Dagens skiva: Malin Wättring 4 & 8 - Glöd

Artist: Malin Wättring 4 & 8
Album: Glöd
Utgiven: 1 april 2015
Innehållsförteckning: saxofon, piano, bas, trummor, flöjt, klarinett, cello och sång
Sagt om skivan: "Musikaliskt är det en ganska vemodig jazz de presterar med kvartetten medan oktetten har mer av filmiska kvaliteter och med Karin Verbaans röst även inslag av pop och rock, om än den bottnar i jazz." - Magnus Nygren, Orkesterjournalen
Varför? Orpon bad Kantorn att välja en spännande skiva från Liras hemsida. Kantorn valde denna. 

Kantor Wilhelmsson: Efter att ha avverkat Måns Zelmerlöw, Florence + The Machine och The Tallest Man on Earth på samma vecka är det oerhört befriande att nu komma till en skiva med gediget musikaliskt innehåll. En skiva där det är möjligt att känna in stämningar och uttryck, där instrumenten lever och andas och där det inte går att förutsäga var låten kommer ta vägen efter femton sekunder. 

Glöd är ett kort dubbelalbum med saxofonisten Malin Wättrings två ensembler. På den första skivan spelar hon kvartett med trummor, piano och bas och på skiva två släpper hon dessutom in klarinett, sång, flöjt och cello. Det är organisk, bitvis stökig, ofta melodisk frijazz som framför allt intresserar sig för instrumentens växelspel. Detta är en ensembleskiva i första hand, och Wättrings egen saxofon tar inte jättemycket plats. Ibland är den näst intill sval och man börjar önska att hon kunde haft en tydligare profil. Å andra sidan är det en skiva som heter Glöd och inte Eld... och på vissa spår blir hennes tyst surrande saxofoneffekter stämningsfulla, som att röra om försiktigt i en eldstad.

Vad tyckte du om denna lågmälda ensemblejazz? Är det en genre som tilltalar dig?

Orpon: Ja, definitivt. Det känns skönt att få lyssna på en skiva som ligger närmre det vi båda lyssnar på till vardags. 

Jag gillar verkligen Glöd, den vemodiga tonen och det lite försiktiga samspelet mellan musikerna. Vid något tillfälle önskar jag förvisso att framförallt trumslagaren skulle våga ta mer plats, men samtidigt uppskattar jag att Glöd undviker jazz-klyschan med ett Buddy Rich-orgiastiskt trumsolo. 

Något som jag verkligen uppskattade med albumet är den avskalade och naturliga produktionen. Jag har lite svårt för den åtstramade rockproduktion som präglar många samtida jazz-album. Glöd känns väldigt organisk och spontan i jämförelse. 

Glöd är övervägande instrumental, men det finns ett par inslag av sång. Har du någon åsikt om det?

Kantor Wilhelmsson: Jag blev lite tveksam först när det lät som att sången skulle gå i Alice Babs-riktning, men den sällade sig snabbt till ensemblen och blev där ytterligare ett suggestivt lager. Jag gillar verkligen det stökiga crescendo som avslutar skivan, där sången först framträder sönderklippt, i små fragment, för att sedan förena hela stycket med några upprepade rader på skånska. 

En av de finaste komplimanger jag kan ge Glöd är att skivans bökighet alltid känns levande och väl integrerad. Samtidigt är de lyriska delarna - som titelspåret - bara helt utsökta. Till skillnad från dig är detta ingen genre jag lyssnar på så mycket till vardags, men jag får känslan av att jag borde göra det. Glöd är projektets bästa skiva hittills. 

Kantorn: 4

Orpon: 4