Sidor

Visar inlägg med etikett darwin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett darwin. Visa alla inlägg

lördag 31 december 2011

Hjernevask

Jag har knappast försökt att maskera min aversion mot Lasse Berg och nu har jag fått ännu en chans att nämna honom på den här blöggen med anledning av den norska dokumentärserien Hjernevask ("Hjärntvätt"). Vad Lasse Berg, som är utbildad till nationalekonom och statsvetare, gör som provocerar mig är att han spelar in dokumentärer och skriver böcker om människans ursprung som baserar sig på hans politiska agenda och personliga övertygelse istället för att förlita sig på konkret vetenskap.

En av Lasse Bergs mest frekventa poänger är den om människans inneboende godhet. Som ett av sina bevis för denna egenskap väljer han helt godtyckligt ut bonobon (dvärgschimpansen) som löser sina konflikter med sex och sällan brukar våld som vår närmsta släkting trots att den våldsamma schimpansen som dödar bara för att det är roligt egentligen, rent genetiskt, är vår närmsta släkting. Det som inte passar in i Bergs världsåskådning väljer han helt sonika att blunda för och inte bemöta.

Vad som är riskabelt med Bergs teorier är att de så ofta har visats och publicerats i media att de har vunnit mark hos allmänheten. Bergs blinda tro som närmast kan liknas vid en religion tolkas av många människor som vetenskapligt belagd, som sann. Och någonstans har Berg en poäng i att förmedla en bild av människan som ett gott väsen. Det är helt enkelt lite skönt att tänka att han har rätt. Varför måste det komma forskare och klanka ner på det här nu när vi har så trevligt och tror på mänskligheten?

Den norske komikern och akademikern Harald Eia som tillsammans med Ole-Martin Ihle ligger bakom Hjernevask är precis den person som kliver in i bilden och förstör den gemytliga känslan av konsensus. Han rotar i frågor utan att skygga för det politiskt inkorrekta och lyckas samtidigt med bedriften att påvisa de många brister som finns inom flera vetenskapliga fält, i synnerhet sociologi och genusvetenskap. Hjernevask, en programidé som uppstod i samband med firandet av Darwin-året, riktar rejäl kritik mot den förhärskande konstruktivismen och fick ett sådant genomslag i Norge att Oslo universitet kraftigt minskade anslagen till genusforskningen efter att serien sänts.

Liksom Lasse Berg drivs av sin personliga agenda visar Eia att det samma gäller inom bland annat genusforskningen på Oslo universitet. De forskare som han intervjuar har skygglapparna på och är så övertygade i sin tro att de inte kan bemöta den forskning som motbevisar dem. När Eia i avsnittet om homosexualitet frågar om man föds som homosexuell eller om man blir det kan de inte svara för de anser inte att frågan är det minsta relevant, trots att de forskar kring just homosexualitet. Istället får han diffusa svar om att man själv väljer vilken sexuell läggning man vill ha tillbaka. När Eia tar upp att det finns forskning som visar att homosexuella män har fått mindre testosteron under fosterstadiet än heterosexuella avfärdas det som typiska angrepp från maktstrukturerna. Det är bara det att ett par av de forskare som Eia refererar till faktiskt själva är homosexuella.

Förutom att bena i frågan om homosexualitet är medfött eller ej så ger sig Eia bland annat på minst sagt känsliga frågor som "beror flickor och pojkars olikheter på biologin?" och "finns det någon etnicitet som är mer intelligent/ointelligent än någon annan". Svaret på den sista frågan är för övrigt aschkenazer har högst IQ och aboriginer lägst. Stundtals är det besvärande att se på när Eia stöter sig med såväl forskare som rådande samhällsklimat och inte minst ens egen uppfattning, men han motiverar det alltid med intressant forskning och det är oväntat underhållande att få sin världsbild utmanad. Det finns en mängd intressanta ämnen som diskuteras och vänds och vrids på och jag kan knappast redogöra för allt i detta inlägg.

Hjernevask har ett utpräglat biologiskt och vetenskapligt perspektiv som sällan får utrymme i media. Eia visar att mycket av den forskning som vi accepterar som korrekt drivs av personliga åsikter och saknar vetenskaplig förankring. Det är skrämmande, men också en underhållande uppgörelse med den politiska korrektheten som ställer svåra frågor. Ska vi välja att ignorera alla forskningsresultat som kan uppfattas som kränkande för någon eller är det fritt fram?

Lasse Berg då? Jo, till min stora glädje handlar ett av Hjernevask-avsnitten om våld. I detta avsnitt behandlas dels den ganska obekväma frågan "finns det etniciteter som är mer våldsamma än andra?" men även "var människan fredligare förr?". Det sistnämnda är en av Bergs gamla käpphästar. Han, liksom många andra, menar att människoarten levde fridfullt tillsammans (som san-folket i Kalahari) fram tills den neolitiska revolutionen för cirka 10 000 år sedan, då man i Turkiet, Iran, Irak, Saudiarabien, Oman etc. för första gången i människans historia började bruka jorden.


