I förra veckan kryssade jag fågel numero 180. Det blev en nilgås - en oerhört ful och på alla sätt anskrämlig fågel som dessutom räknas som en invasiv art. Den hör egentligen hemma i Egypten (egyptierna ansåg den av någon outgrundlig anledning vara helig) men har förts till holländska och engelska parker och sedan rymt, överlevt, spritt sig och konkurrerar nu ut inhemska arter och förfular världen. I Danmark har man beslutat om att skjuta ihjäl varenda nilgås man påträffar. Så vitt jag har förstått kan man i Sverige inte riktigt bestämma sig för om det är synd om nilgåsen för att det inte är dess fel att den har hamnat här eller om den stör ekosystemet och att den således bör utrotas. Hur som helst utgör den förmodligen inte samma hot mot den svenska faunan eller bärätandet som den gulliga mårdhunden.Nästa fågel blir förmodligen en trädgårdsträdkrypare. Jag vet var den bor.
Omg, trädgårdsträdkryparen ser ut som ett sånt där halvt djur, eller som en liten liten gnagare (du vet.. plus näbb och fjädrar alltså) som Linnea blir så blödig över på google. Eller som den där musen som blir morphad med en kiwi. Eller som nudlar.
SvaraRaderaDen är fin! Ser nästan exakt ut som sin släkting trädkryparen som är vanlig. Den finns det massor av även i Malmö, bara man vet var man ska leta.
SvaraRadera