Sidor

onsdag 5 september 2012

Svenska dramaserier, 1: Äkta människor

Som global TV-konsument är det lätt att bli bortskämd med fantastiska amerikanska prestigedraman som Mad Men, Homeland eller Breaking Bad, och glömma att vi faktiskt har en egen tevekultur hemma i Sverige.

Det är särskilt lätt att glömma eftersom denna tevekultur till största delen suger.

Men varför har det varit så svårt att skapa engagerande och framgångsrika TV-serier i det här landet? Är det bristen på tradition? Är det att USA och Storbritannien har en rik och bred tevehistoria från flera generationer, medan de flesta svenska skådisar och författare bottnar i scen och teater? Eller är det något i vår svenska mentalitet som bara inte lämpar sig för teve? Danmark, som är ännu mindre än oss till yta och befolkning, har de senaste åren producerat två riktiga hitserier i "Brottet" (som gjordes om till amerikanska "The Killing") och utmärkta "Borgen". Svenska dagbladets krönikör är något på spåren när han hävdar att just Borgen luftar kontroversiella åsikter på ett sätt som en svensk serie aldrig hade vågat.

Vi skägg har bestämt oss för att allt detta måste undersökas närmare. Det är dags att ta några riktiga djupdykningar i den senaste tidens svenska tv-produktioner, och försöka bena ut vad det är som inte fungerar.

Men det första exemplet är faktiskt glädjande.

Äkta människor avslutade sin första säsong på SVT i mars i år och har fått klartecken för en fortsättning. Det är något så ovanligt och uppfriskande som en självsäker science fiction-serie producerad i jante-Sverige.

Serien skildrar ett nutida samhälle där mänskliga robotar, så kallade hubotar, börjat avlasta människan i en massa arbeten - som hemhjälper, fabriksarbetare eller till och med som sällskap för de äldre. Vissa är skeptiska till hubotarnas framfart, kallar dem windows-hjärnor och vill förbjuda dem, medan andra kämpar för deras rättigheter och tillerkänner dem känslor och agendor.

Konceptet är smart och den parallella verkligheten känns välgjord. Hubotarna, som spelas av människor, har blivit sminkade och designade så att uncanny valley-effekten slår hårt. Många olika grader av AI utforskas - förutom de mer eller mindre docila hubotarna, som bara gör som de blir tillsagda, får vi också möta ett gäng avancerade hubotar som befinner sig på flykt undan polisen och börjar upptäcka kärlek och religion. Och i mitten av alltsammans spelar Andreas Wilson en kriminell cyborg.

Skådespeleriet i den här serien är bitvis så dåligt att jag skrattar högt. Flera bra skådisar kämpar mot hopplöst onaturliga repliker och osäker karaktärisering. Det känns ironiskt - och nästan medvetet - att beteendet hos seriens hubotar generellt är trovärdigt, medan allt som ska påminna om mänskliga reaktioner verkar komma från förstaårsstudenter på teaterfolkis som läser innantill. En grundläggande lyhördhet för sociala situationer saknas, så att repliker som "Det var min mamma." eller "Jag är nötallergiker." blir fruktansvärt komiska.

Men serien skäms inte för sig, utan fortsätter köra på. Och bit för bit börjar de parallella historierna bli riktigt spännande. Precis som genreserier som Heroes eller True Blood lider Äkta Människor av ett överskott på karaktärer, där långt ifrån alla är lika intressanta. Särskilt Andreas Wilsons cyborg är plågsamt klyschig och drar ner tempot på alla avsnitt där han är med (om detta också beror på Wilsons skådespel låter jag vara osagt). Men undercover-huboten som hittar kärlek och hemhjälps-huboten som splittrar en kärnfamilj är intressant gestaltade.

Äkta Människor siktar högt och vill fråga oss: Vad innebär det att vara människa? Kan man inte säga att vi också är maskiner? Har dagens samhälle blivit omänskligt på många håll? För att kunna diskutera dessa frågor på ett seriöst sätt hade det behövts skådisar och dialog som inte gränsar till skrattretande. Men Äkta Människor är ändå lovande, bitvis skrämmande och framför allt växer serien med tiden. Det överexponerade fotot börjar hitta snyggare bilder och storyn trissas upp. Med två avsnitt kvar på säsongen känner jag mig rätt säker på att jag kommer fortsätta titta nästa år. Och det får i sammanhanget räknas som ett toppbetyg. 

Äkta Människor finns inte kvar på SVT Play men kan streamas - rätt så smidigt, och med bra bildkvalitet! - från discshop för 9 kr/avsnitt.

Nyfiken på om hubotar kommer finnas i verkligheten framöver? Umeå Universitet har en intressant forskarintervju om detta här.

4 kommentarer:

  1. Skulle du klassa serien som ett guilty pleasure för dig?

    SvaraRadera
  2. Nja, tror inte det faktiskt. Skämsfaktorn är inte jättestor, det dåliga skådespelet - som väl är det mest pinsamma, kan höra till genren också (man kan argumentera för en serie som bygger på overkliga scenarion och actionfylld plot inte har lika stort behov av bra skådisar som t.ex. ett relationsdrama). Jämför med Game of Thrones eller True Blood där jag skäms för nakenheten och det onödiga våldet, för att serieskaparna tror att alla som tittar är tolvåringar.

    SvaraRadera
  3. "Jag är nötallergiker". Jag vill höra den repliken!

    SvaraRadera