Sidor

måndag 19 augusti 2013

Vecka 34.1: Rubber (Frankrike, 2010)


I veckans film: Värmland Edition utforskas filmer som inte fick plats i det reguljära projektet. Främst landsdubbletter och filmer som vi blivit extra nyfikna på. Bara vecka 34 - i Värmland. 

Vad är detta?
Fransk film från 2010 inspelad i Kalifornien. Om ett telepatiskt mördardäck.

Varför? 

Se ovan.


Kantorn spinner loss:
Rubber handlar om ett däck som rullar runt och spränger saker med telepatiska krafter. Det är en film som tidigt positionerar sig mot kritik - kanske lite för aggressivt - genom att förklara att allt vi kommer se saknar mening. Precis som med Vanishing Waves förra veckan känner jag att den ambitionen är lite för stor. Att ro i land en fullständigt absurd och osammanhängande film är svårt. Total anarki är ointressant. Det krävs en väldigt stark vision och/eller stilsäkerhet.

Rubber klarar sig bäst på sin stil, som är charmig och bra plåtad. Jag hade kunnat titta länge på en kalifornisk roadmovie med ett däck och några avslagna poplåtar som enda sällskap. Av någon anledning är det spännande att bara se ett däck rulla runt och titta på saker i däckperspektiv. Det här filmprojektet har verkligen minimerat ner mina behov av stimuli.

Tyvärr har filmen en story också, och den börjar snabbt trampa vatten. Några dumma idéer lyser upp - som ett sällsynt uselt försök att lura däcket till självmord - men i huvudsak är Rubber trots allt en skräckparodi, av en lite för självmedveten och dryg sort. Jag känner inte riktigt att humorn håller hela vägen, och historien gör det definitivt inte. Rubber kan maximalt rekommenderas för en väldigt slö och lite hjärndöd eftermiddag. Det hade varit roligare om man vågat dissa story helt och hållet. 

Betyg: 1,1/2,2 bar




Balloonfighter fälg... ekrar... nåt vitsigt som har med däck att göra:


Det är lite svårt att bedöma Rubber utifrån samma kriterier som andra filmer. Jag menar, den handlar om ett bildäck som åker runt och spränger saker med hjälp av telekinetiska egenskaper. Rubber är kanske i första hand ett experiment. Ett väldigt tramsigt sådant. Med sin grekiska kör och märkliga ramberättelse framstår filmen som en utdragen Monty Python-sketch regisserad av Robert Rodriguez.



Jag skrattar gott åt tramset i början men den ringa längden till trots (1 timme och 22 minuter) är filmen på tok för lång för att handla om ett ondskefullt bildäck. Vem kunde ha anat det? Må så vara att det är ett bildäck som utstrålar betydligt mer personlighet än Gael Garcia Bernal i No.

Betyg: på en skala över Värmländska dialekter där Säffle är 1 och Hagfors 10 så får den här filmen Kristinehamn.


Statistik:
Based on a true story-vibbar: 0%
Skärpedjup: f/5

1 kommentar: