Vecka 40: Mal día para pescar ("Bad Day to Go Fishing, Uruguay, 2009)

Vad är: Uruguayansk ("Uruguayisk"? "Urugisk"? "Ugg-gurr-urrgh..."?) film från 2009 om världens f.d. starkaste man, hans svindlare till manager, och deras äventyr på diverse landsorter. 


Varför: Efter fantastiska The Wind Journeys var det svårt att motstå en annan sydamerikansk film med lokal arom.

Balloonfighter måste få veta:
1. Varför påstår en människa på IMDB att man älskar den här filmen om man älskar Hemingway och Mark Twain? 
För att den handlar om (vill handla om) manlighet, manlig stolthet osv., med en mustigt humoristisk underton.  
2. Behövs Uruguay? Varför kunde det inte bara nöja sig med att vara en brasiliansk delstat? 
Uruguay verkar rätt så litet och menlöst, men förtjänar faktiskt självständighet för sin roliga flagga. 
 
3. Hur mycket tar du i bänkpress?
Två mjölpaket (1kg) fästa vid en pinne av ihålig kork.

Balloonfighter dånar: 

Vissa filmer går en bara förbi. Jag hade bara inte väntat mig det av just Uruguays bidrag. På IMDB har flera personer hyllat Bad day to go fishing för sina mustiga karaktärer och miljöer, den mörka handlingen och inte minst den fina personkemin mellan de två huvudpersonerna. Jag vet inte om jag såg något av det där. I ärlighetens namn minns jag knappt något av filmen så här några dagar senare. Det kan väl inte vara ett gott betyg?

Det finns stunder när Bad day to go fishing verkar vara på väg mot något i stil med bröderna Coen och jag gillar tidseran (tidigt 1960-tal) och soundtracket, men jag blir aldrig engagerad. Jag bryr mig inte om någon av karaktärerna men jag blir samtidigt inte provocerad av någon heller. Kanske ligger felet i att regissören nöjde sig med att ge karaktärerna tydliga yttre attribut och någon catchphrase och glömde bort att tillskriva dem personligheter.

Jag tror inte på någon av karaktärerna i Bad day to go fishing och den är varken tillräckligt konstnärlig, rolig, mörk eller dum i huvudet för att stanna kvar i mitt minne.

Kantorn basunerar ut: 
Jaha, det här var ju inte så kul. Efter meditativa The Wind Journeys gick jag in i Bad day to go fishing med hopp om roliga miljöer och färgstarka personligheter, oavsett vad själva storyn gick ut på.

Istället är karaktärerna det överlägset svagaste kortet i denna enkla genrefilm. Wrestlaren och hans manager är karikatyrer, och den kaxiga kvinnan som utmanar dem är provocerande platt skriven. Storyn är så enkel och framåtriktad att den faktiskt blir det enda som håller intresset uppe i en evighet av tråkig regi. Den lokala aromen stannar vid trista pubar, nedgångna teaterscener och en ful gammal bäck.

Det fina med det här filmprojektets många olika länder är att de bästa filmerna fungerar som ren och skär turism. Men i Bad day to go fishing får jag aldrig känslan av att någon haft en stark vision om Uruguay på 60-talet. Att filmen får oss båda att tvivla på landets existensberättigande kan inte vara något gott betyg.

Statistik: 
Skäggiga damen: Nej
Kalven med två huvuden: Nej
Siamesiska tvillingar: Nej
En dansande dvärg: Nej
Världens starkaste man: Ja, typ