Sidor

söndag 25 augusti 2013

Vecka 34.94: Jagten ("Jakten", Danmark, 2012)


Vad är: Danskt drama från 2012 om en dagislärare som blir misstänkt för övergrepp.

Varför: Vi fortsatte på Mads Mikkelsen-tråden i filmprojektet. Thomas Vinterberg har fortfarande cred sedan Festen också.

Balloonfighter anklagar alla:


En anledning till att Danmark producerar bättre film och TV än Sverige tycks vara att de inte drar sig för att utforska känsliga ämnen. Jakten är ett bra exempel på det och ger sig på ett av vår tids känsligaste ämnen: pedofili.

Barnvårdgivaren Lucas (jag har förstått att "dagisfröken" idag anses vara en kränkande yrkestitel så jag chansar) spelad av Mads Mikkelsen blir anklagad för pedofili och blir en utstött ur det samhälles hygge som han förut var en del av. All misär Lucas genomlider framstår nästan som orimlig och överdriven, men Jakten får en extra tyngd av att filmen är skriven i ett samarbete med en barnpsykolog som har sammanställt rapporter och artiklar om män som har blivit oskyldigt anklagade för övergrepp på barn och fått hela samhällen mot sig. Trots friande domar och vittesmål som dragits tillbaka så är det nästintill omöjligt att rentvå sig själv efter smutskastningen.

Jakten undviker smidigt att bli politisk och fokuserar istället på det personliga planet. Det råder en fin balansgång mellan hopp och förtvivlan och det slår inte över för mycket åt endera hållet. Mads Mikkelsen gör en utmärkt insats, trots att Sydsvenskans recensent påstår att han är upptagen med att agera sexsymbol, och inte minst imponerar 5-årige Annika Wedderkopp.


Jakten är ett engagerande drama, en Jante-berättelse för 2010-talet, om hur ett enda rykte kan slå rot i ett mysigt litet samhälle och ge upphov till en våldsam häxjakt. 



Kantor Wilhelmsson tisslar och tasslar:  
Det finns vissa filmklyschor som jag blivit allergisk mot. Till exempel folk som kommer på att deras respektive partners är otrogna, och reagerar på alla tänkbara sätt utom att prata med varandra. Eller människor som blir vittne till något brottsligt, och inte konfronterar brottslingen med det för att det är mycket mer spännande att någon vet. Ja, eller gester som ser ut som brott på grund av tillfälligheter, och folk som blint tror på dessa tillfälligheter istället för att bete sig trovärdigt. 


Jakten har en del av detta, eller rättare sagt rör den sig på en väldigt hårfin gräns. Jag kan absolut tro på att en barnpsykiater gör ett uselt jobb, att folk hetsar och konspirerar utan belägg och att bästa vänner börjar misstro varandra. Rättare sagt måste jag tro på det eftersom det bevisligen har hänt. Men första halvan av den här filmen är lite frustrerande - lite för många dumma människor som gör dumma saker. Särskilt eftersom Thomas Vinterbergs inramning är så fin och jordnära. 

Tack och lov släpper Jakten på det billigare dramat och går successivt över till det svårare - hur man handskas med misstankar och fördomar i ett så knivigt fall som övergrepp mot barn. Hur de stämplar vi satt på människor kan vara svåra att tvätta bort. 

Tro inte på vad ni läst i Sydsvenskan - Mads Mikkelsen är fantastisk i huvudrollen, en roll som klär honom bättre än den i A Royal Affair. Han kompletteras av en varm skådespelarensemble - ja, mycket av vad som funkar i den här filmen gör det genom värme och samspel. Det är en film som grundas i gemytlighet, ett gemyt som vänds ut och in när en farlig misstanke slår rot. Och om upptrappningen kanske är lite väl snabb tas det igen i filmens ursnygga slut.

Statistik:
Dansk stämning: 88%
Oväntat fin natur: 84%
Glada barn: 65%
Dovhjortar: minst 12

1 kommentar:

  1. Ska visa den här för bibliotekets filmklubb i höst, ska bli spännande.

    För övrigt är förskolepedagog ett bra ord. :)

    SvaraRadera