Vad är: Grekiskt drama från 2011 om sociala koder och identitetsskapande, av samma regissör som gav oss skäggälskade Dogtooth.
Varför: Vi älskade Dogtooth.
Kantor Wilhelmsson gör en olustig dans:
Jag är glad att den här sortens film existerar. Alps utforskar, precis som Dogtooth, mänskligt beteende utanför normalitetens gränser. I Dogtooth stod uppväxt och prägling i centrum, i Alps är det tomheten efter döden som får människor att agera gränsöverskridande.
Den lilla gruppen "Alper" består av fyra personer som erbjuder sig att lindra folks sorgearbete genom att skådespela som de döda. Det kan innebära att Alperna bara sitter och levererar en trovärdig konversation som den avlidna. Det kan också betyda att de tvingas återskapa intima eller förödmjukande situationer, som lätt spårar ur.
Regissören Giorgos Lanthimos är expert på att skapa sådana här obehagliga scenarier. I hans filmer tvingas man hela tiden ställa frågor - om vad som är okej, var gränsen mellan äkthet och manipulation går, vad socialt samspel egentligen är uppbyggt av. Han är också begåvad med en fantasi för det komiska eller tragiska i de självupptagna människorna.
Vad han inte klarar av är att skapa en motvikt - "normala" och sympatiska karaktärer. Dogtooth handlade om en helt avskild värld, där det var naturligt att folk betedde sig stelt och konstigt. Men karaktärerna i Alps pratar onaturligt och beter sig irrationellt även utanför jobbet som skådisar. De sadistiska relationerna i gruppen känns som ett lager för mycket.
Jag saknar balans i filmen, det blir för mycket snedvridna scener och till slut tappar jag helt vad Lanthimos försöker säga. Alps är en fantastisk idé som inte helt omvandlas till en övertygande och sammanhängande film.
Betyg: Tossebergsklätten
Balloonfighter härmar Prince/spräcker vener i pannan-krystar fram något:
Mitt mål är att komma upp i tio rader om den här filmen. Nu har jag avverkat två. Jag vet verkligen inte vad jag tycker om den här filmen och jag vet inte heller om det är mitt eller regissörens fel.
Giorgos Lanthimos är obekvämligheternas mästare. Dansscenerna i Lanthimos filmer är mer awkward än incestscener i andra regissörers verk. I Dogtooth blev resultatet briljant - en berättelse om den grekiska motsvarigheten till familjen Fritzl. I Alps, som utspelar sig ute i samhället, blir det svårare att acceptera de märkliga, plågade karaktärerna. Kanske funkar inte samhällskritiken lika väl som kärnfamiljskritiken.
Alps lever inte upp till förväntningarna efter Dogtooth, men den bjuder ändå på några tänkvärda scener om sorgearbete. Klar!
Betyg: Ett barn som har gått vilse i Fosie industriområde
Statistik:
Awkward dans: Ja
Incest: second base
Naturligt beteende: 20%
Regissören Giorgos Lanthimos är expert på att skapa sådana här obehagliga scenarier. I hans filmer tvingas man hela tiden ställa frågor - om vad som är okej, var gränsen mellan äkthet och manipulation går, vad socialt samspel egentligen är uppbyggt av. Han är också begåvad med en fantasi för det komiska eller tragiska i de självupptagna människorna.
Vad han inte klarar av är att skapa en motvikt - "normala" och sympatiska karaktärer. Dogtooth handlade om en helt avskild värld, där det var naturligt att folk betedde sig stelt och konstigt. Men karaktärerna i Alps pratar onaturligt och beter sig irrationellt även utanför jobbet som skådisar. De sadistiska relationerna i gruppen känns som ett lager för mycket.
Jag saknar balans i filmen, det blir för mycket snedvridna scener och till slut tappar jag helt vad Lanthimos försöker säga. Alps är en fantastisk idé som inte helt omvandlas till en övertygande och sammanhängande film.
Betyg: Tossebergsklätten
Balloonfighter härmar Prince/spräcker vener i pannan-krystar fram något:
Giorgos Lanthimos är obekvämligheternas mästare. Dansscenerna i Lanthimos filmer är mer awkward än incestscener i andra regissörers verk. I Dogtooth blev resultatet briljant - en berättelse om den grekiska motsvarigheten till familjen Fritzl. I Alps, som utspelar sig ute i samhället, blir det svårare att acceptera de märkliga, plågade karaktärerna. Kanske funkar inte samhällskritiken lika väl som kärnfamiljskritiken.
Alps lever inte upp till förväntningarna efter Dogtooth, men den bjuder ändå på några tänkvärda scener om sorgearbete. Klar!
Betyg: Ett barn som har gått vilse i Fosie industriområde
Statistik:
Awkward dans: Ja
Incest: second base
Naturligt beteende: 20%
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar