Dagens skiva: Daniel Herskedal - Slow eastbound train

Artist: Daniel Herskedal
Album: Slow eastbound train
Utgiven: 30 mars 2015
Innehållsförteckning: Tubatrio, stråkensemble, jazz, Mussorgsky (1 spår)
Sagt om skivan: "Herskedal's compositions are strongly atmospheric, readily creating musical imagery" - Bruce Lindsay, Allaboutjazz.com
Varför? "Tubatrio lät ball" - Orpon

Kantor Wilhelmsson: Det här var svårt. Kompositören och tubaisten Daniel Herskedal är helt klart ambitiös med sin musik. På Slow Eastbound Train låter han sin tubatrio möta stråkensemblen Trondheim Soloists, i ett låtmaterial som blandar soft jazz, folkton, orkestral dramatik och ambiens. Något spår har till och med indiska klanger. 

Det är en bred palett, men resultatet kommer fram till mig som en serie jamsessioner, blandat med ofärdig filmmusik. Länge är Slow Eastbound Train en av projektets långsammaste och mest småputtriga skivor, och förlorar mig totalt i sin samspelta men lite ofokuserade jazz.
Sedan gör skivan en bakåtvolt i spåren "Snowfall" och "Crosswind landing" och blir hyperaktiv filmmusik istället, med inslag av Weather Report-jazz...

Ja, jag saknar helt enkelt pacing och fokus, vet inte riktigt vad den här musiken vill göra. Bäst blir det när Herskedal skriver melodiskt och sätter sin egen lyriska tuba i fokus, som på sista spåret "Sea Breeze Front". 

Fick du något helhetsgrepp om det här tåget?

Orpon: Nej, om inte poängen var att demonstrera tubans mångsidighet? 

Jag tyckte rätt bra om Slow eastbound train, trots att skivan ibland var närmast ambient lugn och ibland lät som Esbjörn Svensson Trio utan något tydligt huvudinstrument. Jag tyckte ofta att själva kompisitionerna fungerade, men att huvudinstrumentet tuba, tyvärr, inte lyckas bära upp dem. Det är ett instrument som har en tendens att försvinna in i bakgrunden. 

Har du lyssnat på musik som skrivits primärt för tuba förut?

Kantor Wilhelmsson: Ja, min kompositörs-vän David skrev en tubakonsert för några år sedan. Otacksamt instrument för en solist, men i det fallet fungerade det. Men då var stycket också väldigt skiktat, så att tuban alltid hördes. På Slow Eastbound Train trängs tuban ofta undan av de andra instrumenten. Jag förstår att det är poängen, men hade jag inte läst om skivan på förhand hade jag inte ens fattat att tuban var Herskedals huvudinstrument.

Kantorn: 2
Orpon: 3