Dagens skiva: Mick Jenkins - Wave[s]

Artist: Mick Jenkins
Album: Wave[s]
Utgiven: 21 augusti 2015
Innehållsförteckning: hiphop, jazzig neo-soul-produktion, tekniskt driven rap
Sagt om skivan: "Wave[s] does have the same submerged, amorphous feel and acid jazz roots as its predecessor." - Sheldon Pearce, Consequence of Sound
Varför? Orpon tyckte att Jenkins The Waters var 2014 års bästa hiphopalbum, och var nyfiken på uppföljaren.

Orpon:  Mick Jenkins förra album The Waters var en av mina hiphop-favoriter 2014. Med spår som Jazz, där ett israeliskt jazz-electronica-bands cover av Britney Spears Toxic samplades, karvade Jenkins ut en egen nisch åt sig själv. Med udda och avslappnat flow och oväntade samplingar placerade han sig lika långt från gangstarappen som den moderna bebishiphopen (Kendrick Lamar, Lil' Wayne osv). 

Med The Waves fortsätter Jenkins i samma spår, men jag tycker att slutresultatet känns mer splittrat och jag är skeptisk till Jenkins för många sånginsatser. Det var ju så skönt med en ung rappare som faktiskt bara rappade.

Vad tyckte du om det här?

Kantor Wilhelmsson: Jag blev lite förvånad först över ett hiphopalbum som bara innehöll 9 (!) spår. Sedan läste jag att Jenkins kallar Waves för en EP. Och det kanske är så skivan ska uppfattas, som en mellanlandning mellan större skivsläpp.

Jag hade inte hört Jenkins innan men blev positivt överraskad av två saker. Det ena är produktionen, som är mörkare och oroligare än de tidigare hiphopskivorna vi lyssnat på. "Slumber" bärs upp av oregelbundna, nästan frijazziga propellerrytmer i virveltrumman, medan "Piano" och "40 Below" låter som jazzbeat skapade i en undervattensgrotta. Den snygga och lite ambienta produktionen gör skivan rolig att lyssna på även när låtarna i sig inte är så märkvärdiga.

Det andra är att jag verkligen gillar Mick som rappare. Han har vad de lärde brukade kalla "flow". Jag upplevde inte att han sjöng särskilt ofta, möjligen lite pratsång i vissa refränger. Men absolut inget som störde.

Chockar det dig om jag kallar detta för den bästa hiphopskivan hittills?

Orpon: Nej, inte alls. Både Donnie Trumpet och Kendrick Lamar var ju usla och Muthoni the drummer queen ojämn. Mick Jenkins har ett väldigt eget sound, befriat från adhd-inslag, smurfröster och annat som utgör dagens hiphop. Det känns som att han har en tydlig vision. 

Jag tycker inte att The Waves är lika stark som The Waters, men det är inte långt ifrån och jag tror att skivan kan fortsätta att växa. 

 Orpon: 3

 Kantor Wilhelmsson: 3