Veckans historiska film: Vecka 46: 1986-1987: "Offret" och "Himmel över Berlin"

1986. Offret
Vad är detta? Andrej Tarkovskijs sista film. Tredje världskriget bryter ut och en gaggig pensionerad skådis (Erland Josephson) måste offra allt för att rädda världen. (Det är inte lika actionfyllt som det låter).

Varför? Stalker var alldeles utmärkt och det verkade kul att se Tarkovskij på svenska. En video på youtube (se den inte om ni vill undvika spoilers) såg fantastisk ut.

Balloonfighter: Jag hade väldigt höga förväntningar på Offret. Tarkovskijs bildspråk är ett av de snyggaste i filmens historia, Sven Nykvist har filmat skiten och Erland Josephson och Allan Edwall ränner runt på den gotländska vischan. Offret borde med andra ord vara väldigt bra.

Men jag är nästan rakt genom besviken på den här filmen. Till att börja med känns det inte som att det klickar mellan Tarkovskijs bildspråk och det gotländska landskapet, men det blir inte bättre av filmen är nästintill en svammelorgie. Jag blir så frustrerad av Erland Josephson pretentiösa monologer. Vad tyckte du om hans visa ord?

Kantor Wilhelmsson: Det var kanske inte fullt lika illa som i Rom - öppen käft, men ja, det pratas alldeles för mycket skit i Offret. Märkligt nog hade jag inga problem med samma sorts prat i Stalker. Kanske har det med dramatensvenskan att göra? I början tyckte jag också att filosoferandet var mysigt och nästan tankeväckande, som när Allan Edwall cyklade runt i cirklar på en äng och pratade om hans fäbless för Nietszche.

Men sedan kommer en scen där Josephson håller ett långt föredrag om en gång när han var liten och badade med sin mamma... och sedan kommer en annan scen som är flera minuter lång där Edwall säger "Du måste besöka Maria!" till Josephson kanske 23 gånger medan båda roterar runt i rummet lite ängsligt.

Framför allt är det trist att ryssen med 1900-talets bästa bildfantasi låter ett par svenska gubbar sitta inne i ett dåligt upplyst herrgårdshus och gagga. Med tanke på Tarkovskijs arbete i Stalker borde det väl finnas mer fascinerande saker att filma när nu tredje världskriget bryter ut? Jag tyckte miljöerna var så stela och livlösa.

Balloonfighter: Det finns väl en poäng i att de är stela och livlösa när man skildrar tredje världskriget, men jag förstår vad du menar. Även när karaktärerna bara sitter inomhus och gaggar finns det flera väldigt snygga bilder, men det känns utstuderat till den grad att det bara framstår som fantasilöst. Jag hade verkligen önskat att filmen lämnade huset mer och utnyttjade de skiftande färgskalorna. Det här hade ju kunnat bli hur bra som helst. Det rentav borde ha blivit hur bra som helst. Men nej.

Vilken var filmens sämsta karaktär? Jag lägger min röst på den isländska hushållerskan som stirrade rakt in i kameran.

Kantor Wilhelmsson: Hushållerskan var bisarr, men jag lägger min röst på Gossen, som jag skulle vilja kalla för anti-Hunter. Passiv och namnlös smyger han runt i scenernas periferi, för att sedan avsluta hela filmen med en ostig och pretentiös skitreplik.

Trots allt fanns det fina saker i Offret. En av dem var storyn. Historien om en man som tror att han måste offra allt och blir galen är fascinerande. Jag önskar bara att den hade skildrats med lite mer fokus. Det var först i slutet som det hettade till (häpp!) och det hade vi ju redan sett på youtube...

Balloonfighter: Haha ja, den enda scen jag tyckte var riktigt bra hade jag sett förut. Och sen följdes den av en urtöntig slutreplik.

Får jag sätta betyg nu?

Balloonfighter: 5
Kantor Wilhelmsson: 5

1987. Himmel över Berlin

Vad är detta? Drama av Wim Wenders om två änglar som vandrar runt i Västberlin och lyssnar på folks tankar. För övrigt den enda film i världen som har bättre titel på svenska än engelska (Wings of desire).

Varför? Vi älskade Wenders "Paris, Texas" och ville se Bruno Ganz spela ängel. Handlingen lät udda och fin.

