Vad är detta: Chan-Wooks parks första engelskspråkiga film, ett gotiskt familjedrama med våldsamma övertoner.
Balloonfighter skjuter prick:
Som jag tidigare påpekade i inlägget om Thirst så har jag svårt för Chan-wook Parks våldsskildringar. Delvis för att de är djupt groteska, men mest för att han slösar bort sin visuella stil och potential på tråkiga berättelser om hämnd. När han lämnade övervåldet åt sidan och skapade den romantiska komedin I'm a cyborg, but that's OK blev resultatet väldigt fint samtidigt som han lyckades behålla sin säregna stil och skruva till konceptet ordentligt.
Stoker är Parks engelskspråkiga debut och kanske drar han sig för närbilder på avskurna hälsenor för att inte skrämma bort känsliga amerikanska tittare. Hur som helst, resultatet blir betydligt mer intressant när han tvingas tänka bortom äckliga köttsår och knivar i ögonen.
Stoker är i grunden en ganska ordinär skräckberättelse om en dotter och hennes mor som en dag får tillökning i familjen i form av obehaglig man-dude. Om det är någon regissör som kan göra något egensinnigt av och sätta sin personliga prägel på den typen av handling så är det Chan-wook Park. Bildspråket är lekfullt och underhållande och stämningen påminner stundtals om en creepy Wes Anderson eller en familjen Addams för 2010-talet.
Stoker är underhållande från början till slut och Mia Wasikowska är perfekt i huvudrollen, men jag hade nog hoppats att Park skulle göra något ännu mer oväntat av konceptet.
Jag är glad att vi gav Chan-wook Park en andra chans i det här filmprojektet. Och att han inte slösade bort den med gore.
Stoker är Parks engelskspråkiga debut och kanske drar han sig för närbilder på avskurna hälsenor för att inte skrämma bort känsliga amerikanska tittare. Hur som helst, resultatet blir betydligt mer intressant när han tvingas tänka bortom äckliga köttsår och knivar i ögonen.
Stoker är i grunden en ganska ordinär skräckberättelse om en dotter och hennes mor som en dag får tillökning i familjen i form av obehaglig man-dude. Om det är någon regissör som kan göra något egensinnigt av och sätta sin personliga prägel på den typen av handling så är det Chan-wook Park. Bildspråket är lekfullt och underhållande och stämningen påminner stundtals om en creepy Wes Anderson eller en familjen Addams för 2010-talet.
Stoker är underhållande från början till slut och Mia Wasikowska är perfekt i huvudrollen, men jag hade nog hoppats att Park skulle göra något ännu mer oväntat av konceptet.
Jag är glad att vi gav Chan-wook Park en andra chans i det här filmprojektet. Och att han inte slösade bort den med gore.
Kantor Wilhelmsson äter glafs:
Jag blev glad av Stoker! Den känns charmig och inspirerad, en väg framåt efter småsega Thirst. I tonen påminner den mer om underskattade I'm a Cyborg, but that's OK än hans operatiska hämndfilmer.
Jag rekommenderar att inte läsa om Stoker för mycket, eftersom storyn är helt underordnad bilderna och stämningen. Som mysterium liknar filmen hundratals andra skräckisar, men i det sköna bildspråket har den få jämlikar. Regin hade heller inte varit hälften så inspirerande utan Mia Wasikowska, vars utstrålning bidrar starkt till den förvrängda uppväxtskildringen.
Man kan invända att detta är Chan-Wook Park "light" - tunnare på blod och bisarra scener än förut - men för mig känns det snarare som att han riktat sina talanger mot spännande kameraarbete och jobb med skådisarna. Alla karaktärer känns helt rätt i Stoker, en tajt och snygg film som får tiden att flyga förbi.
Statistik:
Roliga kamerarörelser: 92%
Skor: Minst 18 par
Pianoduetter: Ja/Kanske
Övervåld: 13%
Jag rekommenderar att inte läsa om Stoker för mycket, eftersom storyn är helt underordnad bilderna och stämningen. Som mysterium liknar filmen hundratals andra skräckisar, men i det sköna bildspråket har den få jämlikar. Regin hade heller inte varit hälften så inspirerande utan Mia Wasikowska, vars utstrålning bidrar starkt till den förvrängda uppväxtskildringen.
Statistik:
Roliga kamerarörelser: 92%
Skor: Minst 18 par
Pianoduetter: Ja/Kanske
Övervåld: 13%
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar