Malawi Mouse Boys

Jag kan på ett intellektuellt plan beundra människor som lägger ner flera år på att skriva symfonier, leta efter de ultimata ljudinställningarna för inspelning av maracas eller på att tolka Odysséen på hästhuvudfiol och traktor. Men på ett känslomässigt plan når dessa upplevelser, för mig, sällan i närheten av den musik som har skrivits för en begränsad eller ingen publik. Musik som inte skrivits för att erövra eller imponera på världen. Min bästa musik är okonstlad musik. En svart man på en veranda i Alabama som sjunger en visa om att hans fru är taskig, en appalachisk tant som spelar banjo och halvskriker om en fin fågel hon såg häromdagen, ett afrikanskt barn som byggt ett eget instrument för att det inte hade något bättre för sig, en smått efterbliven man som skrivit en psalm åt sin frikyrka... och så vidare.

Malawi Mouse Boys gör väldigt okonstlad musik. Bandet består av 8 medlemmar som till vardags livnär sig på att sälja spett med grillade möss till förbipasserande bilister. Väntan vid vägen innebär långa dagar och dödtiden har de ägnat åt att sjunga och spela tillsammans. Albumet He is #1 består av 14 optimistiska, akustiska gospel-låtar som bandet framför på slitna och hemmagjorda instrument. På vissa låtar har bandet bjudit in byns ivriga barnskara för att köra. Produktionen är simpel, så man slipper det fula överproducerade Youssou N'Dour-ideal som har förstört massvis med fet afrikansk musik.

Malawi Mouse Boys hamnar någonstans mellan fältinspelningarnas enkelhet och Sam Cooke & The Soul Stirrers tillbakalutade gospel. Man får ha lite överseende med de inte alltid perfekt stämda instrumenten. Min favoritlåt från skivan är Jesu trots att någon nyser på inspelningen, men personen har åtminstone vett nog att nysa i takt till musiken.

He is #1 är min favorit bland de afrikanska skivorna från förra året, i konkurrens med Terakafts Kel Tamasheq och Janka Nabays En yay sah. En kort film om Malawi Mouse Boys finns här och albumet finns på Spotify.