Kantor Wilhelmsson:  Vi har nu diskuterat filmer tillsammans i snart två år här på bloggen och konsensusbildningen över tid har varit kuslig - notera betygssiffrornas korrelation över de senaste månaderna... Därför vill jag nu börja med en fråga:

Förstår du vad jag menar om jag säger att "Himmel över Berlin" är alldeles för heterosexuell?

Balloonfighter:  Tänker du i jämförelse med Angels in America?

Kantor Wilhelmsson:  Jag tänkte främst att det kändes träigt att höra en sådan lovsång till kärleken mellan man och kvinna i en film om Berlin. Det är trots allt en av de städer som haft störst betydelse för HBTQ-rörelsen under hela 1900-talet. Särskilt eftersom denna lovsång har heliga övertoner... Jag gillar mycket i Himmel över Berlin, men den aspekten blir alldeles för svultsig för mig. 

Balloonfighter: Jag vet inte om just den aspekten stör mig. Jag har snarare problem med hur tråkigt filmen skildrar deras kärlek. En manlig ängel ser en akrobat på en cirkus och tänker "henne ska jag ha!" och det händer inget spännande på vägen.

Himmel över Berlin är en märklig film på många sätt. Det finns scener som är väldigt fina, men jag har varit tvungen att ta paus flera gånger under filmen för att ta mig genom den. Konceptet med änglar som går runt och lyssnar på folks slumpmässiga tankar i kollektivtrafiken och på cirkusar är inte särskilt lätt att ta till sig. Upplevde du också att filmen tröttade ut dig?

Kantor Wilhelmsson:  Ja, det var svårt att ta sig förbi entonigheten. Jag gillar filmer som varken har story eller narrativ drive, men Himmel över Berlins samhällskritiska och filosofiska ärenden stod nästan i vägen för tittaren. Flera gånger var det oerhört sympatiskt, som när änglarna förde loggbok över alla små vardagsmirakel som de uppfattat under en dag. Men ambitionen verkar ha varit att skapa en slags filmisk installation över en splittrad stad mitt i världen, och där blir anspråken alldeles för stora för mig.

Tror du att filmen hade fungerat bättre om man varit tysk och/eller bott i Berlin?

Balloonfighter:  Förmodligen. Jag funderade på en sån scen som när en dement farbror irrar runt på en öppen ruderatmark och letar efter Potsdamer platz, en stadsdel som på den tiden låg på andra sidan Berlinmuren. Det är nog lätt att missa en del sådana poänger om man varken upplevt den tiden eller staden ordentligt.

Jag gillade att Peter Falk (som spelade TV-detektivten Columbo) var med i filmen som sig själv och som en ängel i ett. Ett gäng ungdomar i filmen gick förbi Peter Falk och kommenterade att han liknande Columbo. Jag blev glad av att filmen hyste sådana detaljer.

Kantor Wilhelmsson: Ja, allt som hade med det nördiga och praktiska kring att vara ängel blev jag väldigt fascinerad av. Jag hade uppskattat en film som bara handlade om detta och kanske inte behövde klippa in arkivmaterial från krigstiden för att illustrera en poäng, även fast jag förstod själva poängen.

Sedan måste det ju sägas att Himmel över Berlin innehåller en av de mest virtuosa filmfoton jag sett. Regin är genomgående extremt snygg, oväntad och infallsrik. Men det förstärker också min känsla av att det här kanske mer är en konstinstallation än en film.

Jag vill även avsluta med en fråga: Om du var en ängel med samma befogenheter som filmens huvudpersoner, vad skulle du ägna dagarna åt?

Balloonfighter: Äta choklad och spela NHL 94. Du?

Kantor Wilhelmsson: Fail! Du kan ju inte äta något eller interagera med verkliga ting. Try again. 

Balloonfighter: Jag hade blivit en fantastisk fågelskådare eftersom djur inte hade kunnat se mig. Och så hade jag fortsatt filmprojektet genom att gå gratis på bio. Du? 

Kantor Wilhelmsson: Bra svar! Jag hade nog glidit runt och lyssnat på konserter över hela världen (litteraturintresse är svårare eftersom boksidor måste vändas). Sedan hade jag lessnat efter 500, pantat min änglarustning och bloggat med skäggiga män resten av livet.

Kantor Wilhelmsson: 7
Balloonfighter: 5