Nyligen gjorde jag något oerhört gubbigt - jag skrev till miljönämnden i Malmö. Anledningen var den att jag "varje dag" parkerar min cykel på en av pråmarna vid Malmö central som ni kan se på bilden ovan. Varje dag lämnar scientologer, jehovas, outlet-butiker och så vidare vars ett flygblad på ens pakethållare och eftersom folk är folk så slänger de flesta bara flygbladen i kanalen. Det blir väldigt mycket skräp varje dag med tanke på antalet cyklar. Till detta kommer Malaco och olika fackförbund som ett par gånger i veckan trär på sadelskydd i plast på sadeln. Jag skrev helt enkelt och frågade om kommunen inte kunde sätta upp papperskorgar där. De senaste veckorna har jag mail-ledes uppdaterats om vilka utskott som har diskuterat min fråga och idag skrev de med sedvanlig byråkratisk ton:
Ärendet är färdigbehandlat och avslutat.
Kan inte Malmö stad ordna soptunnor? Åtgärdat av Kommunteknik; kommer p-korgar
2K Czechs Mafia 2 har med rätta överlag fått rätt ljummen kritik. Att spelet byggs kring den typ av maffia-berättelser som man redan har sett på film massvis med gånger spelar inte så stor roll för min del. Värre är det med att de enda spelelementen är att köra bil eller gå mellan olika cut-scenes och att det inte finns något som helst story-mässigt utrymme utanför den extremt linjära handlingen trots att spelet utspelar sig i en stor, öppen och väldigt snygg stad. En enda punkt i spelet har varit en positiv konstant i recensionerna: musiken.
"it's great for a game to use music that is indicative of a time period and is precisely what people listened to"*
Första delen av Mafia 2 utspelar sig, förutom en avstickare till Sicilien 1943, 1946. Huvudpersonen Vito kör runt i bil mellan olika cut-scenes och hamnar sedan i fängelse, där cut-scenesen för övrigt ökar explosionsartat. När Vito kommer ut ur fängelset har det blivit 1951. Där det tidigare var vinter, jazz och vårdad klädsel är det nu sommar, körsbärsträd som blommar, kvinnor som visar hud, snabba bilar, optimism och rock'n'roll. På ett ytligt men effektivt sätt illustrerar Mafia 2 möjligheternas 50-tal när man kör runt i en pastellrosa cabriolet och lyssnar på Chuck Berrys klassiska No particular place to go. Problemet? Chuck Berrys hit släpptes först 1964.
Att soundtracket i Mafia 2 är bra håller jag med om men, till skillnad från vad många hävdar, är det absolut inte tidstypiskt. Deras 50-tal är fiktivt och stiliserat och en viss felmarginal får man räkna med, men att The Everly BrothersAll I have to do is dream skulle dröja ytterligare 7 år och tidigare nämnda No particular place to go 13 år är lite i värsta laget. Ett annat exempel är Ritchie Valens som medverkar med ett par låtar. 1951 var han 10 år gammal. 1959 var han förresten död.
1951 har rocken fortfarande inte kommit igång på riktigt och det ska egentligen dröja fram till 1954 innan den börjar nå någon större popularitet tack vare Bill Haley & his CometsRock around the clock (som också finns med i soundtracket). 1951 var schlagerjazz och namn som Patti Page, Nat King Cole, Johnnie Ray och Mario Lanza skiten bland de vita men dessa artister lyser med sin frånvaro.
En stor del av musiken i Mafia 2 hör hemma i den sista halvan av 1950-talet. Jag har ingenting emot det fiktionaliserade 50-talet och att låtar hamnar några år fel i historien, men vad jag inte förstår är valet av just år 1951 som skådeplats när 2K Czech så uppenbart snarare har försökt att återskapa 1955-1956. Att spelet utspelar sig 1951 har absolut ingen bärande betydelse för spelets berättelse, så varför inte bara förlägga det till 1955? Det skulle vara väldigt enkelt gjort med tanke på att hela mellanakten bara består av ett slumpmässigt antal år i fängelse då jag som spelare måste styra Vito mellan olika cut-scenes.
* fullständigt slumpmässigt utvalt citat efter att ha googlat "mafia 2 review music" och hamnat här.
Rah Digga, så underskattad rappare. Inte så konstigt kanske med tanke på att det brukar gå 2-3 år mellan varje bra singel, but still. 2010 låter hon dock bättre än någonsin.
Det enda positiva som mitt kroniska (ja, det är korrekt term) pendlande till Kristianstad fört med sig är att jag i veckan fick tågkryssa en fjällvråk någonstans mellan Hässleholm och Kristianstad. Snygg var den också, om än inte i klass med den på bilden ovan.
Okej, jag läste om det här först och det är i Internets tidevarv redan uråldrig historia eftersom det är ett halvår gammalt men det är likväl det roligaste jag har sett på länge. Obegåvade, våldsglorifierande och kvinnohatande Insane Clown Posse kom plötsligt och mycket oväntat ut som kristna tidigare i år. Den vetenskapsfientliga/ignoranshyllande singeln Miracles är bland det roligaste jag har sett och hört under hela året.
Man tror att det borde vara svårt att toppa textrader som
Hot lava, snow, rain and fog, Long neck giraffes, and pet cats and dogs Fuckin' rainbows after it rains There's enough miracles here to blow your brains.
och
Fuckin' magnets, how do they work? And I don't wanna talk to a scientist Y'all motherfuckers lying and getting me pissed.
men Insane Clown Posses intervju i The Guardian är rakt igenom briljant. För min del toppar intervjun rentav videon.
"A giraffe is a fucking miracle. It has a dinosaur-like neck. It's yellow. Yeah, technically an elephant is not a miracle. Technically. They've been here for hundreds of years…"
"Thousands," murmurs Shaggy.
"Have you ever stood next to an elephant, my friend?" asks Violent J. "A fucking elephant is a miracle. If people can't see a fucking miracle in a fucking elephant, then life must suck for them, because an elephant is a fucking miracle. So is a giraffe."
[...]
Shaggy says the idea for the lyrics came when one of the ICP road crew brought some magnets into the recording studio one day and they spent ages playing with them in wonderment.
"Gravity's cool," Violent J says, "but not as cool as magnets."
[...]
"OK, an analogy": "If you're trying to fuck a girl, but her mom's home, fuck her mom! You understand? You want to fuck the girl, but her mom's home? Fuck the mom. See?"
I look blankly at him. "You mean…"
"Now, you don't really feel that way," Violent J says. "You don't really hate her mom. But for this moment when you're trying to fuck this girl, fuck her! And that's what we mean when we say fuck scientists. Sometimes they kill all the cool mysteries away. When I was a kid, they couldn't tell you how pyramids were made…"
"Like Stonehenge and Easter Island," says Shaggy. "Nobody knows how that shit got there."
"But since then, scientists go, 'I've got an explanation for that.' It's like, fuck you! I like to believe it was something out of this world."
För att ytterligare markera hur efter jag är med det här så har Saturday Night Live redan gjort en parodi på Miracles. Det gjorde de typ i maj. Rätt onödigt med tanke på hur väl Insane Clown Posse gjorde det själva.
Det finns nördar, och så finns det nördar. Förr i tiden betydde det något att vara nörd. Det var ett klistermärke för de allra mest rabiata individerna, för de som hade hjärnorna så djupt inkörda i sina aspergersdoftande specialintressen att de inte visste hur man fungerade bland folk. Idag är "nörd" mer ett modeord som kastas lättvindigt på hobbies som bara sträcker sig en smula längre än krogrundor och melodifestivaler. Idag är nörden gärna framgångsrik eller varför inte trendig, trivs bra i såpor och syns i alla sammanhang från modebloggar till företagskonferenser. Nörden har blivit folklig, festlig, finansminister.
De riktiga hardcore-nördarna frodas idag framför allt på internet. Det är där man kan hitta projekt som Minecraft, ett pixligt, lågupplöst och communitycentrerat datorspel och en fantastisk orgie i utlevd nördighet. Vad som började som ett indierollspel, där en spelare fick placera ut block för att undvika fiender i grottor, har växt till ett globalt och socialt fenomen med nära en miljon registrerade medlemmar. Skaparen av spelet, Markus Persson från Stockholm, skrev nyligen på sin blogg att pengar nu kommer in på hans konto snabbare än Paypal hinner registrera betalningarna.
Minecraft är idag en lättillgänglig, öppen och gemensam virtuell byggplattform, med en areal som totalt motsvarar ungefär dubbla jordens yta. Du samlar in vad du behöver - trä, jord, sand, sten, vatten, järn, lava, diamant - från de "råa" block som miljön till en början består av. Med en hacka gräver du ut gruvor för att komma åt de bästa materialen och med en liten arbetsbänk formar du om materialet till dörrar, skyltar, glas, hinkar...eller bara fortsätter bygga med råblocken. Du styr din avatar i förstaperson vilket kan vara lite trögt ibland, men det är smidigt att navigera och omöjligt att dö. Servrarna är välkomnande och överlag välorganiserade. Folk ägnar sig helt och hållet åt att bygga personliga hem, utforska världen och leva ut bisarra arkitektfantasier.
Minas Tirith.
Trots att spelet "Lego Universe" är på väg och trots att Minecraft bara hanterar enskilda kuber (1x1) åt gången är det svårt att inte kalla detta den mest fulländade legosimulatorn någonsin. Minecraft är ett spel där det går att bygga enorma personliga miljöer, som dessutom blir meningsfulla eftersom man vet att de byggts för hand. Det dröjde ungefär två minuter innan jag var tvungen att köpa det.
Ett oskrivet Minecraft-blad.
Spelet är inte ens i betaversion än utan kör i en ganska buggig alpha direkt i webbläsaren. Ett par gånger i timmen kastas alla spelare ut ur servern, någon annan gång fastnar alla i föremål och warpas runt planlöst. Det första intrycket är ett av totalt klusterfuck. Jag går med i en server där alla har byggt höga 1x1-torn i olika färger upp till himlen (ja, det finns en höjdgräns) genom att bara hoppa och plantera kuber vid fötterna. Ingen verkar göra göra något organiserat.
Kaos råder i första servern.
Men snart hittar jag en riktig serverlista och letar mig fram till en skotsk kanal (#28) där ambitionerna är de raka motsatta. Genom den här världen har någon hängt en flygande akvedukt i glas, någon annan har mejslat ut ett fridlyst konstverk som han kallar "den gråtande minecraftern" (det kommer floder ur hans ögon), mitt ute i himlen hänger en jättelik borg, lite längre bort ett detaljerat piratskepp, bredvid den en flygande pyramid... det är kanske det häftigaste jag sett i ett spel. Vetskapen om att någon suttit med dessa byggnader block för block och att jag nu kan besöka dem är helt överväldigande.
Souvenir från skotska servern i gryningsljus (klicka för förstoring)
De mest avancerade lekparkerna har dock sina nackdelar - nästan all "jord" är "uppodlad" - det finns väldigt lite plats för nya spelare att komma och muta in material eller areal till ett hus eller en Dödsstjärna. Bättre går det när jag hittar en trevlig server där inte mycket har hunnit hända. Och...ja. Resten är inte så mycket att blogga om.
Jag och "Teex" gräver ut ett schakt (klicka för förstoring).
Jag satt med spelet i fem timmar i sträck utan att ta blicken från skärmen. På den tiden hann jag och min nyfunne vän "Teex" gräva ett schakt där jag på slutet lyckades utvinna ren diamant (av diamant kan man bland annat göra en jukebox!). Det blev lite kaosartat när Teex släppte ner en gris i schaktet (djur har ännu ingen funktion i alpha-versionen) men annars var allt väldigt trevligt och otroligt vanebildande. Det var som att leka med lego på golvet minus skavsår på knäna. Spelet är skitbra och rekommenderas till alla.
Torn, borgar, trädkojor och jättelika pentagram slåss om utrymmet här. (klicka för etc.)
Men det var inte mina (låååångsamma) framgångar i Minecraft som det här inlägget skulle handla om, utan andras framgångar och framför allt besinningslösa nördande. Jag har redan hintat om kulturella beteenden - förutom Star Wars och Star Trek, varför inte en hyfsad replika av Notre Dame? - men sånt nördande är egentligen alldeles för enkelt och självklart. Det toppas bara av något så idiotiskt, fascinerande och fullständigt briljant/avskräckande som att skapa en 16-bits dator i spelet:
Givetvis har detta monster skapats av en kille som läspar konstant, knappt kan uttala ordet "plattform" ("plattfouuum") och ber om ursäkt för hur dåligt maskinens närminne kommer vara ("the RAM is going to be very tedious...") medan han vandrar omkring bland pixliga facklor och gräskubsbaserade kretskort. Inuti ett redan nördigt datorspel som bygger på att hamstra mineraler och bygga med klossar har han alltså en byggt en simulator av en dator. En dator inuti ett datorspel, byggd för hand med klossar... Jag vet inte om detta är höjden av nördighet, men det är i alla fall ett rätt stort fuck-you till finansministern.
