Dagens skiva: Kacey Musgraves - Pageant material

Artist:  Kacey Musgraves
Album: Pageant Material
Utgiven: 23 juni 2015
Innehållsförteckning: country, lokalpatriotism, texter om att våga vara sig själv, Willie Nelson
Sagt om skivan: "Man kan knappt komma längre från Nashvilles rådande vurm för rockig grabbcountry, [...] Kacey Musgraves [står] längst fram i en ny våg av kvinnlig låtskrivarcountry, med klassiskt rena former och fokus på texterna." - Nils Hansson, DN
Varför? Country-album som hyllats på bägge sidor av Atlanten. 

Orpon: Det finns få genrer som är lika avskyvärda som modern Nashville-country. Det är vräkigt, kitschigt och har oftast ytterst osympatiska värderingar. Kacey Musgraves är något annat. Hon är onekligen en modern country-artist som ligger betydligt närmre radiopop än roots-country, men hennes musik är mer avskalad och mjuk än vad man har vant sig vid efter Shania Twain och Keith Urban.

Jag gillar verkligen Musgraves lätta röst och några av de fina countrymelodierna, men jag har väldigt svårt för de preachy texterna. Det blir väldigt mycket "Kolla mig! Om jag kan vara så här quirky så kan även du vara dig själv!" och plattityder som "You can take me out of the country, but you can't take the country out of me".

Vad tyckte du om projektets första country-skiva?

Kantor Wilhelmsson: Jag tycker det är kul att vi tar med country i projektet. Jag är inte alls negativt inställd till genren. Under min barndom var pappa inne i en lång country-period och jag blev väldigt exponerad för Willie Nelson, Waylon Jennings, Johnny Cash mfl. Hans countrysmak var inte så nördig så jag har nog mest lyssnat på mainstream, men ändå. 

Tyvärr kändes Kacey Musgraves skiva inte så spännande. Kontrasten mot Mimi Terris smarta lyrik och själfulla röst blev väldigt slående här. Kacey sjunger bara klichéerna rakt ut, utan att skruva eller vinkla dem, och det blir ganska jobbigt och billigt efter ett tag. Rader som "You can´t be everybody´s cup of tea" och "we are all little kids just looking for love" hade behövt en väldigt egen sångerska för att funka, men Kacey är inte mer än harmlös och hyfsat behaglig i mina öron.

Vissa spår i första halvan är stämningsfulla, som "Late to the Party", men mot slutet börjar skivan tas över av... riktigt dåliga låtar. "Family is family" och "Good ol´boys club" är banala småstadsbetraktelser med superfånig inramning. 

Jag håller med om att hon är betydligt bättre än Keith Urban och Shania Twain. Men kanske vi borde sätta ribban lite högre än att den snuddar vid asfalten?

Orpon: Haha, så illa tycker jag inte att det är. Vore det inte för texterna (Cup of tea och Family is family är verkligen vidriga) och att en del av låtarna är alldeles för harmlöst poppiga och får mig att tänka på band som Sixpence none the richer så hade det här varit ganska bra. Men jo, det är ju ganska svårt att bortse från. 

Jag får väl hoppas att Kacey Musgraves släpper en akustisk skiva med covers på traditionella country-låtar. Jag hör gärna mer av hennes röst, men inte mer av mer av hennes texter. 

Orpon: 2
Kantorn: 2