Jag såg nyligen Generation Kill. Det är lätt den bästa krigsserie jag har sett*. Karaktärerna är ofta osympatiska killar som om de inte varit i Irak antagligen hade suttit hemma i soffan och skrikit "fuckin' faggot" i sina Xbox 360-headsets. Det är snyggt, realistiskt och har förstås ett bra manus signerat David Simon och Ed Burns (The Wire). Generation Kill är en skildring av invasionen av Irak och den tristess soldaterna genomlider i modern krigsföring och kör aldrig över tittaren med skaparens egna känslor, vilket gör upplevelsen betydligt starkare. Generation Kill gav mersmak och jag började att se The Pacific producerat av samma team som låg bakom Band of Brothers (Steven Spielberg, Tom Hanks m.fl.). Det går knappt att titta på The Pacific efter Generation Kill. Istället för att skriva ett övertygande manus eller leta fram skickliga skådespelare (The Pacific håller emellanåt Sunset Beach-nivå på skådespeleriet) vräker man bara på med stråkar i tid och otid så att ingen ska gå miste om vilken känsla de ska känna. Till skillnad från Generation Kill och dess ensemble av olika personligheter består The Pacific-karaktärerna av idel personlighetslösa, linjära, oskyldiga, hjältemodiga pojkar som växer och blir till män medan pampig stråkmusik dånar i förgrunden. Det är ett alldeles för sentimentalt och respektfullt förhållningssätt till andra världskriget som vi har sett oräkneliga gånger förut. Det är på gränsen till det outhärdliga.*Jag har i och för sig inte sett särskilt många men jag har ju en omisskänlig känsla för kvalité.
Efter ditt tips om Arrested Development är jag beredd att lita på din smak och tänker försöka spana in Generation Kill.
SvaraRadera