Sidor

lördag 18 oktober 2014

Veckans historiska film: En liten summering av 70-talet

Kantor Wilhelmsson: 70-talet hypades (av oss) som ett mindre naivt, mer sobert och nyanserat årtionde...

Såhär i efterhand tycker jag att filmerna snarare kännetecknats av en total nyanslöshet. Salò... var en orgie i perversioner, Holy Mountain var en studie i överdrivet trams, Performance fläskade på med klippning som skulle gjort Guy Ritchie åksjuk, Höstsonaten var Seriösa Känslor så det nästan spårade ur och Logan's Run bjöd på kitsch så man blev lite generad.

Var 70-talet svulstens era? Eller kommer det snarare bli värre?

Balloonfighter: Man får nog delvis klandra våra filmval. Jag tycker inte Walkabout, Chinatown eller Stalker känns onyanserade. Men jag håller med annars, men tror framförallt att 70-talet var extremt idealistiskt. Filmerna du nämnde gick verkligen all in i sina konstnärliga visioner. Det ska bli spännande att ge sig in i 80-talet, det första riktigt postmoderna årtiondet, efter det här.

Jag uppskattade överlag våra filmval från 70-talet. Allt var inte bra, men förutom Chinatown och THX 1138 hade jag sällan tråkigt. Vilka var dina största besvikelser och överraskningar?

Kantor Wilhelmsson: Kanske var lägstanivån lite högre överlag men jag saknade filmer som kändes helgjutna. Den enda som infriade mina förväntningar var Stalker. Därutöver var det en blandning av milda besvikelser (jag trodde att Höstsonaten skulle vara mer psykologisk och mindre överdramatisk) och moderata besvikelser (Network levde inte riktigt upp till sin geniala idé) och riktiga magplask (Bikupans ande lyckades inte engagera alls trots sitt goda rykte)

Film hade vid det här laget funnits till länge och accepterats som konstform, så det var kanske nu regissörerna började överdriva för att verkligen sticka ut. Detta märks i alla fall på den absurda mängd nakenhet vi fått se post-1968. Vad tycker du om nakenhet i film, sådär på en höft? Vilken film använde nakna människor på bäst sätt?

Balloonfighter: Haha, jag har inget emot det så länge det är motiverat. Det kan bli väldigt krystat i HBO-serier som Boardwalk Empire där det prompt måste klämmas in minst ett par kvinnobröst per avsnitt, men annars har jag väl inga problem med det. Salò... slog nog rekord för min del i antalet nakna människor i en och samma film, men jag föredrog Holy Mountains muntra och ofta helt överflödiga nakenhet.

Kantor Wilhelmsson: Vi börjar så smått närma oss nutid och nästa årtionde (80-talet) kommer innehålla våra födelseår, samt filmer som kunde gått på TV när vi var små. För ovana bloggläsare vill jag påminna om att vi (nästan) aldrig tar med filmer vi redan sett, vilket också gör det svårare att sålla när vi börjar dundra in i 80-talet. Vad spår du för detta årtionde? Grälla färger och ostiga soundtrack?

Balloonfighter: Miami Vice-estetik och Huey Lewis-soundtracks! Samt lite David Lynch-konstigheter.

1. Stalker 
2. Aguirre - Guds vrede 
2. Walkabout 
4. Performance 
4. Holy mountain 
6. Network 
7. Eraserhead 
8. Höstsonaten 
9. Logan's Run 
10. THX 1138 
11. Chinatown 
12. Bikupans ande 
13. Salò, eller Sodoms sista dagar

1 kommentar:

  1. Jag kan känna igen mig att 70-talets filmer inte var helgjutna, men för mig är det också något av ett sundhetstecken. Det är innan blockbuster-eran kommit igång på allvar och större förtroende ges direkt till dem som har den kreativa visionen, snarare än allt ska dö produktionsdöden.

    SvaraRadera