick du någon ny inblick i tjeckien eller den tjeckiska kulturen av The Cremator?

Balloonfighter: Jag lärde mig att kakor och kremeringar är som ler och långhalm och att det är normalt att ha karpar i badkaret. Jag bombarderas av för många ord för att kunna ta in något mer.

Balloonfighter: 2
Kantor Wilhelmsson: 4

1969. Easy Rider
Vad är detta? Amerikansk road-movie/western om två knarklangare som åker motorcykel genom fantastiska landskap i sydvästra USA.

Varför? Kultfilm, legendariskt soundtrack och väääldigt mycket sent 60-talkänsla. Och så den här taglinen: A man went looking for America and couldn't find it anywhere.

Kantor Wilhelmsson: Easy Rider består till en början bara av två män som åker motorcykel genom öknen till sen 60-talsrock. Det är länge mer musikvideo än film. Arizonas ursnygga platåer glider förbi, Fonda och Hopper åker MC, soundtracket köar en fantastisk låt med The Band, fotot är utmärkt och de två skäggen myser i soffan. Vi utbytte åsikten att om filmen bara fortsatte såhär, utan minsta tillstymmelse till story, skulle vi vara helnöjda.

Vi såg inte klart filmen samtidigt. Med facit i hand - är du nöjd med hur Easy Rider utvecklade sig?

Balloonfighter: Haha, vi såg väl klart filmen med 5 minuters skillnad bara?

Kantor Wilhelmsson: Det avgörande var att vi inte hade kontakt just då och kunde bekräfta varandras åsikter...

Balloonfighter: Jag var nöjd med större delen av Easy Rider. Det kändes ändå nånstans rimligt att huvudkaraktärernas frihetslängtan skulle ha en baksida och jag antar att det speglar 60-talets hippiekultur och drogromantik. Jag är med på tåget så långt, men jag var inte superförtjust i slutet. Filmen var som allra bäst när det bara var en lång musikvideo med landskapsporr i bakgrunden.

Kantor Wilhelmsson: Jag gillade slutet och jag gillade bakslaget vid lägerelden, men håller med om att den mörka baksidan av counterkulturen inte fick samma vikt som den fria roadmovie-känslan. Jag hade gärna haft fler snedtrippade LSD-rus, fasa och ångest för att inte olyckorna skulle kännas som banala tillfälligheter. Easy Rider känns väldigt romantisk och det är helt okej, det är en oerhört snygg film, men det är också så jag kommer minnas den.

Balloonfighter: Och soundtracket! Jag läste att filmen spelades in för 400 000 dollar, men att rättigheterna till musiken kostade 1 miljoner dollar. Lätt värt det. Jag har svårt att tänka mig att filmen hade fått samma genomslagskraft utan Steppenwolf, Jimi Hendrix och The Byrds.

Vad tyckte du om skådespelarinsatserna?

Kantor Wilhelmsson: Jag skrev till dig att det kändes som att Jack Nicholson spelade sig själv, att man i princip bara släppt ut honom i filmen, låtit kamerorna rulla och sagt "rök lite av det här". Det var svårt att göra en vettig bedömning av skådespelandet - dels eftersom tonfallet var så lojt, och dels för att de använde riktig marijuana i scenerna (!). Jag misstänker att det är lite lättare att spela stenad när man är stenad...

Med det sagt så var UFO-monologen fantastisk, och jag gillade det lilla man fick uppleva av Fondas skådespel på kyrkogården också.

Balloonfighter: Mm, det är inte en film som kräver särskilt mycket av sina skådespelare, men om jag ska ranka dem efter det viktigaste (dvs hur coola de ser ut när de åker omkring på motorcykel) så blir det så här:

1. Dennis Hopper
2. Peter Fonda
3. Jack Nicholson

Men det finns viktigare beståndsdelar i den här filmen och jag har längtat efter en film som kommunicerar lika mycket - eller mer - med hjälp av foto, miljöer och musik som med manus och mimik. Easy Rider känns som en perfekt avslutning på 60-talet.

Kantor Wilhelmsson: 8
Balloonfighter: 8