Jag tog texten till Gyllene Tiders "Sommartider" och matade in i Googles översättningsapparat. Jag översatte den först till engelska och sen från engelska till japanska, från japanska till jiddisch, från jiddisch till irländska och från irländska tillbaka till svenska. Resultatet är betydligt mer poetiskt än originaltexten. Dagsljus swing Så jag vet något kommer Dagsljus swing Dagsljus swing Kommer och går hela natten Dagsljus swing
Spin City Lights Som viskar: ikväll min vilja ...
Dagsljus swing Hej hej sommar Ge mig din hungrig, ge mig i min hand Allt jag behöver, allt du kan ge Dagsljus swing Hej hej sommar Ta mina läppar på läppen delstaten Det erbjuder sommar varandra
Dagsljus swing Blöt sommar, varmt Dagsljus swing Dagsljus swing Kom sommar spela Dagsljus swing
Jag bor i en livstid Blazing Han höll: vänta ikväll ...
Dagsljus swing Hej hej sommar Ge mig din hungrig, ge mig i min hand Allt jag behöver, allt du kan ge Dagsljus swing Hej hej sommar Lips till Lips, obeslutsamma i brand Det erbjuder sommar varandra
Vill du gå du ta mig ta mig ta mig Tar dig till en annan värld
Därefter gjorde jag om experimentet med Tre pepparkaksgubbar-texten som fick ta en omväg genom grekiska, vietnamesiska, ryska och georgiska.
Vi kom, vi kom pepparkakor mark och hur de går hand i hand. Så, kaffe, kaffe, så vi har tre Druvor för ögon och en trekantig hatt!
Tre män, tre pepparkakor mark Vid jul kommer julen komma hand i hand. Men konspiration och getter har kvar i vår region, vill inte resa med våra pepparkakors grisar
Nu strävar jag efter att hitta det översättningsschema som orsakar störst förlust av innehåll på kortast väg. Kom gärna med egna exempel!
Uppdraget för skolan ska se ut Skolpersonal Jag har en svepande kvast som inte snåla på svansen Begränsningar och preferenser och planera forskning Detta är en form av cannabis Detta var ett av bladen av vete och S T-shirt.
Min 3½ dagar långa vistelse på Öland (bland annat Beijershamn, Eckels udde och Ottenby) var inte alls den kavalkad av nya kryss som jag hade hoppats på och förväntat mig. Å andra sidan var dagarna späckade med uppgifter och jag hann knappast hårdskåda i någon större utsträckning. Det enda riktigt nya (utöver en del årskryss) var prutgås som enligt mig är den enda snygga gåsarten i Sverige.
Mer anmärkningsvärt är väl snarare att jag missade en stenfalk (Europas minsta falk) när jag hjälpte en kursare att hitta skedand och att jag missade en stäppörn för att jag istället räknade 600 bläsänder och 300 gravänder några kilometer längre bort. Jävla skit.
Å andra sidan fick jag se inte mindre än 66 späckfyllda sälar (både knubb- och gråsäl) ligga så här på en väldigt liten yta.
Efter en inte alls jättelång tids funderande har jag kommit fram till att pirålen (Myxine glutinosa) är det äckligaste djuret. Bilden till vänster är den minst äckliga bilden av fisken i fråga som jag kunde hitta. Anledningarna till varför pirålen är äckligast är som följer:
1. De ser ut som långa penisar som legat och skrumpnat i vatten i flera veckor. 2. Där tänderna borde sitta har de istället tentakler. 3. På tungan har de tänder, som de rispar av hud från andra fiskar med. 4. De är stora parasiter och borrar sig gärna in i sina bytesdjur (större fiskar) för att äta upp deras lever och tarm. 5. Som försvarsmekanism producerar de ofantliga mängder tjockt slem.
Det sistnämnda kan ni se på videon nedan.
Vad jag undrar nu är vad som skulle hända om, låt säga, 1000 pirålar producerade slem samtidigt på en begränsad yta, till exempel i en badvik.
Förmodligen är det ungefär samma klientel som besöker den här blöggen som min andra, men det är ingen anledning till att inte berätta att jag är med i det senaste numret av serietidningen Babian som man kan läsa gratis här. Temat är djur.
