Sidor

söndag 18 maj 2014

Veckans historiska film: Vecka 20: 1952: "Föryngringsprofessorn"

En mellanvecka för filmprojektet, med bara en trist Hollywood-komedi på CV:t.

1952. Föryngringsprofessorn ("Monkey Business")
Vad är detta? Komedi av Howard Hawks om en kemist vars apa hittar ungdomens elixir.

Varför? Historien verkade så otroligt fånig. Skönt med en slapp komedi efter de senaste veckornas dramatiska ambitionsnivåer. Dessutom kul att få med Marilyn Monroe, som verkade ha en viktig roll.

Kantor Wilhelmsson: Monkey Business vinner 2014 års filmpris för "falsk marknadsföring". De två roligaste anledningarna att se den var 1. Apor och 2. Marilyn Monroe. Men filmen innehöll inte särskilt mycket av någotdera?

Balloonfighter: Nej, filmen var en enorm besvikelse på Apilyn Monkeyroe-fronten. Vad vi istället fick se var Cary Grant och Ginger Rogers springa omkring och vara speedade på ungdomselixir.

Jag hade svårt att hänga med i vad som var typiska ungdomsattribut också. Cary Grants karaktär fick höra att han klädde sig som en tonåring när han hade rutig kavaj och slips på sig. Det kanske hade blivit mer crazy bananas om filmen hade spelats in under en tid med en tydlig skillnad mellan vuxenlivet och ungdomskultur.

Hur tycker du att Cary Grant står sig jämfört med sin roll i Notorious?

Kantor Wilhelmsson: Crazy bananas, hehe.

Men ja, det här var olyckligt. Om filmen släppts bara ett decennium senare hade det gått att göra många poänger av rådande ungdomskultur, mods och så vidare. Ett av de finaste Buffy the Vampire Slayer-avsnitten, "Band Candy", har samma plot som filmen men lyckas göra den riktigt kul.

1952 blir det istället väldigt fånigt, väldigt mycket farfarshumor. De "föryngrade" i Monkey Business beter sig som om de tagit koffeintabletter, kör bil fort och steppar. De låser sig ute från hotellrum, leker cowboy och indianer och ramlar ner i tvättstugor. Det känns väldigt daterat.

Cary Grants ansikte var dock mycket lättare att uthärda här än den jobbiga uppsynen i Notorious!. Men stor besvikelse att Marilyn Monroe kanske syntes i max tre scener?!

Balloonfighter: Det var inte direkt världens värdigaste scener heller. En av hennes typ 3 scener gick bara ut på att hon visade upp sina snygga ben.

Vilken scen var roligast? Jag skrattade åt allt apan gjorde och åt den lilla buttra cowboypojken.

Kantor Wilhelmsson: Jag skrattade åt double entendre-skämten där reportrar kom till huset och Cary Grant pratade om att ha sex med 10-20 pers samt schimpanser. Men jag blev ganska less på äktenskapsgrälen i längden.

Överlag hade jag svårt att hata den här filmen. Den var lite för seg i första halvan, lite för fånig i andra och ungdomsskämten hade inte åldrats väl, men den dög som tidsfördriv efter en heldag i gruvan. Du?

Balloonfighter: Ja, vad fan. För lite Marilyn och för få apor men det säger jag ju om alla filmer.

Kantor Wilhelmsson: 4
Balloonfighter: 4

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar