Sidor

måndag 16 augusti 2010

Spanarna i P1

Spanarna i P1 är mitt favoritradioprogram. Jessika Gedin, Göran Everdahl, Sissela Kyle och Per Naroskin levererar ständigt bra spaningar och även om övriga ibland har sina svackor så är det bara en person vars bidrag aldrig håller måttet: Jonas Hallberg.

Jag kan uppskatta Hallbergs närvaro eftersom han ställer frågor som ingen annan ställer och för att han är en bra källa till såväl komiskt gnabb som diskussioner. Hans egna spaningar däremot är oftast upprepningar om att postens service försämrats eller språkliga käpphästar som att folk säger interjuv och aschiff och inte intervju och affisch. Därtill tjatar han i varenda program om att de andra spanarna bör ta ställning för eller emot den trend som de rapporterar om. Bara genom att beklaga mig över det här känns det som att jag gör mig skyldig till samma gubbighet som Hallberg och det är i sig en spaning lika uttjatad som den om att folk säger egenkligen fast att det ju heter egentligen, men det var inte dit jag ville komma egenkligen.

Jag hade en tes om att Jonas Hallberg, som ju varit med i Spanarna sedan 1988, en gång i tiden hade varit bra, att han helt enkelt mjölkats på sina idéer och nu mest sitter kvar som något gammalt arvegods som ingen riktigt vågar göra sig av med. På Spanarnas hemsida finns ett arkiv som innehåller blandade avsnitt från hela programmets historia. Efter att ha lyssnat genom samtliga tillgängliga avsnitt kan jag fastslå att Jonas Hallberg faktiskt var aningen bättre förr, men att det gick fort utför. I förbifarten tycker jag att det kan vara värt att nämna en Hallbergsk spaning från 1988 där han, också i förbifarten, deklararerade att Öst- och Västtyskland snart skulle förenas och bli en mäktig aktör inom EG, men egentligen handlade spaningen om att tyskar skrattar åt sina egna skämt till skillnad från oss svenskar.

Min slutsats är att Jonas Hallbergs spaningar har varit dåliga i minst 15 år och att han dessförinnan inte varït så pass bra att han kan leva på forna meriter. Jag nominerar istället Johanna Koljonen eller Jonatan Unge som efterträdare.

3 kommentarer:

  1. Alltså, jag klarar inte av människor som säger egenkligen. Jag blir liksom så trött i själen.

    SvaraRadera
  2. Folk säger inte egenkligen.
    De säger ejenklen.
    Lär er lyssna för fan.
    Och stava.

    SvaraRadera
  3. Det är "ijenklien" som Paulo Roberto och många många andra uttalar ordet.

    SvaraRadera