Fram tills för 10 000 år sedan hade människor levt som nomadiska jägare/samlare, men plötsligt började man att odla och blev bofast. Tillgången till odlingsbar mark blev viktig, så viktig att man började uppföra staket och försvara sitt territorium mot inkräktare. Enligt Berg blev homo sapiens aggressiv först i samband med den första agrara revolutionen. Vilka andra skäl skulle annars finnas till att människor vars hjärnor är identiska med våra nutida skulle ha ihjäl varandra? Återigen blundar Berg för det finns bevis för att oerhört många stenåldersmänniskor har skador som visar att de dödats med såväl spjut som tillhyggen. Forskning tyder på att människor aldrig har dödat varandra i en så liten utsträckning som idag.

Steven Pinker, professor med inriktning på evolutionär psykologi på Harvard, (det är alltså inga lättviktare som Harald Eia intervjuar) berättar att studier av de nutida stamfolk som Berg och många andra betraktar som ett föredöme visar på att 15-60% av alla män mördas eller dör i krig. Den siffran är högre än för de båda världskrigen. Två av de personer som Eia pratar med i avsnittet är inne på samma linje som Berg och tror på en fredlig forntid när människor inte hade vapen och dyrkade livet och kvinnan. De medger att det kanske inte stämmer, men man måste våga tro för att känna hopp inför framtiden. Kan man inte någonstans känna sig hoppfull över vilka enorma framsteg vi trots allt har gjort som art när det kommer till att förhindra våld? Blir det inte lättare att utvecklas om vi väljer att acceptera de biologiska förutsättningarna?

Allt ovan och mycket, mycket mer ryms i de sju avsnitten av Hjernevask som alla finns tillgängliga på youtube. Hjernevask är något så ovanligt som ett vetenskapligt frontalangrepp i TV-format och det är ett program som inte skyggar för att gå stick i stäv med rådande diskurser och slår ett slag för biologin och vetenskapen.

Biologi vs. Socialkonstruktivism 1-0. Vågar man hoppas på ett returmöte?

lördag 21 augusti 2010

Historien upprepar sig

Konvergent evolution innebär att olika arter eller djurgrupper som inte är närmre besläktade med varandra utvecklar liknande genetiska eller morfologiska drag oberoende av varandra. Ett känt exempel är att både fåglar, insekter och fladdermöss har utvecklat vingar.

Mitt favoritexempel på konvergent evolution är ichthyosaurus som levde för nästan 200 miljoner år sedan. Ichtyosaurus påminner mycket om dagens delfiner (stjärtfenan är dock ställd på höjden som hos fiskar) men härstammade från reptiler som återvänt till vattnet på samma sätt som dagens marina däggdjur härstammar från däggdjur som någon gång för 50-60 miljoner år sedan återvände till vattnet och började att anpassa sig till ett liv där. Ichthyosaurus och dagens delfiner ska dessutom ha uppfyllt snarlika ekologiska funktioner vilket tyder på att de har hittat en väldigt framgångsrik nisch.

Kanske började ichthyosaurus sin evolutionära karriär som de dykande havsödlorna på Galapagos, som Darwin äcklat kallade för "imps of darkness".

söndag 15 augusti 2010

Comte de Buffoon

Staffan Ulfstrands bok om Darwin fick den ganska pampiga titeln Darwins idé : den bästa idé någon någonsin haft och hur den fungerar idag. Jag håller förstås med Ulfstrand, men bokens huvudperson hade kunnat vara någon helt annan.

Det är knappast sant att Darwins idé kom från ingenstans. Många anser till exempel att Alfred Russel Wallace som var samtida med Darwin hade en mer betydelsefull roll i teorierna om evolution än det blygsamma erkännande som senare har tillskrivits honom.

1766, nästan hundra år före publiceringen av Om arternas uppkomst (1859) skrev Georges-Louis Leclerc, Comte de Buffon så här:

Om vi medger att åsnan tillhör hästfamiljen, och är skild från hästen enbart på grund av att den avviker från den ursprungliga formen, så kan man lika väl säga att apan tillhör människans familj, att apan är en degenererad människa, att apan och människan har ett gemensamt ursprung; att alla familjer, bland växter såväl som djur, har kommit från en enda stam, och att alla djur är avkommor från ett enda djur, som med tiden, som ett resultat av utveckling eller degeneration, genererat alla andra arter av djur... då finns det inte längre några gränser för naturens kraft, och vi skulle inte ha fel i antagandet, att givet tillräcklig tid, har hon kunnat från en enda varelse härleda alla andra organiska varelser.

Bortsett från de diffusa idéerna om degeneration har Buffon faktiskt kärnfullt beskrivit hela den moderna synen på evolution. Buffon var dessutom en kritiker till Carl von Linnés allt för statiska indelning av naturen eftersom han ansåg att livsformer förändras med tiden och att individer är den enda riktigt relevanta indelningen, något som diskuteras än idag.

Varken tiden eller Buffon själv var riktigt mogen för de tankar om evolution som han nedtecknade i sin kammare i Paris. Kanske fattades Buffon bara balls av Darwins kaliber, den chutzpah som gjorde att Darwin stod ut och stod på sig trots alla smädelser. Efter att ha formulerat de tankar som citerats ovan skrev Buffon nämligen följande:

Men detta skulle inte på något sätt vara en rättvisande bild av naturen. Vi är garanterade... att det första paret av alla arter skapades fullt färdiga av Skaparens händer.

Buffon säckade ihop fullständigt på mållinjen och det dröjde nästan ett århundrade innan någon annan lanserade samma idé och framförallt - var tjurskallig nog att våga stå för den.

För att parafrasera Ice Cube: Never question the size of Darwins balls.