Efter att ha ändrat det talade språket i Assassin's Creed II till italienska (för att slippa den jobbiga amerikanska dubbningen med "generic european accent") och vant mig vid den historierevisionistiska storyn som de stulit rakt av från Da Vinci-koden fattade jag verkligen tycke för spelet. Spelets miljöer i renässansens Italien och i synnerhet Venedig och Florens var sjukt välgjorda och både fåniga pussel- och plattformselement blev till slut beroendeframkallande. När spelet var slut kände jag att det var ett förhållande som runnit ut i sanden och jag laddade ned halvexpansionen The Battle of Forli för att dra ut lite på avskedet. Det skulle jag inte ha gjort.
The Battle of Forli utspelar sig i Forli, den fulaste staden i spelet (och kanske även i verklighetens Italien? Jag vet inte.), och man får fäktas tillsammans med bland annat Niccolò Machiavelli (killen som genomborrat soldaten längst till vänster i bilden ovan). The Battle of Forli tillför absolut ingenting nytt till storyn och är beundransvärt meningslöst. Expansionen tar vid där huvudstoryn slutar när bad guys har återtagit artefakten som man redan har jagat i alldeles för många timmar under Assassin's Creed 2 och man ska, återigen, få tag på den. Man fäktas med en massa fiender, lönnmördar en skurk och som belöning får man tillbaka artefakten och uppnår status quo. Storyn är alltså tillbaks exakt där den slutade förra gången och man hade väldigt tråkigt på vägen dit.
fredag 3 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar