Veckans historiska film: Vecka 42: 1980-1981: "Popeye" och "Time Bandits"

1980. Popeye 
Vad är detta? Komedi/musikal av Robert Altman, där Robin Williams gör sin första stora roll...som Karl-Alfred.

Varför? Intresset för denna film har växt under de senaste åren, och den har börjat uppvärderas från kalkon till kult. Robin Williams bortgång gav filmen ännu mer uppmärksamhet.

Kantor Wilhelmsson: Av alla 74 långfilmer vi sett i år har Popeye överlägset sämst betyg på IMDb. Filmer med ett snitt på 5.1 från 20'000 användare (1.0 under Salò... som annars skulle varit sämst) borgar inte direkt för kvalitet.

I det här fallet vill jag dock påstå att internet har fel. Popeye är smått kaosartad, underligt mixad och har historiens kanske  fulaste bläckfiskdocka, men för mig är filmen alldeles omöjlig att inte gilla. Det är en spelfilm som låtsas vara en tecknad film, men den är gjord med omsorg och ärligt uppsåt. Huvudrollerna är charmiga, kulisserna söta och flera av låtarna stannade i mitt huvud efteråt (trots att de snarare är jinglar än riktiga låtar).

Håller du med?

Balloonfighter: Det finns definitivt en charm i det kaosartade upplägget, där alla ständigt pratar i
mun på varandra och när som helst kan bryta ut i gemensam sång. Men jag hade svårt att engageras av karaktärerna, något som inte blev lättare av att de pratade otydligt och att deras röster ofta drunknande i pladdret från andra människor i närheten. Jag är faktiskt beredd att hålla med internet i det här fallet. Popeye är en ganska charmig film, men den är också intetsägande och för osammanhängande på ett b-films-liknande sätt.

Har du något förhållande till Popeye och hans universum sedan tidigare?

Kantor Wilhelmsson: Nej, inget större. Jag läste den tecknade serien som barn, men jag hade ingen särskild relation till den... minns att den kändes lite märklig.

Och jag tycker det är passande att en märklig seriefigur får en märklig film. Jag blev väldigt glad av hur fint de snickrat den lilla byn Sweethaven, där alla har en underlig fetisch för hamburgare och handgemäng utbryter dagligen mellan överdimensionerade män. Det är en film där en burk med spenat får utgöra klimax och en baby som kan förutsäga hästrace står i centrum för storyn. Jag gillade hur olik den var allt annat i genren.

Hur tyckte du Robin Williams skötte sig?

Balloonfighter: Jag tyckte att Robin Williams kändes utbytbar. Det var en extremt statisk roll med samma ansiktsuttryck och röstläge under hela filmen. Det var lite som om han var instängd i en seriefigur utan någon möjlighet att improvisera eller vara särskilt rolig. Jag tyckte det kändes lite frustrerande.

Shelley Duvall däremot var perfekt som Olivia. Finns det någon våpigare karaktär än henne?

Kantor Wilhelmsson: Troligtvis inte. Alla karaktärer var ju ungefär lika djupa som plankorna i de rappliga husväggarna... men jag tyckte Robin Williams mummel, grymtande och kroppsspråk kändes helt rätt, även fast rollen inte gav honom chans att stråla på samma sätt som i Good Morning Vietnam.

För att sammanfatta: jag skrattade ofta och blev på gott humör av den här filmen - mer än många andra projektfilmer som poserat som komedi. Jag bjuder en 7a!

Kantor Wilhelmsson: 7
Balloonfighter: 5

1981. Time Bandits 
Vad är detta? Brittisk äventyrskomedi av och med halva Monty Python-gänget. Den första filmen i Terry Gilliams fantasitrilogi.

Varför? Terry Gilliam har fin fantasi. Och rollistan med bl.a. John Cleese, Shelley Duvall och Sean Connery såg rolig ut.

Balloonfighter: Jag gillar Terry Gilliams fantasi och visioner som regissör, men Time Bandits levde inte riktigt upp till mina förväntningar. Time Bandits kan inte mäta sig med Brazil eller De 12 apornas armé, det här känns snarare som en utdragen och psykedelisk  Monty Python-sketch.

Tyckte du att det var tillräckligt många dvärgar i den här filmen?

Kantor Wilhelmsson: Jag hade gärna sett mer fokus på dvärgarna faktiskt. Det kändes som att alla karaktärer som passerade framför kameran fick ungefär två minuters egen speltid. Om Gilliam lagt lite mindre tid på de rätt så trista (men välspelade) Napoleon och Robin Hood kanske jag kunnat skilja på dvärgarnas personligheter i slutet...

Jag gillar Terry Gilliams filmer i teorin, men lyckas sällan känna något för dem i verkligheten. Ofta är det väldigt tydligt hur han har tänkt och man kan se den roliga poängen långt i förväg... vilket gör att den inte är så rolig när den väl landar. De fantastiska scenerna är väldigt uppenbara och många vuxenskämt om teknologi och konsumtionskultur har blivit otroligt daterade. Det känns som att Pixar tog hela barnfilmsgenren till en ny, mycket smartare nivå.

Det var inte särskilt mycket CGI i denna film... blev du glad av de billiga effekterna?

Balloonfighter: Ja, det är alltid fint med gammal hederlig specialeffektsteknik. Jag tyckte bland annat om scenen där pojken och dvärgarna springer i en lång korridor genom att trycka väggen framför sig.

Time Bandits var en halvmysig matinéfilm, men den gav mig inte mycket. Utöver Michael Palins och Shelley Duvalls otursdrabbade kärlekspar tyckte jag att Evil var roligast. Jag skrattade åt det här samtalet om gud:

Evil Genius: When I have the map, I will be free, and the world will be different, because I have understanding.
Minion: Uh, understanding of what, Master?
Evil Genius: Digital watches. And soon I shall have understanding of video cassette recorders and car telephones. And when I have understanding of them, I shall have understanding of computers. And when I have understanding of computers, I shall be the Supreme Being! God isn't interested in technology. He knows nothing of the potential of the microchip or the silicon revolution. Look how He spends His time! Forty-three species of parrots! Nipples for men!
Robert: Slugs.
Evil Genius: Slugs! He created slugs. They can't hear! They can't speak! They can't operate machinery! I mean, are we not in the hands of a lunatic?... If I were creating a world, I wouldn't mess about with butterflies and daffodils. I would have started with lasers, eight o'clock, day one!

Vad tyckte du var roligast eller bäst i filmen?

Kantor Wilhelmsson: Fick tänka ganska länge på detta... Jo, men jag gillade ramberättelsen med ett gäng dvärgar som tröttnat på att slava för Gud och nu bestämt sig för att råna skiten ur hela världshistorien. Och så gillade jag att de insisterade på att den mäktigaste mannen i världen skulle vara en lite fadd brittisk herre.

Framför allt kändes Time Bandits som ett slöseri med roliga skådisar, kanske den första i en rad filmer där monty python-stjärnor slösats bort eller underpresterat. Särskilt David Warners superskurk tyckte jag var blek. Du?

Balloonfighter: Ja, John Cleese och Sean Connery fick alldeles för lite utrymme.

Kantor Wilhelmsson: 5
Balloonfighter: 5