Det senaste numret av Sveriges Natur (Naturskyddsföreningens medlemstidning) pryds av en av Johan Hammars fågelporträtt och innehåller en artikel med flera av bilderna. Det finns kanske inte så jättemycket att säga om det men jag gillar verkligen bilderna han tagit på olika fågelstationer i landet. Det är långt ifrån Brutus Östlings dramatiska fotografier och de närgångna bilderna som känns snarare som personporträtt. Omslagets buttra steglits gör mig väldigt glad. Speciellt i kombination med texten "Håller partiernas miljölöften?".
Det här är bland det mest intressanta jag har läst den senaste veckan. Jag vet inte hur väl statistiken överensstämmer med Sverige och det är omöjligt för mig att inte fundera över vilka knappar som verkligen fyller en funktion och vilka som bara är där för att lugna mig efter att ha läst inlägget.
"Whether or not you press the buttons, the doors will eventually close. But if you do press the buttons, and later the doors close, a little spurt of happiness will cascade through your brain. Your behavior was just reinforced. You will keep pressing the button in the future.
Non-functioning mechanisms like this are called placebo buttons, and they’re everywhere."
Självfallet var Elfte timmen, SVT:s nya satirsatsning, dömt att misslyckas. Själva konceptet med att göra ett The Daily Show på svenska inför valet skulle absolut kunna fungera, om än som ett lite pinsamt småsyskon till den amerikanska förlagan, men att anlita Peter Settman som Jon Stewart är bara idiotiskt och fruktansvärt. Det finns en universell, fysisk lag som gör det omöjligt att skriva "Peter Settman". Och "satir" i samma mening. Nivån på skämten är förstås låg och timingen usel och dessutom satsar man på det gamla trumfkortet med imitationer av politiker.
Att Elfte timmen är så dåligt är synd på grund av två skäl.
1) Kalle Lind gör roliga, historiska inslag om de olika partierna. Man kan hoppas att snuttarna läggs upp i separata klipp så att man slipper spola sig genom Elfte timmen för att se dem. 2) Tankesmedjan i P3 har lyckats göra en till stora delar underhållande satir och bevisat att det finns folk som kan det här med satir tusen gånger bättre än. Peter Settman.
F.ö. har jag "like" tittat på säsongspremiären av America's Next Top Model idag.
Spelet Osmos (som det har skrivits om här på bloggen) påminde mig om EP:n Sounds of Earth som High Skies släppte tidigare i år. Bakom namnet High Skies finns britten Mat Jarvis som även ligger bakom det i ambient-kretsar smått legendariska albumet Gas 0095 (1995). Sounds of Earth innerhåller långsamt svepande, ambient electronica, som hämtat från någon IMAX-dokumentär om rymden. Spåret The shape of things to come återfinns i tidigare nämnda Osmos och går att ladda ned gratis från skivbolagets hemsida.
Om ni går in där märker ni kanske att man kan få EP:n gratis. Vad är haken? Man måste skriva ett inlägg om den på blogg, twitter eller facebook. Jag erkänner mig skyldig till nyfikenhet, men det är en intressant metod för att sprida ryktet på även om jag inte riktigt hur de ska få det att gå ihop rent ekonomiskt. Hur som helst är Sounds of Earth årets bästa ambient-platta och väl värd att tipsa om.
Videon ovan är Starfighters första försök till videorecension och undertecknad har fnulat ihop ena halvan av vinjettmusiken. Vilken halva det är får ni lista ut själva.
Nyligen gjorde jag något oerhört gubbigt - jag skrev till miljönämnden i Malmö. Anledningen var den att jag "varje dag" parkerar min cykel på en av pråmarna vid Malmö central som ni kan se på bilden ovan. Varje dag lämnar scientologer, jehovas, outlet-butiker och så vidare vars ett flygblad på ens pakethållare och eftersom folk är folk så slänger de flesta bara flygbladen i kanalen. Det blir väldigt mycket skräp varje dag med tanke på antalet cyklar. Till detta kommer Malaco och olika fackförbund som ett par gånger i veckan trär på sadelskydd i plast på sadeln. Jag skrev helt enkelt och frågade om kommunen inte kunde sätta upp papperskorgar där. De senaste veckorna har jag mail-ledes uppdaterats om vilka utskott som har diskuterat min fråga och idag skrev de med sedvanlig byråkratisk ton:
